Rubriken kan provocera vissa läsare. Men jag är ganska säker på att de flesta som läser min blogg inte hör till de mesigas skara.
Den här krönikan ska handla om svenskar i allmänhet. Vilka är vi? Hur förhåller vi oss till faror, risker och hot mot oss själva och vårt land?
Frågan är brännande aktuell efter misstankar om allvarligt, systemhotande valfusk i bland annat Borlänge och på Järvafältet. De olika hoten uppdagas i rasande takt. Situationen kräver vakenhet och eftertanke av oss alla.
Henrik Jönsson på sajten 100%:
”Okända Somaliska kandidater med kopplingar till Somaliska staten tar plötsligt plats i Sveriges riksdag — och flera av dem utreds nu för valfusk.
Hur är det möjligt att okända Somalier tar sig från ingenstans rakt in i landets högsta beslutande församling?”
Se Henrik Jönssons video här:
Det misstänkta valfusket i Borlänge uppdagades efter en anonym anmälan och ett detaljerat tips till Polisen. Misstankarna om utbrett valfusk på Järvafältet i Stockholm publicerades av Peter Wennblad i en ledare i Svenska Dagbladet efter långa ingående samtal med flera valförrättare i området.
Varför beter vi oss som skyddslösa villebråd?
Jag undrar:
Varför beter vi svenskar oss gång på gång som skyddslösa villebråd som bjuder in och accepterar sådant som skadar oss och vårt land? Vi tycks gå omkring med permanenta skyddsglasögon som hindrar oss från att se klart.
Var går gränsen mellan vanlig hygglighet och självskadebeteende? Frågan är befogad. Jag återkommer till den.
Den knutna näven som aldrig dras upp ur byx- eller kjolfickan är uppenbart inte till hjälp för oss.
Det finns anledning att fråga ”Vem är svensken?”.
Vilka är vi, och hur blev vi de vi är?
Svensken är:
Tillitsfull, arbetsam, ansvarstagande, anspråkslös, hederlig, generös, hjälpsam, punktlig, noggrann, flitig, snäll, välvillig, empatisk, lågmäld, reserverad, godtrogen, naturälskande, har ett utpräglat rättvisetänkande och starkt rättspatos, stark konsensuskultur och lagom-tänkande. Vill inte sticka ut från mängden och anpassar sig – eller låtsas anpassa sig – hellre till vad andra tycker än riskerar dålig stämning, konflikt och risk för åtföljande social/ekonomisk förlust.
Man ska hålla sig inom gruppen och inte sticka ut för mycket. Jantelagen sitter fortfarande djupt: ”Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre än vi.”
Det här är givetvis ingen heltäckande beskrivning av alla svenskar. Det finns självklart betydande individuella avvikelser och skillnader.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Svensken hävdar oftast inte sin rätt förrän den är mycket allvarligt kränkt. Och knappt ens då. Han/hon har en gräns för vad han/hon tolererar men visar det i allmänhet inte förrän det har gått väldigt långt. Ofta för långt.
Konflikträdslan och flockberoendet gör att svensken framstår som gränslös, feg, naiv och osjälvständig.
Han/hon utbrister gärna i oproportionerliga, devota hyllningar på nätet, riktade till den som gör vad den allmänne svensken själv sällan vågar: stå rak och säga sanningen, oavsett vilket pris det kan tänkas få.
Ta dig i kragen, människa, och gör någonting själv!
De där hyllningarna på nätet kan kännas ganska smetiga, som ett uttryck för vanmakt och smicker som döljer smitning från det egna ansvaret. De kan ibland få mig att tänka ”Men ta dig i kragen, människa, och gör någonting själv!”
Det är precis som jag skriver i rubriken: Sverige är världens mesigaste nation – och vi är våra egna värsta fiender.
En gigantisk folkupplysning via Internet
Tack vare Internet pågår sedan ungefär ett halvsekel en gigantisk folkupplysning, den största sedan Johann Gutenberg uppfann tryckpressen i mitten av 1400-talet. Vi kan slita vårt hår över alla exempel på bristande bildning, skrivförmåga med mera som exponeras på nätet.
Jag anstränger mig hårt för att inte låta hoppet fara varje gång jag ser någon le brett eller skratta när han/hon intervjuas i statstelevisionen om något allvarligt problem. Glädjen över att synas i tv tycks övertrumfa det problematiska ämnet. Eller när någon skriver ”stadsminister” eller stavar ”våldtäckt” och ”cyckel” med ck.
Men samtidigt pågår en rörelse i motsatt riktning: människor med låg utbildning kan på nätet få tillgång till kunskap som de uppenbarligen inte fick i skolan och sannolikt inte skulle ha fått på annat sätt. I synnerhet gäller det nu när AI (artificiell intelligens) är tillgänglig med information för alla som har en dator eller mobiltelefon.
Den svenska nationalkaraktären – om man kan tala om en sådan – har en bakgrund, och givetvis finns det individuella avvikelser från den gängse bilden av svensken.
Vi präglas av en paradox
Generellt präglas vi av en paradox: vi är utpräglade individualister, i synnerhet privat och på det ekonomiska området. Samtidigt är vi formade av ett djupt rotat jämställdhetsideal och en stark tilltro till staten som en god, omtänksam och omhändertagande förälder.
Men inte heller jämställdhetsidealet är heltäckande. Många hemfaller till exempel åt obegränsad individuell dyrkan av Eurovisionsschlagerartister och idrottsstjärnor.
Längre tillbaka i tiden har vi, i likhet med allt levande, präglats, och präglas fortfarande, av den ständigt pågående evolutionen. De första människorna som kom till Norden sedan inlandsisen släppt greppet formades av mörka, kalla vintrar då det gällde att överleva på den föda man lyckats samla tidigare.
Det var viktigt att ha tålamod och tänka långsiktigt. Människorna lärde sig att planera, vara sparsamma och fatta genomtänkta beslut. Kortsiktiga beslut byggda på snabba impulser kunde få farliga följder.
Det var livsviktigt att kunna lita på varandra i gruppen
Att vara ärlig och kunna lita på varandra i den grupp där man ingick var bokstavligen livsviktigt. En ensam individ var chanslös i kampen mot hårt klimat, svält och rovdjur. Alla var beroende av det skydd de kunde ge varandra i gruppen.
Hos oss som lever idag finns de här lärdomarna kvar i våra gener och cellminnen. Vi vill tillhöra en grupp. Och de flesta av oss föredrar att vara tillsammans med våra likar.
Vi blir stressade och känner oss utlämnade och hotade när vi efter till exempel förlust av en partner blir långvarigt ensamma.
Instinktivt reagerar vi när vi möter människor som vi uppfattar som annorlunda i någon mening. Det är inte rasism. Det är en nedärvd skyddsinstinkt som historiskt har skyddat oss från fiender.
Forskare inom evolutionspsykologin har myntat den så kallade köldteorin, ”Cold Winter Theory”, framlagd 1991 av psykologen Richard Lynn (1930-2023) och fortfarande av vissa ansedd som kontroversiell. Här är det bra att påminna sig att det vanligtvis tar mycket lång tid – historiskt sett ofta århundraden – innan nya vetenskapliga teorier accepteras av kyrkan eller vetenskapliga sammanslutningar som i det längsta motarbetar ett paradigmskifte.
Köldteorin går bland annat ut på att den evolutionära anpassningen till ett kallt klimat gjorde det nödvändigt för människorna att utveckla högre intelligens. Kylan ställde större krav på dem än vad som behövdes i varmare trakter. Intelligens och framförhållning var absolut nödvändiga för att överleva.
Vi har svårt att försvara det samhälle vi har byggt
Sedan ett halvsekel har det samhälle som vi byggt tack vare våra goda, starka sidor: tilliten, sammanhållningen, hederligheten, punktligheten och fliten, ansvaret och snällheten – attackerats av krafter som vi har svårt att se och försvara oss mot.
Jag talar om mångkulturalismen och den urskiljningslösa massinvandringen från jordens mest underutvecklade länder som har tvingats på oss utan att vi har haft möjlighet att säga nej. Det är ett övergrepp på vårt folk och vårt land som ger svallvågor nu och långt framåt i kommande sekler. Vi har bara sett början.
Frågan om en totalt omvälvande förändring av vårt lilla land har skickligt dolts och maskerats
I allmänna val har frågan om en totalt omvälvande förändring av vårt lilla land skickligt dolts med diverse lögnaktiga politiska floskler som har varit svåra för många att genomskåda.
Förändringen har utmanat våra svaga sidor och vår skyddslöshet. Samma egenskaper som är viktiga och önskvärda i ett välfungerande demokratiskt samhälle är givna angreppspunkter när 1. aningslösa krafter som inte har en susning om vad de sysslar med, eller 2. onda krafter med en dold agenda, skrider till verket som politiska bulldozers.
Vi har varit försvarslösa och inte velat skapa dålig stämning
Vi har varit aningslösa och försvarslösa. Vi har vilat i vår tillit till den goda, snälla staten som vill allas bästa. Vår ”agreeableness” (samarbetsvilja, vänlighet, konfliktundvikande) har hindrat oss från att protestera mot förstörelsen av vårt land. Vi har inte velat skapa ”dålig stämning”.
Varför blir vi förvånade när människor från jordens mest underutvecklade länder beter sig på ett sätt som förklarar varför deras länder är och förblir underutvecklade, korrupta klansamhällen?
För att vi är naiva, tagna på sängen, vilseledda av politiker och media. För att de flesta av oss fortfarande tror alla om gott.
Samma egenskaper som har fungerat bra – nu skadar de oss
Den höga tilliten och viljan att undvika konflikter har historiskt sett fungerat bra när Sverige var ett homogent och tryggt land där resurserna räckte till alla.
Men samma egenskaper får konsekvenser som är till enorm skada för både landet och befolkningen när omständigheterna är förändrade: en försenad reaktion på hot, risker och faror, svårigheter att sätta tydliga gränser och en tendens att tolka de problem som uppstår när man fyller landet med ointegreringsbara människor som enbart en fråga om kommunikation eller integration.
Vi förnekar olösliga intressekonflikter
Vi förstår inte eller förnekar de uppenbara och olösliga intressekonflikter som uppstår när ett par miljoner människor, varav närmare en miljon funktionella analfabeter och ett stort antal kriminella, ska leva tillsammans med och i hög grad försörjas av svenskar. Vi intalar oss att bara vi är snälla mot invandrarna och strösslar pengar över dem gillar de oss och är snälla tillbaka.
Allting går!
Det SKA gå!
Århundradets lögn: ”Alla människor är lika”
Den socialdemokratiska eran (1932-1976) och neutralitetspolitiken har förstärkt konsensus, likhetstänkande och en stark tilltro till staten som problemlösare. Ett exempel på en politisk fantasi som gränsar till vansinne och som politikerna försöker få oss att tro på är det här:
”Alla människor är lika. Det enda som skiljer är värderingar, och värderingar kan man ändra på.”
Det här är ett utryck för den i vissa kretsar närmast religiösa tron på det som kallas ”Myten om det oskrivna bladet” (The Blank Slate) och som är just – en myt.
Se Steven Pinkers bok ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur” från 2002. (Slutsåld på svenska, finns bara på engelska.
Ingen människa föds som ett oskrivet blad där vi kan skriva in ett önskat innehåll. Vi är redan som bebisar programmerade på ett sätt som naturen har mejslat fram under mycket lång tid. Programmeringen kan vara adekvat i en samhällsordning men avvikande och kontraproduktiv i en annan.
Jag har så sent som i år hört Magdalena Andersson (S) och andra högt uppsatta S-politiker som på fullt allvar försöker få oss att tro att värderingar bara sitter på ytan, på huden, och lätt kan tvättas bort med lite tvål och vatten. Så är dessvärre inte fallet.
”Sveriges mörka krafter” – men fienden var jag
När den uzbekiske terroristen Rakhmat Akilov uppehåller sig illegalt i Sverige och 2017 begår ett terrordåd där han dödar fem personer och skadar 15, har han uppenbart andra värderingar än vi.
När den 15-årige, förståndshandikappade etiopiern Abushi Shamse Kamal den 7 juli 2022 i Skellefteå grovt våldtar och försöker strypa nioåriga Luna så att hon får bestående hjärnskador är han inte som vilken svensk tonåring som helst. Han har ostört kunnat sitta och porrsurfa på skolans datorer, men skolan har inte slagit larm, trots att han tidigare har överfallit en kvinna.
När den 36-årige, utvisningsdömde eritreanen Abraham Ukbagabir mördade 55-åriga Carola Herlin och hennes son Emil, 27, på Ikea i Västerås den 10 augusti 2015 hade han valt ut sina offer ”för att de såg svenska ut”.
Han hade uppehållstillstånd i Italien men ville hellre vara i Sverige. Hela Sverige skakas av dubbelmordet.
Jag skriver en krönika med rubriken ”Sveriges mörka krafter” på den danska bloggen Snaphanen. Texten handlar om invandrare som har mördat svenskar. Jag kallar morden politiska mord. Utan en ansvarslös invandringspolitik hade de inte ägt rum.
Jag hade börjat skriva krönikor på Snaphanen i april 2010 och länge vetat att det jag skriver i hög grad stör mina journalistkolleger, som applåderar massinvandringen och kallar all kritik för ”rasism”.
Just den här krönikan leder till att Expressen och Dagens Nyheter (där jag arbetat i 22 år) inleder ett drev mot mig och tillsammans med olika fotografer upprepade gånger trakasserar mig i mitt hem. Expressen köper in en artikel av frilansen Annika Hamrud där hon röjer min identitet och begår ett karaktärsmord på mig.
Fienden var alltså inte de krafter som var ansvariga för att två mördare och en grov våldtäktsman befann sig i Sverige, kunde mörda sju personer och ge en liten flicka obotliga hjärnskador.
Fienden var jag – som berättade om konsekvenserna av en ansvarslös invandringspolitik.
Vi fortsätter att tro alla om gott – de fortsätter att leva i sin kultur
När samhället var etniskt och kulturellt homogent fungerade den höga tilliten och konsensustänkandet bra.
När landet fylls med hundratusentals ointegreringsbara invandrare från främmande kulturer gör samma egenskaper oss enormt sårbara.
Vi fortsätter att tro alla om gott, medan invandrare som är präglade av konflikter, krig och korruption i många fall fortsätter att leva i den kultur som de är vana vid, och där konflikter och att skaffa sig fördelar på andras bekostnad är en naturlig del av livet.
Det finns naturligtvis skötsamma invandrare som anpassar sig, arbetar och blir en integrerad del av Sverige.
Vi har utgått ifrån, och blivit itutade av politiker och media, att alla är precis som vi
Media har spelat en oförlåtligt falsk och djupt oanständig roll i den här processen och har ett tungt ansvar för att ha suttit i knä på den politiska makten och slickat den medhårs istället för att göra sitt jobb och seriöst undersöka hur massinvandringen förändrar Sverige.
Hur påverkar det ett land när uppemot var tredje invånare kommer från länder med kulturer som i hög grad skiljer sig från vårt sätt att leva? Den verkligheten ser vi alla omkring oss varje dag.
Epiteten ”rasist”, ”islamofob”,”främlingsfientlig”, ”fascist”, ”nazist” har i decennier använts som vapen för att skrämma människor till tystnad. Och det har fungerat hittills, för svensken är som sagt konflikträdd och vill ogärna sticka ut och avvika från konsensus.
SVT Aktuellt skämmer ut sig den 25 september genom att bjuda in kommunisten Ali Esbati för att kalla Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad ”rasist”. Ingen från Vänsterpartiet ville ställa upp, så då blev det Ali Esbati. Huvudsaken var ju att rasistvapnet kunde användas i statsmedia igen.
Hur lång tid kommer det att ta för svenskar att vakna?
Jag har stor respekt för evolutionära utvecklingsprocesser. Det innebär att jag är rädd för att det kommer att ta mycket lång tid för svenskar i allmänhet att vakna upp, se verkligheten som den är och sluta leva i en låtsasdröm där det räcker att vara snäll. Förnekande och okunnighet begränsar insikterna och leder ofta till hårda motgångar och smällar för att vi ska förstå.
Nu och alltid gäller det att ha klara ögon, ett oförskräckt sinnelag och mod tillräckligt för att identifiera fientliga krafter och slå vakt om Sverige.
Var går gränsen där alla våra goda egenskaper inte längre gagnar oss som folk utan hellre bör beskrivas som ett självskadebeteende?
Här är svaret:
Gränsen går där egenskapen slutar gynna gruppens långsiktiga överlevnad och istället börjar underminera den.
I ett homogent samhälle är tillit en ovärderlig tillgång. Samma tillit blir självskadande när man fortsätter utgå från att främlingar, institutioner eller nya grupper delar samma grundläggande principer, även efter att motbevisen staplats på hög. Då går man från ”hög tillit” till ”systematisk underskattning av risk”.
I Sverige har vi sett det bland annat i form av fördröjda reaktioner på kriminalitet – tänk: Jerzy Sarnecki – parallella samhällsstrukturer – ”utsatta områden” – och förlorad kontroll i vissa områden.
De som fortfarande tror att problemet mest handlar om missförstånd eller brist på resurser och integration har gått ohjälpligt vilse.
Skadan är redan skedd
När politiker, myndigheter eller allmänhet i det längsta blundar och undviker att tala klarspråk om stora samhällsproblem för att det känns obehagligt för deras personliga image – då är skadan redan skedd.
Den Canossavandring som politiker och journalister förr eller senare tvingas anträda blir inte lätt. Men de förtjänar varenda sten under fötterna. De har själva placerat dem där.
LÄS OCKSÅ:
Patrik Kronqvist
Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/klanerna-har-hittat-sveriges-svaga-punkt/
