För att vi ska behålla markkontakten inför valet återpublicerar jag under rubriken ”Svenska berättelser” en serie poddar om det Sverige som var; det land som vi har lämnat bakom oss men som har format oss till de människor vi är.
För bara 70-75 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse om bitar av en barndom i Östersund på 1940-talet.
OBS! Rätt Swishnummer är 123 519 92 86.
Bankgiro 111-9072
Minnet är förunderligt. Det är som kinesiska askar. När man öppnar en ask poppar det ofta upp en ny med minnen som man inte visste att man hade.
Vi bär alla minnen inom oss. De är lika verkliga som nuet. De väntar bara på att vi ska ge dem tid.
Med åren inser man att minnena är just de pusselbitar som vi består av. Vi är våra minnen.
Ju mer jag forskar i min släkts historia, desto mer växer min respekt
Ju mer jag forskar i min släkts historia, desto mer växer min respekt för dem som levde före mig. Flertalet levde fattiga och slitsamma liv i Hälsinglands byar och skogar.
Min släkt, liksom många andras, kommer av ett folk av torpare, bönder och dragoner – ett stolt, dugligt och egensinnigt folk som med hårt arbete byggde landet.
Min pappa var brevbärare vid Kungliga Postverket. När jag hade fyllt fyra år och min lillasyster just hade fötts fick pappa en tjänst som postiljon på Posten i Östersund. Vi var tvungna att flytta från Bollnäs, där vi hade haft stor hjälp och trygghet genom våra släktingar.
Pappa flyttar i förväg till Östersund, och det ska dröja ett halvår innan vi kan följa efter. Han hyr ett rum hos en änka i en villa i utkanten av stan. Det är den bostad han kan få tag i med kort varsel.
Änkan är religiös. Så länge som pappa ensam hyr ett rum hos henne tycker hon att min filmstjärnevackra pappa vore ett lämpligt parti för hennes ogifta dotter, ”enna´Gun”, som är i 35-40-årsåldern.
Hon vägrar inse att pappa är gift och har familj. Men det får hon helt klart för sig ett halvår senare när mamma, min lillasyster och jag flyttar in. Vi bor fyra personer i ett enda rum. Köket delar vi i nåder med änkan.
Änkan sätter ut råttfällor i rabatterna
Änkan placerar ut råttfällor i rabatterna så att jag ska få fingrarna avklippta ifall jag rör hennes blommor – vilket jag aldrig gör. Jag är fruktansvärt rädd för henne, jag springer och gömmer mig under trappan som ett skrämt djur när hon är i antågande.
Ytterligare några månader försöker vi stå ut med att bo hos änkan. Vi försöker härda ut till våren. Mamma och pappa letar desperat efter bostad utan att hitta någon.
Vi flyr från den elaka änkan
Våren 1949 får pappa tag i ett gammalt oisolerat torp utanför stan som vi kan få hyra över sommaren. Pappas arbetskamrater på Posten ordnar med flyttskjuts. Det är en flykt undan änkans ondska, skräck och terror som har drabbat oss barn hårt.
Det är min första bekantskap med ondskan.
Haver Gud oss inte kär?
Pappa har i hela sitt liv en gudstro. I ett av mina tidigaste minnen – jag kan vara tre år gammal – ber han aftonbön med mig.
”Gud som haver barnen kär.
Se till mig som liten är.”
Men varför lämnar pappas Gud oss åt vårt öde? Varför hjälper han oss inte? Varför kommer inte lyckan till oss i vår familj? Hittar inte Gud till Östersund? Haver Gud oss inte kär?
Vi får klara oss utan Gud.
Med fattigdom är det så, lär jag mig under mina första år, att den kryper under skinnet på en, blir ett stigma, oavsett vilka ekonomiska villkor man får senare i livet.
Guds sekulära ställföreträdare på jorden vid den här tiden, statsminister Tage Erlander (S) (1901-1985) och ordföranden i Östersunds drätselkammare, dåtidens kommunalråd, Petter Åslund (FP), som styrde staden 1937-1951, ser vi inte heller till i vår familj.
Doris Eklund för in glädje i våra liv
Det är Doris Eklund som för in glädje och skratt i våra liv. Jag förstår inte riktigt hur det går till, men hon gör det. Hennes närvaro sprider glitter och glamour över vår slitna, bekymrade familj. Vårt hus är som en magnet för människor som tittar in och dricker kaffe och umgås en stund. Mamma kan alltid bjuda på kaffe och nybakat bröd, trots att det dammar i portmonnän.
Hon är 21 år. Hon är strålande vacker, har ett friskt och öppet utseende med rena drag, blont lockigt hår, glittrande ögon och en fullkomligt oemotståndlig grop i hakan.
Hennes skönhet gör henne glad, Doris Eklund skrattar nästan jämt. På dagarna arbetar hon på kontor, men på kvällarna är hon Östersunds obestridda krogdrottning, en firad skönhet som ständigt är ute i svängen och festar och dansar på Stadt och i Folkets Park. Doris är en groupie innan ordet ens finns.
Vi är en av de sista fattiga generationerna
Vi är en av de sista generationerna som växer upp i vad som i dag tveklöst kan kallas fattigdom. För begåvade barn från fattiga hem är skolan räddningen. Många av oss kommer att göra en klassresa, utbilda oss och få det bättre än våra föräldrar och far- och morföräldrar.
De liv som väntar oss, förvandlingen från det trygga Sverige till ett inferno där tiotusentals kvinnor våldtas och invandrargäng kallblodigt skjuter ihjäl varandra – om detta vet vi ingenting.
Vi anar inte att vi, trots vår fattigdom, lever i en lycklig parentes i historien.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. LJUDKLIPP
Folkhemstalet.
Per Albin Hansson (S) i riksdagen den 18 januari 1928.
https://www.youtube.com/watch?v=zRT0fAba4ZI&ab_channel=SunTowerEntertainmentGroup
2. No Name Jive.
Glen Gray och The Casa Loma Orchestra. 1940.
https://www.youtube.com/watch?v=0WtWzoHNrq8&ab_channel=GregorysRecords
3. LJUDKLIPP. Mats Dagerlind läser ur tullförvaltare Samuel Fredrik Siösteens anteckningar när han anlände till Östersund efter elva dygns resa med häst från Stockholm 1841.
4. När det lider mot jul.
Text Jeanna Oterdahl. Musik Ruben Liljefors.
https://www.youtube.com/watch?v=FMuGBac7D1E&ab_channel=MsBean1987
5. Gustav Holst (1874-1934).
The Planets, opus 32. Saturn.
Berliner Philharmoniker.
Dirigent Herbert von Karajan.
6. Hoagy Carmichael, musik. Mitchell Parish, text. 1927. Star Dust. Nat King Cole, sång. https://www.youtube.com/watch?v=DjU6ZjrQulc&ab_channel=cto10121
7. I’ve been kissed before. Rita Hayworth, sång. 1952. https://www.youtube.com/watch?v=2Dvag8ORZvk&ab_channel=mmguvenen
8. Flickorna i Småland. Karl Williams, text. Fridolf Lundberg, musik (1912). Delta Rhythm Boys, sång. 1951. https://www.youtube.com/watch?v=P7kt_COpWhU&ab_channel=Tosukep
9. Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942). Vid Frösö kyrka. Lars Roos, piano. https://www.youtube.com/watch?v=D71BLg3xE0k&ab_channel=LarsRoos-Topic
10. Kim Larsen (1945-2018).
This is my life. 2018.
https://www.youtube.com/watch?v=KwO8zvdkZa8
NÄSTA INLÄGG:
Flickan och tuberkulosen
Jag är en pensionerad journalist som bloggar och gör podcasts.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal, men du får gärna ge mig en gåva om du uppskattar det jag gör.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS.
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 