Den här tiden varje år de senaste åtta åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.
Naturen har en egen lagbok, och det mesta som står i den har en mening. Samtidigt har människan genom vetenskapliga framsteg fått allt större möjligheter att överskrida naturliga fysiska begränsningar.
Ska 70-åringar skaffa barn för att det är tekniskt möjligt? Genom så kallat surrogatmödraskap kan man hyra en yngre kvinnas livmoder för att bära och föda barnet. En ny serie i SVT visar hur Tommy Söderlind, 75, och hans fru Marie, 73, hyrde en surrogatmamma i USA för att få barn.
Det blev tvillingar – som efter många orosanmälningar omhändertogs vid tre års ålder av socialtjänsten på grund av stora brister i hemmiljön och i parets föräldraförmåga. Enligt socialtjänsten levde barnen i misär.
När Marie Söderlind, 73, går nedför trappan i parets radhus lyfter hon en fot i taget och håller sig hårt i trappräcket. Sedan sätter hon båda fötterna på samma trappsteg. Ett steg i taget.
Framför allt två kategorier människor går i trappor på det viset: mycket små barn och gamla människor med balansproblem. Maries man Tommy Söderlind, 75, går med kryckor. Lämpliga föräldrar till livliga småbarn? Ja, det tycker de själva.
De strider för att få tillbaka vårdnaden om de omhändertagna barnen. Tommy Söderlind säger att han är beredd att begå självmord (”bränna upp sig”) för att vinna striden om barnen.
Jag måste inleda den här texten med en brasklapp. Den som är eller har varit patient i sjukvården har sina egna utgångspunkter och erfarenheter. Varje människa är unik. Därför kanske du inte känner igen dig i det jag skriver. Ta till dig det som känns relevant för dig och lämna resten därhän.
Texten är en maktanalys av sjukvården i termer av överordnad och underordnad, utifrån den kanadensisk-amerikanske sociologen och antropologen Erving Goffmans (1922-1982) teorier om totala eller totalitära institutioner.
Goffman beskrev bland annat hur man på sjukhusen på olika sätt skapar en auktoritet som får människor att acceptera det de blir utsatta för. Yttre signaler, som personalens speciella yrkeskläder – de vita rockarnas magi – och användandet av ett medicinskt fackspråk som patienterna inte förstår signalerar kompetens och ger klara besked om vilka som befinner sig på ena sidan av skiljelinjen mellan överordnad och underordnad, och vilka som befinner sig på den andra.
Häromkvällen hörde jag den från min altan. Det omisskännliga ko-koandet på avstånd någonstansifrån. Den är punktlig. Det var det vanliga datumet: den 7 maj. Den lät ovanligt nära.
Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj varje år min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Fortsätt läsa ”Min ”mest rasistiska” krönika någonsin: Gökens förlorade värdegrund”
Karl-Olov Arnstberg, författare och professor emeritus i etnologi, tar i sin senaste krönika oss med på en svindlande resa in i den mänskliga hjärnan, närmare bestämt till den lilla del som heter Hippocampus och ser ut som små sjöhästar.
Utgångspunkten är den tyske läkaren och molekylärgenetikern Michael Nehls‘ bok ”The indoctrinated brain. How to successfully fend of the global attack on your mentality”.
Hippocampus är den perfekta angreppspunkten om man vill avpersonifiera människor och göra dem lydiga. Var det i själva verket ett av målen med ett världsomfattande vaccinationsprogram – inte att rädda liv?
Med Karl-Olov Arnstbergs vänliga tillstånd publicerar jag hans intressanta krönika.
Jag har ägnat merparten av den senaste veckan åt att läsa den tyske läkaren och molekylärgenetikern Michael Nehls bok ”The indoctrinated brain. How to successfully fend of the global attack on your mentality”.
Boken släpptes i höstas, och där knyter Nehls samman ett antal trådar. Jag kan inte avgöra om han är en genetiker som hamnat på konspiratoriska villovägar eller om det han skriver i ”The indoctrinated brain” helt enkelt är sanningen.
Fortsätt läsa ”Karl-Olov Arnstberg: Så utkämpas slaget om din hjärna”
Treåriga Emilia (fingerat namn) kommer upprepade gånger till sjukvården med allvarliga, oförklarliga och livshotande symtom. Gång på gång räddar sjukvårdspersonalen livet på flickan, men hon insjuknar i nya svårförklarliga tillstånd. Det är någonting som inte stämmer – men vad?
Nu har flickans mamma, en 30-årig kvinna i Härnösand, av Ångermanlands tingsrätt dömts till sex års fängelse för grov misshandel och synnerligen grov misshandel av sin lilla dotter.
Domen är den första i Sverige i ett fall av Münchhausen syndrome by proxy, (på svenska: barnmisshandel genom förfalskning av symtom, BGFS).
Münchhausen by proxy är inte en diagnos utan en allvarlig form av barnmisshandel där en närstående – i 95 procent av fallen modern – upprepade gånger söker sjukvård för sitt barn, antingen genom att uppge mängder av symtom som inte kan styrkas eller genom att själv göra så att barnet insjuknar.
Fortsätt läsa ”Livsfarliga mödrar: första svenska domen i Münchhausen by proxy-mål”
Har du någon gång frågat någon vad svenskhet är? Noterat att personen ifråga ofta får en irrande blick och har svårt att svara?
I mer än ett halvt sekel har vi matats med påståenden om att det inte finns någonting specifikt svenskt, att Sverige tillhör alla, det finns ingen svensk kultur, och att alla utlänningar som har flyttat hit (två miljoner sedan millennieskiftet) är precis lika svenska som vi som bor här sedan århundraden. I synnerhet om de har åkt tunnelbana.
Sådana vansinnigheter har representanter för samhällseliten ostraffat kunnat kläcka ur sig under lång tid.
Vår hemhörighet och vår känsla för vårt fosterland har systematiskt undergrävts och förlöjligats av människor som inte vill oss väl.
Fortsätt läsa ”Svenskhet finns. Dess namn är Ragnar Fredriksson”
I sociala medier utspelar sig de mest otroliga saker. Jag kan inte undanhålla mina läsare den dramatiska historien om marsvinet Rogers tragiska hädanfärd och den hejdlösa offentliga sorg som Rogers bortgång har utlöst i den svenska kultureliten.
Den kraftfulla uppslutningen kring Rogers öde kan sannolikt förklaras av att marsvinets efterlämnade matte är Carin Götblad, polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen). Efterlämnad husse är författaren och forskaren Erling Bjurström.
Många människor är beredda att ge allt för att – om så bara för ett ögonblick av evigheten – få vistas i kända personers närhet och låna lite ljus och glans från dem. Facebook är den perfekta arenan för att marknadsföra sig själv och, varför inte, sitt döda marsvin? Kanske har vi alla ett osörjt dött marsvin inom oss?
Fortsätt läsa ”Kulturelitens djupa sorg över marsvinet Rogers hädanfärd”
Tre fall där föräldrar har misshandlat och vanvårdat sitt eget barn synnerligen grovt sticker ut under 2000-talet: fallet Bobby Äikiä 2006, Lilla Hjärtat (Esmeralda Gustafsson) 2020 och sexåriga Erika (fingerat namn) i det så kallade ”Ättiksfallet” 2022.
Två av de tre fallen har haft dödlig utgång. I det tredje fallet, Erika från Eslöv, räddades hennes liv i sista minuten.
Fallen har flera gemensamma faktorer som innebär mycket stora risker för ett barns liv – men som går att förebygga.
Natten mot julaftonen 2022 kommer Erika, sex år, till Barnakuten i Lund med livshotande skador efter att ha fått i sig 24-procentig ättika. Hon har omkring 60 allvarliga skador över hela kroppen; bland annat obehandlade, felläkta frakturer i båda armarna, ett sårigt, bitvis hudlöst och söndertrasat underliv, en stor brännskada och märken efter rep runt handleder och vrister efter att ha varit fastbunden. Hon är uttorkad, nedkyld och undernärd.
Fortsätt läsa ”Fallet Bobby, Lilla Hjärtat och Erika har en dödlig gemensam faktor”
Det är ganska häpnadsväckande. Men det finns personer som tror att utläggningar om Sverigedemokraternas ”nazistiska förflutna” fortfarande är gångbara för att skaffa sig själva politiska poäng.
Senast ut på de sviktande arenabrädorna är debattören Alice Teodorescu Måwe, som har låtit sig intervjuas i Dagens Nyheter om sin ”aversion mot Sverigedemokraterna”. Men den tid då det gick att skaffa sig politiska poäng med så enkla knep är på upphällningen. Samma sak gäller den tid då det gick att få applåder för önsketänkande om fri invandring.
Lönsamheten för hyckleri är i starkt avtagande. Folkets vrede slår tillbaka som en bumerang.
Fortsätt läsa ”Hyckleriet om nazistiska rötter: även KD har letts av uttalade nazister”
Julia Caesar 