Rubriken kan provocera vissa läsare. Men jag är ganska säker på att de flesta som läser min blogg inte hör till de mesigas skara.
Den här krönikan ska handla om svenskar i allmänhet. Vilka är vi? Hur förhåller vi oss till faror, risker och hot mot oss själva och vårt land?
Frågan är brännande aktuell efter misstankar om allvarligt, systemhotande valfusk i bland annat Borlänge och på Järvafältet. De olika hoten uppdagas i rasande takt. Situationen kräver vakenhet och eftertanke av oss alla.
Henrik Jönsson på sajten 100%:
”Okända Somaliska kandidater med kopplingar till Somaliska staten tar plötsligt plats i Sveriges riksdag — och flera av dem utreds nu för valfusk.
Hur är det möjligt att okända Somalier tar sig från ingenstans rakt in i landets högsta beslutande församling?”
Se Henrik Jönssons video här:
Det misstänkta valfusket i Borlänge uppdagades efter en anonym anmälan och ett detaljerat tips till Polisen. Misstankarna om utbrett valfusk på Järvafältet i Stockholm publicerades av Peter Wennblad i en ledare i Svenska Dagbladet efter långa ingående samtal med flera valförrättare i området.
Varför beter vi oss som skyddslösa villebråd?
Jag undrar:
Varför beter vi svenskar oss gång på gång som skyddslösa villebråd som bjuder in och accepterar sådant som skadar oss och vårt land? Vi tycks gå omkring med permanenta skyddsglasögon som hindrar oss från att se klart.
Var går gränsen mellan vanlig hygglighet och självskadebeteende? Frågan är befogad. Jag återkommer till den.
Den knutna näven som aldrig kommer upp ur byx- eller kjolfickan är uppenbart inte till hjälp för oss.
Det finns anledning att fråga ”Vem är svensken?”.
Vilka är vi, och hur blev vi de vi är?
Svensken är:
Tillitsfull, arbetsam, ansvarstagande, anspråkslös, hederlig, generös, hjälpsam, punktlig, noggrann, flitig, snäll, välvillig, empatisk, lågmäld, reserverad, godtrogen, naturälskande, har ett utpräglat rättvisetänkande och starkt rättspatos, stark konsensuskultur och lagom-tänkande. Vill inte sticka ut från mängden och anpassar sig – eller låtsas anpassa sig – hellre till vad andra tycker än riskerar dålig stämning, konflikt och risk för åtföljande social/ekonomisk förlust.
Man ska hålla sig inom gruppen och inte sticka ut för mycket. Jantelagen sitter fortfarande djupt: ”Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre än vi.”
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Svensken hävdar inte sin rätt förrän den är mycket allvarligt kränkt, och knappt ens då. Han/hon har en gräns för vad han/hon tolererar men visar det inte förrän det har gått väldigt långt. Ofta för långt.
Konflikträdslan och flockberoendet gör att svensken framstår som gränslös, feg, naiv och osjälvständig.
Han/hon utbrister gärna i oproportionerliga, devota hyllningar på nätet, riktade till den som gör det den allmänne svensken själv inte vågar: stå rak och säga sanningen, oavsett vilket pris det kan tänkas få.
Ta dig i kragen, människa, och gör någonting själv!
De där hyllningarna på nätet kan kännas ganska smetiga, som ett uttryck för vanmakt och smicker som döljer smitning från det egna ansvaret. De kan få mig att tänka ”Men ta dig i kragen, människa, och gör någonting själv!”
Det är precis som jag skriver i rubriken: Sverige är världens mesigaste nation – och vi är våra egna värsta fiender.
En gigantisk folkupplysning via Internet
Tack vare Internet pågår sedan ungefär ett halvsekel en gigantisk folkupplysning, den största sedan Johann Gutenberg uppfann tryckpressen i mitten av 1400-talet. Vi kan slita vårt hår över alla exempel på bristande bildning, skrivförmåga med mera som exponeras på nätet.
Men samtidigt pågår en rörelse i motsatt riktning: människor med låg utbildning kan få tillgång till kunskap som de uppenbarligen inte fick i skolan och sannolikt aldrig skulle ha fått på annat sätt. I synnerhet gäller det nu när AI är tillgänglig med information för alla som har en dator eller mobiltelefon.
Den svenska nationalkaraktären – om man nu kan tala om en sådan – har en bakgrund, och givetvis finns det individuella avvikelser från den gängse bilden av svensken.
Vi präglas av en paradox
Vi präglas av en paradox: vi är utpräglade individualister, i synnerhet privat och på det ekonomiska området. Samtidigt är vi formade av ett djupt rotat jämställdhetsideal och en stark tilltro till staten som en god, omtänksam och omhändertagande förälder.
Men inte heller jämställdhetsidealet är heltäckande. Många hemfaller åt obegränsad individuell dyrkan av till exempel Eurovisionartister och idrottsstjärnor.
Längre tillbaka i tiden har vi, precis som allt levande, präglats av den ständigt pågående evolutionen. De första människorna som kom till Norden sedan inlandsisen släppt greppet formades av mörka, kalla vintrar då det gällde att överleva på den föda man lyckats samla tidigare. Det var viktigt att ha tålamod och tänka långsiktigt. Människorna lärde sig att planera, vara sparsamma och fatta genomtänkta beslut. Beslut byggda på snabba impulser kunde få farliga följder.
Det var livsviktigt att kunna lita på varandra i gruppen
Det var bokstavligen livsviktigt att vara ärlig och kunna lita på varandra i den grupp där man ingick. En ensam individ kunde inte klara sig i kampen mot klimatet, svält och rovdjur. Alla var beroende av det skydd de kunde ge varandra i gruppen.
Hos oss som lever idag finns de här lärdomarna kvar i våra gener och cellminnen. Vi vill tillhöra en grupp. Och de flesta av oss föredrar att vara tillsammans med våra likar. Vi känner stress och känner oss utlämnade och hotade när vi efter till exempel förlust av en partner blir långvarigt ensamma.
Instinktivt reagerar vi när vi möter människor som vi uppfattar som annorlunda i någon mening. Det är inte rasism. Det är en nedärvd skyddsinstinkt.
Forskning inom evolutionspsykologin har myntat köldteorin, ”Cold Winter Theory”, som handlar om just hur vi präglades av tuffa överlevnadsvillkor för flera tusen år sedan och hur djupt den präglingen sitter i oss.
Vi har svårt att försvara det samhälle vi har byggt
Tillbaka till vår nutid. Sedan ett halvsekel har det samhälle som byggts tack vare våra goda, starka sidor: tilliten, sammanhållningen, hederligheten, punktligheten och fliten, ansvaret och snällheten – attackerats av krafter som vi har svårt att se och försvara oss mot.
Jag talar om mångkulturalismen och den urskiljningslösa massinvandringen från jordens mest underutvecklade länder som har tvingats på oss utan att vi någon gång har fått möjlighet att säga nej. Det är ett övergrepp som ger svallvågor nu och långt framåt i kommande sekler. Vi har bara sett början.
Frågan om en totalt omvälvande förändring av vårt lilla land har skickligt dolts och maskerats
I allmänna val har frågan om en totalt omvälvande förändring av vårt lilla land skickligt dolts och maskerats med diverse lögnaktiga och meningslösa politiska floskler som har varit svåra för många att genomskåda.
Förändringen har utmanat våra svaga sidor och vår skyddslöshet. Samma egenskaper som är viktiga och bra i ett välfungerande demokratiskt samhälle är givna angreppspunkter när aningslösa krafter som inte har en susning om vad de sysslar med, eller onda krafter med en dold agenda, skrider till verket med politiska bulldozers.
Vi har varit försvarslösa och inte velat skapa dålig stämning
Vi har varit försvarslösa. Vi har vilat i vår tillit till den goda, snälla staten som vill allas bästa. Vår ”agreeableness” (samarbetsvilja, vänlighet, konfliktundvikande) har hindrat oss från att protestera mot förstörelsen av vårt land. Vi har inte velat skapa ”dålig stämning”. Ska vi hellre gå under som folk? Det vore den ultimata anpassningen.
Varför blir vi förvånade när människor från jordens mest underutvecklade länder beter sig på ett sätt som förklarar varför deras länder förblir underutvecklade, korrupta klansamhällen?
För att vi är naiva, tagna på sängen, missledda av politiker och media. För att vi fortfarande, de flesta av oss, tror alla om gott.
Samma egenskaper som har fungerat bra – nu skadar de oss
Den höga tilliten och viljan att undvika konflikter har historiskt sett fungerat bra när Sverige var ett homogent och tryggt land där resurserna räckte till alla.
Men samma egenskaper får konsekvenser som är till enorm skada för både landet och befolkningen: en försenad reaktion på hot, risker och faror, svårigheter att sätta tydliga gränser och en tendens att tolka de problem som uppstår när man fyller landet med ointegreringsbara människor som en fråga om kommunikation eller integration.
Vi förnekar olösliga intressekonflikter
Vi förstår inte eller förnekar de uppenbara och olösliga intressekonflikter som uppstår när ett par miljoner människor, varav närmare en miljon analfabeter och ett stort antal kriminella, ska leva tillsammans med och i hög grad försörjas av svenskar. Vi intalar oss att bara vi är snälla mot invandrarna och strösslar pengar över dem gillar de oss och är snälla tillbaka.
Allting går!
Det SKA gå!
Århundradets lögn: ”Alla människor är lika”
Den socialdemokratiska eran (1932-1976) och neutralitetspolitiken har förstärkt konsensus, likhetstänkande och en stark tilltro till staten som problemlösare. Ett exempel på den politiska fantasi som gränsar till vansinne och som politikerna försöker få oss att tro på är det här:
”Alla människor är lika. Det enda som skiljer är värderingar, och värderingar kan man ändra på.”
Jag har så sent som i år hört Magdalena Andersson (S) och andra högt uppsatta S-politiker som på fullt allvar försöker få oss att tro att värderingar bara sitter på ytan, på huden, och lätt kan tvättas bort med lite såpa. Så är dessvärre inte fallet.
”Sveriges mörka krafter” – men fienden var jag
Med andra ord: när den uzbekiske terroristen Rakhmat Akilov uppehåller sig illegalt i Sverige och 2017 begår ett terrordåd där han dödar fem personer och skadar 15, har han uppenbart andra värderingar än vi.
När en 15-årig, förståndshandikappad etiopier den 7 juli 2022 i Skellefteå grovt våldtar och försöker strypa nioåriga Luna så att hon får bestående hjärnskador är han inte som vilken svensk tonåring som helst.
När den 36-årige, utvisningsdömde eritreanen Abraham Ukbagabir mördade 55-åriga Carola Herlin och hennes son Emil, 27, på Ikea i Västerås den 10 augusti 2015 ”för att de såg svenska ut” skakas Sverige av dubbelmordet. Jag skriver en krönika med rubriken ”Sveriges mörka krafter” på den danska bloggen Snaphanen.
Den leder till att Expressen och Dagens Nyheter några veckor senare inleder ett drev mot mig och tillsammans med olika fotografer upprepade gånger trakasserar mig i mitt hem. Expressen köper in en artikel av frilansen Annika Hamrud där hon röjer min identitet och begår ett karaktärsmord på mig.
Fienden var alltså inte de krafter som var ansvariga för att två mördare och en grov våldtäktsman befann sig i Sverige och kunde mörda sju personer och ge en liten flicka obotliga hjärnskador.
Fienden var jag – som berättade om konsekvenserna av en ansvarslös invandringspolitik.
Vi fortsätter att tro alla om gott – de fortsätter att leva i sin kultur
När samhället var etniskt och kulturellt homogent fungerade den höga tilliten och konsensus bra.
När landet fylls med hundratusentals ointegreringsbara invandrare från främmande kulturer gör samma egenskaper oss ytterst sårbara. Vi fortsätter att tro alla om gott, medan invandrarna, präglade av konflikter, krig och korruption, i många fall fortsätter att leva i den kultur som de är vana vid och där konflikter och att skaffa sig fördelar på andras bekostnad är en naturlig del av vardagen.
Vi har utgått ifrån, och blivit itutade av politiker och media, att alla är precis som vi
Media har spelat en oförlåtligt falsk och djupt oanständig roll i den här processen och har ett tungt ansvar för att de har suttit i knä på den politiska makten och slickat den medhårs istället för att göra sitt jobb och seriöst undersöka hur massinvandringen förändrar Sverige. Hur påverkar det ett land när uppemot var tredje invånare kommer från länder med kulturer som i hög grad skiljer sig från vårt sätt att leva?
Epitetet ”rasist”, ”islamofob” och ”främlingsfientlig” har i decennier använts som vapen för att skrämma människor till tystnad. Och det har fungerat, för svensken är som sagt rädd för att sticka ut och avvika från konsensus.
SVT Aktuellt skämmer ut sig den 25 september genom att bjuda in kommunisten Ali Esbati för att kalla Svenska Dagbladets ledarskribent ”rasist”. Ingen från Vänsterpartiet ville ställa upp, så då blev det Ali Esbati. Huvudsaken var ju att rasistvapnet kunde användas i statsmedia igen.
Hur lång tid kommer det att ta för svenskar att vakna?
Jag är rädd för att det kommer att ta mycket lång tid för svenskar i allmänhet att vakna upp, se verkligheten som den är och sluta leva i en låtsasdröm där det räcker att vara snäll. Förnekandet och okunnigheten begränsar insikterna.
Nu gäller det att ha klara ögon, ett oförskräckt sinnelag och mod tillräckligt för att identifiera fientliga krafter och slå vakt om Sverige.
Var går gränsen där alla våra goda egenskaper inte längre gagnar oss som folk utan hellre bör beskrivas som ett självskadebeteende?
Här är svaret:
Gränsen går där egenskapen slutar gynna gruppens långsiktiga överlevnad och istället börjar underminera den.
I ett homogent samhälle är tillit en ovärderlig tillgång. Samma tillit blir självskadande när man fortsätter att utgå från att främlingar, institutioner eller nya grupper delar samma grundläggande spelregler, även efter att motbevisen staplats på hög. Då går man från ”hög tillit” till ”systematisk underskattning av risk”.
I Sverige har vi sett det bland annat i form av fördröjda reaktioner på kriminalitet – tänk: Jerzy Sarnecki – parallella samhällsstrukturer – ”utsatta områden” – och förlorad kontroll i vissa områden. De som fortfarande tror att problemet mest handlar om missförstånd eller brist på resurser och integration har gått ohjälpligt vilse.
Skadan är redan skedd
När politiker, myndigheter eller allmänhet i det längsta blundar och undviker att tala klarspråk om stora samhällsproblem för att det känns obehagligt för deras personliga image – då är skadan redan skedd.
Den Canossavandring som politiker och journalister förr eller senare tvingas anträda blir inte lätt. Men de förtjänar varenda sten under fötterna. De har själva placerat dem där.
LÄS OCKSÅ:
Patrik Kronqvist
Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/klanerna-har-hittat-sveriges-svaga-punkt/
