VAL-EXTRA från glesbygden

Där jag bor har inte en enda valaffisch varit synlig inför riksdagsvalet 2026. Inte heller har någon enda politiker setts ha vägarna förbi.

Där jag bor fick Centerpartiet 18,85 procent av rösterna. Partiledaren Elisabeth Thand-Ringqvist har vi aldrig sett.

Så är det att bo i glesbygd. Det är lätt att få känslan att vi som bor här egentligen inte finns. Vårt värde avläser vi i lappade vägar och den kolsvarta avsaknaden av vägbelysning.

Åtminstone står det klart att vi inte är värda vare sig politisk uppmärksamhet eller några kvadratmeter affischpapper.

Jag ställer några fritt plockade citat ur eftervalsdebatten mot bilder av den verklighet vi lever i.

(Flertalet bilder är tagna av mig, Julia Caesar).

Politik handlar om De Andras liv. Stadsmänniskornas liv.

Vi svarar på det bristande intresset på vårt sätt: med distans. Vi iakttar.

Vi har sällan känt att politik är någonting som på allvar angår oss, som ingriper i våra liv.

Vi lever vid sidan om. Vi betalar för att vara osynliga.

Vi klarar oss.

 

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för ditt stöd!

Fortsätt läsa ”VAL-EXTRA från glesbygden”

Karl-Olov Arnstberg: ”Kvinnor förändrar mönstren, arbetslivet och institutionerna”

Vad händer när andelen kvinnor i en institution eller ett yrke når en kritisk massa?

Jo, när kvinnor blir tillräckligt många tar de kvinnliga mönstren över, och gruppdynamik och normer förändras på ett avgörande sätt.

Det skrev den amerikanska politiska debattören och författaren Helen Andrews i oktober 2025 i Compact Magazine i en artikel med titeln ”The Great Feminization”.

Karl-Olov Arnstberg.

Hennes artikel har uppmärksammats av Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi. Med hans vänliga tillstånd publicerar jag hans krönika här.

”Det handlar inte främst om individuella kvinnor, utan om hur grupper av kvinnor i genomsnitt fungerar, jämfört med grupper av män.”

Fortsätt läsa ”Karl-Olov Arnstberg: ”Kvinnor förändrar mönstren, arbetslivet och institutionerna””

Markus Allard bär vår vrede åt oss så att vi slipper

”Han kom som ett yrväder en aprilafton med ett Höganäskrus i en svångrem om halsen.”

(Första meningen i August Strindbergs roman Hemsöborna från 1887).

Nej, så gick det inte till. Men en vattendelare är han. I den här krönikan försöker jag tolka Markus Allards roll i svensk politik.

I extremvänsterorganet ETC kallas han ”den skrikande folkfascisten”. ”Folket” – som han säger sig företräda –  älskar honom, och många vill se honom i Sveriges riksdag. Vilket givetvis är ett hot mot det han kallar ”klägget” – det åsiktsindustriella komplex som putsar på sin godhetsgloria men alltid är sig själv och sina egna intressen närmast.

Markus Allard, oppositionsråd för Örebropartiet (ÖP) i Örebro.

Markus Allard är nästan kroniskt förbannad

Oavsett vad man tycker om Markus Allard, 36, är han ett fenomen som inte liknar något annat. I politiska kretsar, där många jantelagsanpassade hummar sig fram i decennier och är lagom, utmärker han sig med att rakt uttrycka och kanalisera åsikter, entusiasm och vrede. 

Han är närmast kroniskt förbannad. Han bärs av sin vrede och sitt adrenalin som på en ständig plattform.

 

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!

Fortsätt läsa ”Markus Allard bär vår vrede åt oss så att vi slipper”

Svenska berättelser del 7: Sommaren 1955

För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; landet som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.

Det här är den sjunde och sista delen i serien.

Sommaren 1955 var sommaren då solen alltid sken. Det vet jag alldeles säkert. Jag var tio år gammal, och det var mitt livs bästa sommar som aldrig fick ta slut.

OBS! Donationsuppgifterna i slutet av programmet är inaktuella.

Rätt Swishnummer är 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

 

Fortsätt läsa ”Svenska berättelser del 7: Sommaren 1955”

Svenska berättelser del 6: Barnen på Bullermyren

För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; landet som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.

Den här berättelsen handlar om några lyckliga barndomsår i arbetarstadsdelen Bullermyren i Borlänge på 1950-talet.

OBS! Rätt Swishnummer: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Borlänge 1953. Det lilla torget på Bullermyren är världens centrum. Där börjar och slutar världen. Där finns till och med ett höghus. I början av 1950-talet har ingen av oss sett några höghus, och vi barn tycker att det är svindlande högt, fast det bara är sex våningar. För med barns ögon är allting stort.

Höghuset på Bullermyren var det högsta hus vi sett. Det är sex våningar högt. Foto: Julia Caesar

Vid torget på Bullermyren finns allt man behöver: en kiosk, en lagom stor mataffär och en liten konfektionsaffär med barnkläder och sybehör.

Vad hände med Borlänge, mina drömmars stad?

 

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för ditt stöd!

 

 

Fortsätt läsa ”Svenska berättelser del 6: Barnen på Bullermyren”