Tack till alla mina läsare

Tillbaka på fosterjorden efter övervintring på andra, för kropp och själ skonsammare breddgrader. Det första jag noterar är ljuset – det klara, allt genomborrande vårljuset. Nu ska jag ta reda på ifall bofinken har hunnit före mig. Om den följer sin vanliga kalender bör den ha anlänt kring 29 eller 30 mars.

Och snart sticker blåsipporna upp sina söta små ansikten ur ris och mossa.

Jag vill sända ett varmt tack till mina läsare som följer med mig var jag än befinner mig, alla ni som stöder mig, backar upp mig och hör av er via uppskattande mail och långa handskrivna brev.

Ni blir fler och fler, och ni är förutsättningen för mitt arbete. Det är er jag tänker på när jag sitter vid min lap top och skriver, långt ute i den gotländska urskogen. Om det skrivna ordet inte får några läsare kan det motiveras som egenterapi. Det är i och för sig ett bra skäl att skriva, men det räcker inte för att ge skrivandet mening. Mottagarna måste finnas där.

Några av er har kanske följt mig sedan jag började skriva krönikor på den danska bloggen snaphanen.dk 2010. Andra är nya. Ni är alla lika välkomna, både att följa mig på Twitter, i mina podcasts i min kanal på youtube  och här på bloggen.

I allt jag gör söker jag mina egna vägar, försöker få syn på vad som döljer sig runt hörnet och under ytan, vill borra och gå på djupet, ägnar mig helst åt ämnen som andra ignorerar. Just de ämnena är ofta de mest intressanta. Jag är inte intresserad av att vara där alla andra är. Att vara sann och stå för den jag är är lika viktigt för mig när jag skriver som i mina relationer med andra människor.

Att vara motvalls, att kritiskt granska och ifrågasätta i en tid när de flesta löper med flocken i absurd konsensus om fullkomliga vansinnigheter är självklart för mig, och jag kommer aldrig att förstå varför det inte är självklart för alla journalister.

Ett särskilt varmt tack vill jag ge alla er som kommenterar på bloggen. Och självklart vill jag tacka alla fantastiska läsare som visar er uppskattning av mitt arbete genom läsardonationer, ofta beledsagade av sporrande tillrop som ”Oändligt tacksam över att du står upp för sunt förnuft”, ”Keep on, Julia!”, ”Tack för att du finns”, ”Ditt mod lyser upp natten”, ”Bra skrivet! Kämpa!” och ”Sluta aldrig!”.

En givare skrev nyligen: ”Gå på, bara gå på!”. Det sporrar!

Många är återkommande givare, jag känner igen era namn och blir lika rörd och tacksam varje gång ni gör er påminda. Ett varmt tack till Susanne R, Sigvard B, Alf Z, Ambjörn H, Johan L, Ingemar B, Emelie S, Ulf A, Kim L, Rolf H, Lars K, Monica O, Fredrik M, Thomas S, Lennart N, Jari V, Ursula D, Jan L, Claes-Göran O, Henrik H, Hans E, Ulf A, Anders O, Jan L, Ann Christin K, Daniel R, Inge S, Stefan P, Silvia J, Andreas K, Fredrik M, Ola J, Per A, Dan G, Ingemar A, Hans I, Kent Lennart, Gilbert J, Jonatan T, Larz G, Michael A, Göran W, Kjell R, Mats R, Tommy C, Susanne E, Karl K, Lars E och många många andra!

Jag skulle gärna vilja skriva och tacka er var och en personligen, men jag har tyvärr inte era e-postadresser. Ni ska veta att er generositet, ert stöd och er uppmuntran betyder oerhört mycket för mig. Det betyder att någon har läst och uppskattar vad jag skriver. Mina ord singlar inte omkring som löv i cyberrymden. Någon har tagit emot dem.

Ett stort tack till er alla!

Ta väl hand om er därute!