Siblings Are with You for Life

NOTE: Original post in Swedish here

Jana Kippo, a woman in her mid-30s, has returned home after many years away to Kippogården in the fictional village of Smalånger in Västerbotten. She wants to help her twin brother, who is drinking himself to death.

In SVT:s adaptation of Karin Smirnoff’s book ”Jag for ner till bror” (“I Went Down to My Brother”), Jana Kippo is brilliantly portrayed by Amanda Jansson in what I think is some of the most authentic acting I’ve seen in a long time.

Rasmus Johansson plays Bror with such raw vulnerability that it fills the entire room.

*Amanda Jansson as Jana Kippo in SVT:s adaptation of Karin Smirnoff’s book ”Jag for ner till bror”*.

The screenplay is written by Karin Arrhenius, and the series is directed by Sanna Lenken. I have to admit it feels incredibly refreshing to watch a TV series set in genuine rural Sweden, with grounded, realistic characters completely free of glitter, glamour and contrived superficiality. At Kippogården there is old ingrained dirt, barn muck, potato peelings, greasy hair and unmade beds in a house that no one has cared for in many years.

The set design by Betsy Ångerman Engström is done with great credibility. The embroidered cross-stitch sampler with moose or deer (see image further down) is just one detail among many that shows a highly developed sense of touch.

I am a retired journalist who write blog posts and makes podcasts.

NOTE! NEW SWISH NUMBER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

From abroad: IBAN number SE 19 6000 0000 0004 8212 9581

Swift-BIC code HANDSESS.

Warm thanks for your donation!

Fortsätt läsa ”Siblings Are with You for Life”

Syskon har man hela livet

Jana Kippo, en kvinna i 35-årsåldern, har efter många år på annan ort rest tillbaka hem till Kippogården i den fiktiva byn Smalånger i Västerbotten. Hon vill hjälpa sin tvillingbror, som håller på att supa ihjäl sig.

I i SVT:s filmatisering av Karin Smirnoffs bok ”Jag for ner till bror” är Jana Kippo fantastiskt gestaltad av Amanda Jansson i det mest autentiska skådespeleri jag har sett på länge. Rasmus Johansson spelar Bror med en hudlöshet och sårbarhet som känns i hela rummet.

*Amanda Jansson som Jana Kippo i SVT:s filmatisering av Karin Smirnoffs bok ”Jag for ner till bror”.*

Manus har skrivits av Karin Arrhenius, och serien har regisserats av Sanna Lenken. Jag måste erkänna att det är oändligt skönt att se en tv-serie som utspelar sig på genuin landsbygd, med jordade, realistiska karaktärer, helt utan glitter, glamour och tillrättalagd ytlighet. På Kippogården är det gammal ingrodd disk, ladugårdsskit, potatisskal, flottigt hår och obäddade sängar i ett hus som ingen har ägnat någon omsorg på väldigt många år.

Scenografin har gjorts med stor trovärdighet av Betsy Ångerman Engström. Den broderade korsstygnstavlan med älgar eller hjortar (se bild längre ner) är bara en detalj bland många som vittnar om en välutvecklad fingertoppskänsla.

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för ditt stöd!

Fortsätt läsa ”Syskon har man hela livet”

Berlinmuren inom oss

Den 9 november är det 30 år sedan Berlinmuren öppnades och människor kunde röra sig fritt från diktaturen DDR till Västtyskland. Fyrtio år av diktatur, avrättningar, tvång och förtryck gick mot sitt slut.

I dag har vi internaliserat det tvång och den censur som DDR stod för. Vi lever i en mjukdiktatur. Berlinmuren finns inom oss.

*Berlinmuren skilde Västberlin och Östberlin åt mellan den 13 augusti 1961 och 9 november 1989, i 28 år.*

Muren byggdes 1961 för att hindra människor att fly från den kommunistiska diktaturen DDR (Deutsche Demokratische Republik) till Väst. I Väst kallades den ”skammens mur” och i öst ”antifascistisk skyddsvall”.

Bakom den ”antifascistiska skyddsvallen” hölls 17 miljoner östtyskar fångna som i ett jättelikt koncentrationsläger i nästan 30 år.

Fortsätt läsa ”Berlinmuren inom oss”

Musikaliska anteckningar 17. Uppmuntran.

Musik: Uppmuntran (Ermutigung).

Tysk originaltext och musik: Wolf Biermann, 1968.

Svensk text: Per Olov Enquist och Caj Lundgren, 1972.
Arrangemang Björn J:son Lindh.
Lena Granhagen, sång. 1972.

När snaran dras åt allt hårdare omkring oss.

När starka krafter vill begränsa och helst avskaffa det fria ordet.

När vi inser vilka som är våra fiender och att de inte skyr några medel för att tysta oss.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 17. Uppmuntran.”

Podd: Femtio år med 68-vänstern

Inget årtal är så höljt i revolutionärt rosenskimmer som 1968. I demonstrationståg med röda fanor och med slagkraftiga kampsånger protesterade vänstern mot makten. Sverige hade haft socialistiskt styre sedan 1932, men 68-vänstern ville ha ännu mer socialism. De häcklade kapitalets ”feta nackar”, hyllade kommunistiska diktaturer och tillbad massmördare som Josef Stalin, Mao Zedong och Ernesto ”Che” Guevara.

Fortsätt läsa ”Podd: Femtio år med 68-vänstern”

68-vänstern 50 år efteråt: från empati till klassförakt

*Vänsterdemonstration mot tennismatch mellan Sverige och Rhodesia i Båstad den 3 maj 1968. Trots stora polisinsatser lyckades demonstranterna stoppa matchen.*

1968 ses av många som frigörelsens och revolternas år. Men i ett 50-årigt perspektiv blir det tydligt att 68-vänstern kommer att gå till historien som ansvarslösa extremister som har tillfogat Sverige irreparabla skador.

Med hänsynslös egoism och förblindade av totalitära ideologier har de under falsk flagg av ”solidaritet” tillgodosett sina egna behov på bekostnad av andras. De bär ett mycket stort ansvar för förstörelsen av de kvaliteter som för 50 år sedan gjorde Sverige till ett tryggt och bra land att leva i.

Fortsätt läsa ”68-vänstern 50 år efteråt: från empati till klassförakt”