För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerarjag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; det land som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten. Sanatorier finns över hela landet.
Det här är berättelsen om en flicka som insjuknar 1952. Hon har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.
OBS! Rätt Swishnummer är 123 519 92 86.
Bankgiro 111-9072
För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; det land som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
För bara 70-75 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse om bitar av en barndom i Östersund på 1940-talet.
OBS! Rätt Swishnummer är 123 519 92 86.
Bankgiro 111-9072
För att vi ska behålla kontakten med verkligheten inför valet publicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var. Det land som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
Hon hette Maria Elisabet men kallades aldrig annat än Lisa. Hon var en alldeles vanlig svensk kvinna, född i Bollnäs den 2 november 1902. En sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. Hon var en av dem som i tysthet byggde Sverige, och hon var min älskade farmor.
I mitt hjärta och mitt minne lever hon starkt och tydligt, och hon förtjänar att bli omskriven som den fina människa hon var. På hennes födelsedag i november tänder jag varje år ett ljus för henne.
Det förflutna finns bara så länge som någon kan berätta – och någon vill lyssna.
Minnen lever inte för evigt. Snart finns ingen kvar som kan berätta. Vi som lever i nuet har ofta glömt. Många tror att de har uppfunnit sig själva och vill inte höra talas om sina rötter eller det som hände för inte så länge sedan.
Sju år gammal är pojkpalten. En liten linlugg som tusentals andra. Nu står han framför en enorm vit byggnad med en oro som stångas och hamrar i bröstet. Det stora vita huset är socknens fattighus. Där lämnas pojken för att tillbringa resten av sin barndom.
Det här är berättelsen om min farfar. När han är tre år dör hans mor, och fadern blir ensam med sju barn.
Fattighuset i Bollnäs, ritat av Ferdinand Boberg. Färdigställt 1906.
Att aldrig glömma. Det är utgångspunkten för att jag under valrörelsen väljer att återpublicera några av mina podcasts med rubriken ”Svenska berättelser”. Det är anspråkslösa små berättelser rakt ur ett Sverige sådant det kunde vara för ett helt eller halvt sekel sedan.
Det är inget märkvärdigt med mina förfäder. Jag kommer från vanlig bonde- och arbetarklass. Berättelserna belyser vanliga liv innan och medan det så kallade folkhemmet byggdes, hur livet kunde te sig för svenska familjer som hade det gemensamt att de var arbetsamma och ärliga men inte hade fötts med en guldsked i munnen.
Sådana var mina förfäder, och jag älskar och ärar dem för det. Serien börjar med min farfar. Han hette Hugo Vikström och föddes den 29 mars 1898 i Lenninge utanför Bollnäs, där hans far Sven Johan Vikström (1862-1918) var stationskarl vid järnvägen.
Farfars mor Anna Kristina, född Persdotter den 29 juli 1860 i Vendels socken, Uppland, dog vid bara 40 års ålder 1901. Min farfar var bara tre år när hans mamma dog. Barnen ackorderades ut bland släktingar, och min farfar och hans bror Knut hamnade på fattighuset i Bollnäs och fick växa upp där tills de konfirmerades. Då ansågs de vara vuxna nog att börja arbeta och försörja sig själva.
Farmors och farfars hus i Bollnäs som det såg ut 2012.
Berättelsen om min farfar ligger en bit tillbaka i tiden. Men det hände ju nyss! Han dog, 75 år gammal, 1974. Men för mig är han alldeles levande. När som helst kan jag koppla upp mig på hans dragspel i mitt huvud; Livet i finnskogarna, Avestaforsens brus, Drömmen om Elin, Lyckobringaren…
Hans musik och mina minnen kommer alltid att finnas.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. Hans Christian Lumbye (1810-1874). Jernbanegalop.
2. Georg Riedel. Fattig bonddräng. Ur ”Emil i Lönneberga” av Astrid Lindgren. Björn Gustafson, sång.
3. LJUDKLIPP. Per Albin Hansson (S). ”Folkhemstalet” i riksdagen den 18 januari 1928.
4. Carl Jularbo (1893-1966). Livet i finnskogarna. Sigurd Ruotimaa och Bernt Ruotimaa, dragspel.
5. Carl Jularbo (1893-1966). Drömmen om Elin. Pepparns svänggäng.
6. Arne Forsén. Jon Mas Polska. (Efter Sören Danielsson).
Jag är en pensionerad journalist som bloggar och gör podcasts.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal, men du får gärna ge mig en gåva om du uppskattar det jag gör.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS.
Dags för ett nytt Sommarprogram, mitt elfte sedan 2016 och det sjätte som jag har gjort för Swebbtv. Det är årets roligaste jobb i ett format som tillåter att man går utanför de vanliga nyhetsramarna och kan blanda in kultur, historia, personliga berättelser – ja lite vad som helst som kan intressera en bred publik.
Julia Caesar 