Ibland förs man oplanerat och oförberett ett steg tillbaka i tiden. Det är en omvälvande upplevelse.
Plötsligt dyker namnet Nidal Malik Hasan upp igen. Det låter bekant på något sätt.
Nidal Malik Hasan är militärpsykiatern som mördade tretton personer och ett ofött barn vid en jihadistisk massaker på militärbasen Fort Hood i Texas 2009.
Enligt beslut av USA:s president Donald Trump kommer avrättningen av den dödsdömde islamistiske terroristen Nidal Malik Hasan, 56, att ske genom arkebusering, den första i USA sedan 1945. Avrättningen ska direktsändas i media, enligt Pentagon-källor.
Nyheten knuffar mig tillbaka sexton år i tiden. Till 2010 när jag skrev boken ”Världsmästarna. När Sverige blev mångkulturellt”.
I kapitel 9, ”En totalitär ideologi” skriver jag om islam, islamistiska terrordåd och om jihad, den permanenta krigföring som alla muslimer är skyldiga att bedriva mot Väst och oss ”otrogna”.
I det kapitlet ägnar jag en stor del av utrymmet åt Nidal Malik Hsan och den jihadistiska massaker som han begick på militärbasen Fort Hood i Texas den 5 november 2009.
I veckan godkände president Donald Trump att den dödsdömde terroristen Nidal Malik Hasan ska skjutas till döds.
Nu säger krigsminister Pete Hegseth att avrättningen ska ske offentligt – och enligt Pentagon-källor ska den direktsändas.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
I boken Världsmästarna och en text som är ett utdrag ur boken på den danska bloggen Snaphanen den 1 oktober 2011 skriver jag berättelsen om Nidal Malik Hasan.
Han ropar ”Allahu Akhbar” och öppnar eld
Jag återger den här.
En novemberdag 2009 stiger majoren och militärpsykiatern Nidal Malik Hasan, 39, in på USA:s största militärbas, Fort Hood i Texas där han arbetade, ropar “Allahu Akhbar” (”Gud är stor”) på arabiska och öppnar eld mot soldaterna med två handeldvapen.
Tretton människor plus ett ofött barn dör i massakern och mer än 30 skadas, däribland Nidal Malik Hasan själv. Han valde Soldier Readiness Center på basen som brottsplats, den enhet där soldaterna gör sig redo för avfärd till kriget i Afghanistan och just höll på att vaccineras.
Han hade förberett dådet noga, sagt upp den bostad han hyrde, gett bort matvaror ur frysen och klätt sig i vad som för de flesta såg ut som traditionell muslimsk kaftan och mössa. Det var inte förrän senare som en kunnig person vid namn Tarek Fatah i The Ottawa Citizen påpekade att ingen arabisk man bär sådana kläder – med ett undantag: de araber som rustar sig för jihad och reser till Afghanistan för att ansluta sig till talibanerna och al-Qaida.
Född i USA i en palestinsk invandrarfamilj
Hasan var född i USA i en palestinsk invandrarfamilj, hade utbildat sig vid Virginia Tech och fått sin medicinska utbildning inom försvaret. Han hade inte gjort någon hemlighet av sin extremistiska-islamistiska ståndpunkt. Tvärtom. Major Hasan stack ut. Han hade tillbringat de senaste åren med att gå omkring med en stor symbolisk neonskylt på huvudet som sa ”JIHADIST. AKTA ER!”
På sin ytterdörr hade han en skylt med “Allah” och ytterligare ett ord på arabiska, enligt en granne. Morgonen före massakern delade han ut exemplar av koranen till sina grannar.
”Soldier of Allah”
Amerikanska skattebetalare hade kostat på honom en dyrbar utbildning för att han skulle bli soldat för ”uncle Sam”. Men på hans visitkort stod det ”SOA” – ”Soldier of Allah”.
Redan under den militära medicinutbildningen hade hans studiekamrater klagat hos ledningen över Hasans antiamerikanska propaganda. Men av rädsla för att framstå som ”diskriminerande” mot en muslimsk student hade de ansvariga avstått från att gå vidare med klagomålen.
Kolleger hade varnat överordnade för att Hasan var ”en tickande bomb”
Hasan hade också till sina kolleger och på Internet uttryckt åsikten “Muslimer ska stå upp och strida mot angriparen” (det vill säga hans amerikanska soldatkolleger) och beundran för självmordsbombares ”nobla hjältemod”. Kolleger hade varnat överordnade för att Hasan var ”en tickande bomb”.
Men ingen av hans överordnade drog några slutsatser av att major Hasan aktivt tog ställning för den andra sidan i ett pågående krig.
”Såg man hans ställningstagande som bara lite oförarglig multikulturell mångfald? En sorts alternativ livsstil som bara berikade den allmänna stämningen på basen?” frågar journalisten Mark Steyn retoriskt i sin blogg den 7 november 2009.
Massakern i Fort Hood blottar, menar han, en potentiellt ödesdiger spricka i hjärtat av det som USA sedan den 11 september 2001 kallar ”kriget mot terrorismen”.
”Medan amerikanska soldater dör i Irak och Afghanistan finns fienden hemma, i de egna leden, på den egna militärbasen.”
Både amerikanska och andra media, även svenska, var påfallande återhållsamma med att berätta bakgrunden till massakern och att gärningsmannen var muslim. Trots att alla fakta visade att dådet var noga planerat dominerade hypoteser om ”akut sinnesförvirring”.
Terrordåd i centrala Stockholm
Bara drygt ett år senare skulle Sverige få uppleva sitt första muslimska terrordåd när Taimour Abdulwahab al-Abdaly, en irakiskfödd svensk medborgare, sprängde sig själv till döds den 11 december 2010 i centrala Stockholm.
Attentatet utfördes som en hämnd och protest mot Lars Vilks (1946-2021) Muhammedteckningar samt Sveriges militära närvaro i Afghanistan.
Trots mängder av blinkande röda varningslampor missades Nidal Malik Hasan
Trots mängder av blinkande röda varningslampor hade den militära byråkratin missat alla signaler beträffande Nidal Malik Hasan. Media fortsatte att behandla honom med silkesvantar och låtsas som om dådet inte hade någonting med hans religion att göra.
Vi känner igen mönstret från många islamistiska terrordåd runtom i världen, inklusive Sverige. Det tycks vara extremt svårt för både politiker och journalister att inse att islam inte är ”vilken religion som helst” och att erkänna att islamister begår terrordåd i enlighet med sin tro och att de rättfärdigas i koranen.
Orsaken är givetvis rädsla. Efter alla våldsamma islamistiska terrordåd över hela världen finns en utbredd rädsla att ”peka ut” islam och muslimer. Alla vet att det kan bestraffas med ond bråd död.
Hade regelbunden kontakt med Anwar al-Awlaki
Efter massakern på Fort Hood framkom det att major Hasan hade frekventerat den omstridda Dar al-Hirjah-moskén i Virginia samtidigt som två av de 19 flygplanskapare som utförde terrorattackerna i USA den 11 september 2001.
Den som då var imam i moskén var den radikale islamisten Anwar al-Awlaki (1971-2011), född i USA med jemenitiska rötter och handledare i jihad för en tredje av 11 september-terroristerna.
Två antiterroriststyrkor uppmärksammade mindre än ett år före Fort Hoodmassakern att major Hasan hade regelbunden e-postkontakt med Anwar al-Awlaki, som från sitt hem i Jemen ledde islamistiska on line-lektioner som uppmanade till terrorism.
”Forskningsintresse” – inga åtgärder vidtogs
Men expertanalytikerna i Pentagon kom fram till att denna livliga korrespondens var förenlig med major Hasans ”forskningsintresse”, så det fanns ingen anledning till oro. Inga åtgärder vidtogs.
Under 2008 hade både företrädare för Walter Reed-sjukhuset och försvarsledningen diskuterat huruvida Hasan var psykotisk. Men – som en representant för sjukhuset sa:
”Hur skulle det se ut om vi sparkade ut en av de få muslimska deltagarna?”
Så Nidal Malik Hasan blev istället befordrad och skickades till Fort Hood.
Utropades till hjälte
Efter massakern i Fort Hood utropade Anwar al-Awlaki Nidal Malik Hasan till hjälte på sin blogg:
“Nidal Hasan är en hjälte. Han är en man med samvete som inte kunde leva med motsägelsen mellan att vara muslim och att tjäna i den armé som krigar mot hans eget folk. Det är en motsägelse som många muslimer skjuter åt sidan och låtsas att den inte existerar.
Ingen anständig muslim kan leva och ordentligt förstå sina plikter mot sin Skapare och sina muslimska bröder och samtidigt tjäna som amerikansk soldat. Det krig som USA bedriver mot terrorism är i själva verket ett krig mot islam. Deras arméer invaderar två muslimska länder och ockuperar indirekt de övriga genom sina underhuggare.
Nidal öppnade eld mot soldater som var på väg att sändas till Irak och Afghanistan. Hur kan det finnas någon oenighet om det förtjänstfulla i det han gjorde? I själva verket är det enda sätt som en muslim på ett islamistiskt sätt kan rättfärdiga att tjänstgöra som soldat i USA:s armé att följa i fotspåren på män som Nidal.
Broder Nidals hjältehandling visar också det muslimska amerikanska samfundets dilemma. I ökande utsträckning pressas de att ta ställning på ett sätt som tvingar dem att antingen förråda islam eller förråda sitt land. Många av dem väljer det första. USA:s muslimska organisationer har stämt in i en beklagande kör och fördömt Nidals handling.
”Vi ber Allah att ta emot hans stora hjältedåd”
Det faktum att det är en muslimsk skyldighet att slåss mot USA:s armé kan inte ifrågasättas. Ingen med en gnutta islamsk kunskap kan trotsa klara bevis för att muslimer i dag har rätt – snarare än skyldighet – att slåss mot amerikansk tyranni.
Nidal har dödat soldater som skulle sändas till Irak och Afghanistan för att döda muslimer. De amerikanska muslimer som har fördömt hans handlingar har begått högförräderi mot den muslimska ummahn och gjort sig skyldiga till hyckleri. Må Allah ge vår broder Nidal tålamod, uthållighet och ståndaktighet och vi ber Allah att ta emot hans stora hjältedåd.
Amen.”
Innebörden i Al-Awlakis predikningar har varit att det är varje muslims plikt att alltid bedriva jihad, ”heligt krig”. Ett citat ur hans Constants on the Path of Jihad, som kallas ”The virtual bible för lone wolf Muslim extremists”:
“Jihad tar inte slut för att en person försvinner. Jihad måste oåterkalleligt fortsätta eftersom det inte är beroende av någon särskild ledare eller individ…
Jihad är världsomspännande. Inga gränser eller hinder kan stoppa det. Budskapet kan inte spridas utan jihad. Om ett särskilt folk eller nation är klassat som fiender i sharia följer klassificeringen dem över hela jorden. Islam kan inte anpassas för att passa villkoren där du befinner dig, till exempel i Europa.”
Al-Awlaki undanröjdes av Barack Obamas regim 2011
Al-Awlaki är ytterligare en av de tongivande inom al-Qaida som har undanröjts av USA.
Förarlösa drönare som styrs av CIA hittade den 30 september 2011, under Barack Obama’s presidentperiod, den plats där al-Awlaki och andra al-Qaidakrigare gömde sig, i norra Jemens bergiga ökenregioner, nära gränsen mot Saudiarabien. Al-Awlaki hade då länge stått på USA:s dödslista.
Det var första gången sedan inbördeskriget som den amerikanska staten medvetet dödat en egen medborgare som en fiende och utan rättegång.
Den första arkebuseringen sedan 1945
Nidal Malik Hasan dömdes till döden 2013. Sjutton år har gått sedan han begick massakern på Fort Hood. Avrättningen av honom blir den amerikanska militärens första sedan 1961 och den första genom arkebusering sedan 1945.
Det finns minst två intressanta aspekter på historien om Nidal Malik Hasan. Den första handlar om hans identitet. Hans exempel och mängder av andra exempel från andra islamistiska terrorister visar att islam innebär en mycket stark identitet.
Hasan hade nyligen fått veta att han skulle skickas till Afghanistan och strida mot sina muslimska bröder. Det ställde hans identitetskonflikt på dess yttersta spets. Vi vet vilken identitet som var starkast och avgick med segern.
Att han är muslim övertrumfade allt annat
Att han är muslim övertrumfade allt annat; hans långa och dyrbara västerländska utbildning, hans erfarenhet som psykiater med särskild inblick i och kunskap om det mänskliga psyket, hans militära disciplin. Islam bröt igenom alla lager i hans amerikanska identitet, som om den bara var en tunn fernissa.
Offentlig avrättning – primitiv lust till hämnd?
Den andra aspekten gäller direktsändning av arkebuseringen av en dömd brottsling. Vi kommer att få se mycket starka, vitt skilda och oförenliga åsikter om etiken i detta.
Motståndarna mot offentliga avrättningar anser att de
tillfredsställer en primitiv, emotionell lust till hämnd snarare än att tjäna rättvisans eller samhällets högre syften. De riskerar att förvandla en allvarlig rättsprocess till underhållning, kan skapa trauma hos dem som tittar och kan i vissa fall till och med ge förövaren martyrstatus eller en plattform.
”Rättvisan bör vara synlig”
Andra menar att rättvisan bör vara synlig för att visa att samhället tar de grövsta brotten på största allvar, att offren och deras anhöriga får ett tydligt och slutgiltigt avslut, och att det kan ha en avskräckande effekt.
Båda sidor kan hävda att de försvarar civilisatoriska värden – den ena genom att skydda samhället från att sjunka till en lägre moralisk nivå, den andra genom att hävda att rättvisan måste vara synlig och omutbar när det gäller massmord.
Vilken sida man anser har rätt beror på hur man väger värdighet, avskräckningseffekten och offrens behov mot varandra. Det finns inget ”rätt” svar och knappast ett svar som alla kan enas kring.
Många svenskar vill ha dödsstraff
Johan Alfred Andersson Ander (1873-1910) var den siste som avrättades i Sverige sedan han dömts för ett brutalt rånmord. Han var den förste och ende som avrättats sedan giljotin införts som avrättningsmetod i Sverige.
När jag skriver om grova brott, på X eller på min blogg, vet jag en sak alldeles säkert: i kommentarsfälten kommer ett antal personer att plädera för dödsstraff, ofta i aggressiva termer. Jag tror att en inte obetydlig andel av framför allt Sveriges manliga befolkning vill se ett återinförande av dödsstraffet.
Jag är ofta djupt upprörd när jag plöjer långa förundersökningar och domar med ingående beskrivningar av grova våldsbrott mot bland annat försvarslösa barn och gamla.
Att tränga in i brottsdetaljer som andra bara avfärdar med ett ”Usch!” är ett känslomässigt tungt arbete som ofta ger dålig nattsömn.
Men jag har aldrig sett dödsstraff för brottslingar som någon lösning. I min begreppsvärld vore det att legitimera människans allra lägsta instinkter. Jag har inga problem med att förstå känslan av hämndbegär. Vem vill inte hämnas när man har utsatts för mänsklig hemskhet? Vi har ett helt batteri med olika primitiva känslor som har hjälpt oss att överleva under svåra tider och som vi behöver undersöka och bejaka även idag.
Men att sätta hämndbegäret i verket är något annat än känslan och lusten att hämnas. Jag föreställer mig att Brottsbalken rymmer stora, ännu inte utnyttjade verktyg för straff som både är effektiva och avskräckande utan att förnedra.
————————————————————————-
Jag är en pensionerad journalist som bloggar och gör podcasts.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal, men du får gärna ge mig en gåva om du uppskattar det jag gör.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS.
Varmt tack för din gåva!
