Musikaliska anteckningar 13. Musik mot julstress.

Är skinkan inte griljerad än, julkorven inte stoppad och lutfisken inte lutad? Massor av julklappar kvar att slå in i fina paket? Slut på tejp och julklappsetiketter? Ser köket och i synnerhet diskbänken ut som efter ett bombnedslag?

Bävar du inför en ensam jul eller en jul tillsammans med släktingar som du inte gillar?

Om julsammanbrottet är nära – här är första hjälpen, tidlös musik att slappna av till. Unna dig en stund i skönaste fåtöljen, luta dig tillbaka, blunda och njut. Jul blir det i vilket fall som helst.

Först en klassiker från 1953, Santa Baby, med Eartha Kitt (1927-2008) som uppriktigt avslöjar vad hon helst vill ha av tomten. Kitt var 1950-talets stora sexbomb, hon draperade sig gärna i leopardskinn och satsade hårt på en sensuell framtoning. Santa Baby blev en av 1950-talets stora hits.

Ett stillsamt gitarrstycke från 1943 av den paraguyanske tonsättaren Agustin Barrios (1885-1944), Villancico de navidad, här spelat av gitarristen Per-Olov Kindgren.

Ingen jul utan Fairytale of New York med det brittisk-irländska punkbandet The Pogues. Bandet bildades 1982 av Shane MacGowan, som senare tvingades lämna gruppen på grund av drog- och alkoholmissbruk. I en inspelning från 1987 sjunger han duett med Kirsty MacColl. Det är en uppgörelse om fylla, kärlek, gräl och brustna drömmar. Hon sjunger: ”You took my dreams away from me.” Det är väl ungefär det värsta någon kan anklaga en annan människa för.

And the bells are ringing out for Christmas Day…

Den estländske tonsättaren Arvo Pärt, född 1935, är en av vår tids stora kompositörer och en av mina absoluta favoriter. Det vackra pianostycket Für Alina från 1976 är portalverket som inledde en helt ny epok för Pärt, både som tonsättare och människa, sedan han genomgått en djup, flera år lång konstnärlig kris då han inte kunde komponera någonting över huvud taget.

Han fick sin skaparkraft tillbaka sedan han sökt sig till den tidiga musiken och de gamla mästarna, som Palestrina (1525-1594) och Josquin des Prez (cirka 1450-1521), men också till den andliga och musikaliska traditionen i den rysk-ortodoxa kyrkan. Arvo Pärts musik präglas av stillhet, introspektion och sakral enkelhet.

”Lugnt, upphöjt, lyssnande” står det på ryska längst upp på originalmanuskriptet till Für Alina. Pianisten heter Nejc Lavrencic.

Mer Arvo Pärt.

Fratres (”bröder” på latin) är ett stycke för violin och piano som jag alltid har förknippat med vinter. Det är någonting i violinstämman som frammanar bilder av is och knäppande, sträng kyla som biter i husknuten och förvandlar träden till frostiga grafiska avtryck i landskapet. Musiken förmedlar först obönhörlighet som hos vintern själv. Sedan försoning.

Nya framtänder kan stå högt upp på önskelistan, vare sig man är gammal eller i tandömsaråldern 6-7 år. Om du är svensk kostar de nya framtänderna en förmögenhet.

Om du är asylsökande och aldrig har bidragit med en krona i Sverige får du ett helt nytt garnityr, implantat och annat som kan kosta hundratusentals kronor, för fyndpriset 50 kronor. Svenskarna tiger och betalar.

Spike Jones, artistnamn för Lindley Armstrong (1911-1965), var en amerikansk musiker och ledare för orkestern The City Slickers. Han blev mest känd för sina humoristiska lustmord på välkänd klassisk musik, men här lever han sig in i hur jobbigt det är att sakna framtänder och inte kunna säga S, som i ”Merry Christmas”.

Så här års är fåglarna tysta. Men många av dem är stannfåglar, särskilt i södra Sverige. De håller sig gärna nära människans boningar, hoppar omkring och söker föda men ser ingen anledning att sjunga utanför parningssäsongen.

Njut av koltrastens sång fast det är mitt i vintern och bjud den gärna på några äpplen till jul.

Tredje satsen, Poco allegretto, ur Johannes Brahms’ (1833-1897) tredje symfoni, framförd av Berlinerfilharmonikerna under ledning av den legendariske Wilhelm Furtwängler, målar upp ett vackert landskap – det som nu ligger dolt under ett täcke av snö eller vissna löv.

Brahms besökte Robert och Clara Schumann i deras hem i Düsseldorf, spelade för dem och bodde periodvis hos dem i flera månader. De blev entusiastiska över Brahms’ musik och såg honom som en mycket lovande tonsättare. Robert Schumann, som gav ut Neue Zeitschrift für Musik, skrev att den unge Brahms var ”ett geni”.

Robert och Clara Schumanns kärlekshistoria har jag nyligen berättat om i det här blogginlägget.

Och här skulle ännu en kärlekshistoria komma att utspela sig. Den 21-årige Johannes Brahms kommer in i paret Schumanns liv vid en tidpunkt kring 1854 när Robert Schumanns labila temperament och melankoli övergår i psykisk sjukdom, och han försöker dränka sig i Rhen. De två sista åren av sitt liv är han intagen på ett hospital i Bonn. Han avlider 1856, 46 år gammal.

Brahms älskade den fjorton år äldre Clara Schumann resten av sitt liv och brevväxlade med henne i många år. Han förblev ogift.

Clara Schumann avled 1896, 77 år gammal.

Johannes Brahms dog året därpå, 63 år gammal.

Vi förflyttar oss till Spanien för att få uppleva solens värme.
Den brittiske gitarrvirtuosen Julian Bream spelar Cordoba av den spanske tonsättaren Isaac Albéniz (1860-1909), ett av de vackra stycken som Albéniz skrev för piano men som sedan har transkriberats för gitarr av bland annat Andrés Segovia.

Jag vet att särskilt en av mina vänner, som själv spelar klassisk gitarr, blir glad över att höra Córdoba. Det är ett av hans favoritstycken.

Vi stannar kvar i Spanien och lyssnar på tidlös gregoriansk sång, framförd av benediktinermunkar i klostret Santo Domingo de Silos i norra Spanien. Det är sånger som har sjungits på samma sätt enligt romersk-katolsk tradition i hundratals år. Håll till godo!