”Han kom som ett yrväder en aprilafton med ett Höganäskrus i en svångrem om halsen.”
(Första meningen i August Strindbergs roman Hemsöborna från 1887).
Nej, så gick det inte till. Men en vattendelare är han. I den här krönikan försöker jag tolka Markus Allards roll i svensk politik.
I extremvänsterorganet ETC kallas han ”den skrikande folkfascisten”. ”Folket” – som han säger sig företräda – älskar honom, och många vill se honom i Sveriges riksdag. Vilket givetvis är ett hot mot det han kallar ”klägget” – det åsiktsindustriella komplex som putsar på sin godhetsgloria men alltid är sig själv och sina egna intressen närmast.
Markus Allard är nästan kroniskt förbannad
Oavsett vad man tycker om Markus Allard, 36, är han ett fenomen som inte liknar något annat. I politiska kretsar, där många jantelagsanpassade hummar sig fram i decennier och är lagom, utmärker han sig med att rakt uttrycka och kanalisera åsikter, entusiasm och vrede.
Han är närmast kroniskt förbannad. Han bärs av sin vrede och sitt adrenalin som på en ständig plattform.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Själv tror han inte att ilskan skrämmer bort folk. Snarare har han tagit på sig den mentalhygieniska uppgiften att bära vreden åt oss andra så att vi slipper.
”Väldigt många har aldrig vågat yttra en egen tanke i hela sitt liv”
”Varför skulle jag inte vara arg? De flesta håller med mig. Men vi ska komma ihåg att väldigt många människor lever under en ängslig medelklassmässig slavmoral och har aldrig vågat yttra en egen tanke i hela sitt liv, på jobbet eller i sociala sammanhang. De har lärt sig hur dresserade fårskallar ska vara” säger han.
(Från cirka 27 min i Epoch Times’ intervju).
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”
Han citerar gärna ett uttalande som har tillskrivits Socialdemokraternas socialminister under sammanlagt nästan 20 år under perioden 1924-1951, Gustav Möller (1884-1970):
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”.
Markus Allard inledde sin politiska bana på den yttersta vänsterkanten 2009. Nu siktar han på att komma in i riksdagen för Örebropartiet.
Partiets framgångar har skakat om ordentligt i Örebro. Och inte bara där. Vibrationerna känns i hela landet. Den senaste tiden har intervjuer med Markus Allard fyllt YouTube och andra media till brädden.
Det lokala uppstickarpartiet vill komma in i riksdagen. Om de lyckas ”blir det åka av” enligt dem själva.
”De har absolut en reell chans” säger Hjalmar Strid på undersökningsföretaget Novus i Aftonbladet.
I Nerikes Allehandas Novusmätning inför regionvalet får Örebropartiet drygt 15 procent. Om partiet även i riksdagsvalet skulle få minst 12 procent i Örebro län får partiledaren Markus Allard en plats riksdagen.
Står inte och faller med om han kommer in i riksdagen
Nu tror jag inte att Allard står och faller med om han väljs in i riksdagen eller fortsätter harva på kommunal och regional nivå i Örebro. Idag finns media som gör det möjligt att nå ut till både Börtnan och Smygehuk och allt däremellan, oavsett var man själv befinner sig geografiskt. Internet har förändrat både politik och media väsentligt.
Från 2009 till 2013 var Allard ordförande för Ung Vänsters Örebroavdelning. I december 2013 uteslöts han ur organisationen och moderpartiet – för att han var alltför extremvänster. Under våren 2014 bildade han Örebropartiet (ÖP) tillsammans med bland annat tidigare medlemmar av Ung Vänster och Vänsterpartiet.
Vänster eller höger? Både/och?Eller ingetdera?
Han har alltmer distanserat sig från den svenska vänstern. Idag beskriver han sin ideologiska hemvist som ”populism och nationalism på marxistisk grund”. Många vill placera in honom på den vanliga vänster–höger-skalan, men själv säger han att det inte går.
Redan här behöver många rynka pannan och riva sig i håret. Ett svenskt politiskt parti måste kunna placeras antingen på höger- eller vänstersidan. Det är så vi är vana att tänka. Att transportera tankar och förståelseapparat kors och tvärs mellan höger och vänster hjärnhalva fick vi inte lära oss i skolan, och inte senare heller.
”Folket är min arbetsgivare”
Örebropartiets politik kallas klassmedveten populism eller auktoritär vänsterpopulism. Markus Allard anser att folket är hans arbetsgivare. Därav det omhuldade citatet från Gustav Möller.
När hörde vi en företrädare för riksdagspartierna uttrycka sig så – jag menar efter Per Albin Hansson–eran på 1920-1940-talen? Går det att peta in Markus Allard på en plats i svensk politisk tradition där hans farfar Henry Allard var verksam som Socialdemokrat och riksdagens talman under 1970-talet?
Vem bryr sig? Knappast Markus Allard. Däremot har Lars Trägårdh, professor i historia och med en cirka 40-årig politisk utkikserfarenhet från USA, upprepade gånger försökt analysera vad som hände med Socialdemokraterna och Folkhemstanken efter andra världskriget.
I en artikel i Sydsvenskan strax efter riksdagsvalet 2022 skriver han:
”Den moraliska logiken i Folkhemmet var samtidigt sträng och oförlåtande: alla medborgare hade både en rätt och en plikt att arbeta och betala skatt för att förtjäna sina med tiden växande, skattefinansierade, sociala rättigheter”.
Så blev Sverige en moralisk stormakt
Med tiden kom Socialdemokraterna att ersätta Folkhemstanken med visioner om mångkultur, mänskliga rättigheter och internationell solidaritet. Det var en amortering på Sveriges moraliska skuld för undfallenheten i neutraliteten under andra världskriget.
”Men vid närmare betraktande står de båda modellerna i motsatsställning till varandra. Folkhemmet bygger på ömsesidigt ansvarstagande. I det andra fallet, en gränslös värld, trumfar dogmen om alla människors lika värde det medborgerliga samhällskontraktet. Välgörenheten och godheten, Sverige som hela världens socialbyrå, överskuggar tanken om att plikter och rättigheter måste vara i balans” menar Lars Trägårdh.
Han fortsätter:
”Via portalfigurer som Dag Hammarskjöld (1905-1961) och Olof Palme (1927-1986) uppstod tanken om Sverige som en moralisk stormakt. Skulden skulle betalas av genom stöd för fred och bistånd till fattiga länder. Sverige skulle spela en globalt ledande roll, fri från de militära stormakternas cyniska realpolitik, alltid redo att stå för ideal som evig fred och mänskliga rättigheter.”
”Samhällskontraktet är satt i gungning”
”Allteftersom Socialdemokraterna har tappat folkhemstanken och ersatt den med okontrollerad invandring och aningslös integrationspolitik har Sverige blivit alltmer splittrat i termer av tillit och trygghet. Samhällskontraktet är satt i gungning” skriver Lars Trägårdh.
Omvälvningarna har inneburit att det har funnits platser lediga i samhällsbyggandet. Naturen ogillar tomrum, och de tomma platserna har med folkets stöd erövrats av Sverigedemokraterna. Under den gångna mandatperioden har Tidöpartierna (SD + M + L + KD) gjort ett omfattande städ- och återuppbyggnadsarbete.
Det finns plats för fler som röjer. En mängd små partier strävar efter att fylla tomrum i svensk politik, bland andra Alternativ för Sverige, Ambition Sverige, Medborgerlig Samling, Partiet Nyans, Örebropartiet.
”Transferiatet lever på skattemedel utan att tillföra något av värde”
En av punkterna högt upp på Örebropartiets Gustav Möller-inspirerade lista är att bekämpa slöseri med skattemedel, i synnerhet på det som Markus Allard kallar ”transferiatet”, det vill säga de skikt i byråkratin som lever på överföringar av skattemedel utan att tillföra något definierbart värde till den folkmajoritet som arbetar och försörjer dem.
Transferiatet förökar sig genom delning och berikar landet med bland annat tiotusentals HR-anställda och kommunikatörer.
Förkromad äppelskrutt och flytande moderkaka är konst
Även på det område som kallas kultur vill Örebropartiet genomföra kraftiga nedskärningar i vad de anser vara offentligt slöseri, till exempel i svårbegripliga och fula konstprojekt, där Örebro utmärker sig på ett uppseendeväckande sätt. Bland annat med en förkromad äppelskrutt för 660 000 kronor i Vivalla, ”Placenta”, en flytande, gigantisk moderkaka i Svartån och en ihopsopad rishög för 93 000 kronor i centrala Örebro.
- Den som gör en konstrunda i Örebro kan skrocka förnöjt över den progressiva konsten – eller förfäras över de 13 miljoner kronor som politikerna – utom ÖP och Sverigedemokraterna – kastar på uppseendeväckande ris- och vedhögar, tras-skulpturer och annan ”konst” och alltså tar från andra budgetområden.
Kulturförvaltningen i Örebro har svarat på kritiken genom att sekretessbelägga kostnaderna för de huvudlösa konstprojekten. Skattebetalarna ska betala och hålla käften.
Örebropartiet vill lägga resurserna på sjukvård och äldreomsorg
Genom att skära ner på onödig administration och meningslös konst vill Örebropartiet lägga resurserna på de kommunala och regionala kärnverksamheterna. Som sjukvård och äldreomsorg.
Örebropartiet profilerar sig med hård retorik kring migration. De förespråkar ett totalstopp för invandring till Sverige och driver krav på omfattande återvandring.
Markus Allard är ett enstaka exemplar av sin sort. I det ligger ingen värdering i vare sig positiv eller negativ riktning. Men det är uppenbart att övriga ledamöter i Örebro kommunfullmäktige ser honom som en icke önskvärd Gossen Ruda som någon har haft det dåliga omdömet att släpa in i fullmäktiges vördnadsbjudande lokaler i Rådhuset och som borde bäras ut per omgående.
Måste han svära så hemskt?
Måste han svära så hemskt? Måste han så envetet driva sina idéer? Måste han kritisera ledamöterna från andra partier så att de ser honom som ett arbetsmiljöproblem, ”får en olustkänsla” och måste gå i kristerapi?
Andra fullmäktigeledamöter klagar på att Markus Allard ”skapar dålig stämning”. Så dålig att arbetsmiljön ska utredas. Markus Allard utgör inte bara ett hot mot arbetsmiljön utan också ett hot mot demokratin, meddelar Nerikes Allehanda den 10 februari. Värre kan det inte bli.
”Man får en olustkänsla” säger regiondirektör Rickard Simonsson.
Dynamiken mellan Markus Allard och övriga Örebropolitiker är exempel på ett klassiskt psykologiskt fenomen som kan uppstå när en individ skiljer ut sig från en grupp och uppfattas som alltför främmande och annorlunda för att kunna assimileras och accepteras av gruppen. För att bevara balansen och den småputtriga stämningen i gruppen måste utmanaren stötas ut. I den processen väger Örebrobornas intressen lätt.
Markus Allard är arg – och bär vreden åt oss andra
Termen ”smärtbärare” används ibland i psykologiska sammanhang om psykiskt känsliga individer som utses eller själva tar på sig att bära den psykiska och sociala smärtan i en familj, en grupp eller ett samhälle. Han/hon bär smärtan så att andra slipper känna den. Ett liknande resonemang kan prövas på känslor av vrede och raseri.
Markus Allard är arg åt oss alla – vi som är rasande på vad politikerna har gjort och gör med oss och vårt land – men är för rädda, för fega, för hämmade, för oföretagsamma eller på annat sätt förhindrade att uttrycka vår vrede och vårt raseri över vad som har hänt med vår närmiljö och med vårt land.
Vi har svårt att avvika från flocken
Han kanaliserar och bär känslorna åt oss, och oavsett politisk uppfattning har vi anledning att tacka honom för det. Vi svenskar har nämligen ofta stora svårigheter förknippade med att avvika från normer och uppfattningar i den sociala grupp som vi tillhör.
Vi är flockmänniskor – ett beteende som formades av evolutionen under bland annat jägar- och samlarsamhället, när tillhörigheten till en flock var skillnaden mellan liv och död. Flocken gav skydd. En ensam individ var helt utlämnad.
De tillags-inställda svenskarna
I den så kallade Femfaktormodellen eller Big Five beskrivs människans personlighet utifrån fem dimensioner som är relativt stabila över språk och kulturer.
En av faktorerna kännetecknas av höggradig ”agreeableness”, det vill säga samförstånd, hjälpsamhet, samarbetsvilja, vänlighet, empati, omtänksamhet, konfliktundvikande.
Ytterligare en beteckning kan vara tillags-inställd. Alla de här begreppen kan sägas ingå i den svenska nationalkaraktären – inte för att vi är dummare än andra utan för att vi har formats av evolutionen utifrån våra villkor under tusentals år. Att vara ”agreeable” har helt enkelt varit ett överlevnadsvillkor för människor på våra nordliga breddgrader och är fortfarande socialt lönsamt i de flesta sammanhang.
Rollen som katalysator som spräcker ett politiskt sammanhang
I mina ögon går Allards roll utöver de politiska uppdrag han har för Örebropartiet i Örebro kommun och region, och det är långtifrån säkert att han själv är medveten om det. Ibland dyker människor upp i rollen som katalysator i en viss fas av en process, utan att själva ha klart för sig att de har den rollen.
En sådan funktion tror jag att Markus Allard har. Hans roll är att spräcka politiska sammanhang som motverkar sina egna syften, som för länge sedan har lämnat fakta och förnuft bakom sig och fastnat i destruktiva mönster utan att själva inse det.
Rasande attack på dumskallarnas sammansvärjning
Han går till rasande attack på dumskallarnas sammansvärjning, och de sluter sig samman mot den elake angriparen – utan att förstå vad som händer. Det värsta med honom är antagligen att han med sin vrede tvingar oss att se på oss själva, våra egna sammanhang och vad vi gör med dem.
Den allardska vrede som hos mig väcker intresse för att förstå dess funktion på olika nivåer framkallar hos den politiske chefredaktören för Fokus, Johan Hakelius, misstro och en ogiltighetsförklaring. Hakelius ser ingen förklaring till Markus Allards ilska. Alltså måste den vara spelad.
”Hur länge och ofta kan Allard vara ursinnig, innan han blir skrattretande?”
”Att Markus Allard är förbannad har vi förstått, men vad exakt är han förbannad på? Och varför?” undrar Hakelius.
”Tanken slår mig: kanske är Markus Allard inte så ilsken som han verkar. Kanske är han i själva verket en mild och harmonisk trettionågonting som bara lajvar fyllegruff, för att få lite uppmärksamhet. Ett gnällbältets islamic rage boy, för killar som inte får ligga trots att de ger profeten fingret.
Det som talar för det är förstås att ilskan är politiskt användbar, just därför att vi identifierar den som en spontan känsla.”
”Så vad Allard är arg på och varför är ointressant. Det intressanta är hur länge han kan få folk att tro att hans ilska är på riktigt. Hur länge och ofta kan Allard vara ursinnig, innan han blir lika skrattretande som islamic rage boy?”
Nykomlingar ska demoniseras och frysas ut
Utstötningsmekanismerna i och utanför Örebro kommunfullmäktige känns igen från Sverigedemokraternas mer än 20 år långa vandring mot den politiska makten. Nykomlingar ska demoniseras och frysas ut. Så länge det går. Tills det inte går längre.
Så här, bland annat, ser mekanismerna ut, formulerade av extrema vänsterkrafter:
”Att partierna formerar sig för att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande må spä på Sverigedemokraterna martyrskap. Men det kan aldrig bli ett argument för att samarbeta med ett parti man inte delar åsikter med. Det finns inget odemokratiskt i att frysa ute Sverigedemokraterna. Det handlar om politisk strategi.”
(Daniel Poohl i Expo 4 januari 2008).
————————————————————————
Jag har valt ut tre poddar som jag tycker ger ett begrepp om vem Markus Allard är, och hur motståndet mot honom ser ut.
- Markus Allard intervjuas av agendajournalisten Niklas Orrenius på Dagens Nyheter. Allard filmar hela intervjun, tar över formuleringsprivilegiet, och den blir något helt annat än vad Orrenius har tänkt sig.
2. Allard intervjuas av unga vänsterpolitiker som är hårresande långt från verkligheten. Socialdemokraten Linn Svansbo, 34, säger ja till att den 22-årige syriske man som torterade, förnedrade och filmade gamla sjuka svenskar i hemtjänsten i Örebro ska få stanna i Sverige.
3. Markus Allard intervjuas av Ivar Arpi på Kvartal.
————————————————————————-
