Han kan skicka 100 mail på några dagar. Han hotar att komma och våldta henne, kallar henne ”sin fru” som ska bära hans barn.
Han parkerar sin bil cirka 100 meter från huset där hon bor och skriver i ett mail “Hemma nu älskling“. Han klär av sig naken utanför huset. Han bryter sig in i och vandaliserar hennes ateljé. Som pricken över i kissar han på bordet i ateljén.
Konstnären Jonna Jinton, 30, bor tillsammans med sin man Johan i en liten by i Ångermanland. Hon flyttade dit för åtta år sedan för att hon inte trivdes i storstaden Göteborg. På YouTube driver hon en mycket populär videoblogg om sitt liv i den lilla Norrlandsbyn, en av de livsstilsbloggar som blir allt vanligare på Internet.
Tittarna bjuds in att se och delta i hennes liv, med 30-gradig vinterkyla, eldande i spisen, vedhuggning, husrenovering, den fantastiska naturen (ibland filmad från drönare), vanliga saker som vanliga människor gör, skildringar av hennes konstnärliga skapande och strävanden att bygga upp en försörjning som går att leva på.
Jonna Jinton har en öppen, varm och personlig attityd till sina tittare och följare. Publiken ligger kring en miljon. Genom sitt bloggande har hon gjort en erfarenhet som många av oss som bloggar eller på annat sätt är aktiva på nätet kan känna igen: vi ses som något slags offentliga personer som andra tror att de har förfoganderätt till. Det spelar ingen roll ifall vi bloggar om politik eller något annat opersonligt – det är att vi blir synliga i Internets offentliga rum som triggar igång egendomliga beteenden hos en liten grupp läsare.
Några av dem som följer oss på nätet kan inte skilja på vårt arbete och vårt privatliv utan anser sig ha en relation med oss och därmed rätt att tränga sig på i vår privata sfär. De vill ha mer av oss, de kryper under skinnet på oss. De anser att de äger oss och har rätt att konsumera oss som individer, vårt blod och vår märg.
De här människorna är verkligen övertygade om att det är fråga om en ömsesidig relation. De tror att vi har lika mycket tid och lika stor lust att umgås med dem som de har att umgås med oss. Ett gemensamt drag är att de har suddiga gränser eller inga gränser alls för sina egna jag, och de kan inte ta ett avvisande, hur tydligt det än uttrycks. De förstår helt enkelt inte att deras utsedda offer vill vara ifred.
Mannen som har förföljt Jonna Jinton är psykiskt sjuk. I sex års tid har han i perioder kontaktat och sökt upp henne mot hennes vilja. I några episoder varje år går han in i en psykos, och det är då han vräker hundratals mail över henne och kör långa vägar för att ta sig in i hennes hus. Mannen tror fullt och fast att de har en relation, fast de inte är bekanta med varandra. Han går utanför hennes hus, hon hör hans fotsteg och spelar in dem. Hon ringer polisen.
I videon här ovanför berättar Jonna Jinton om den skräck och de kränkningar som den här mannen har tillfogat henne och hennes familj. För även familjen drabbas. Familjen och husdjuren måste utrymma huset när den psykiskt sjuke mannen går till attack.
”Att en enda människa kan få förstöra så mycket och bete sig så fruktansvärt vidrigt och hotfullt, och försätta så många andra i rädsla! Jag trodde aldrig att jag skulle berätta om det här på bloggen. I många år har jag undvikit att göra det, eftersom jag varit rädd att det skulle bli värre då. Att han skulle bli arg och bli ännu mer oberäknelig” säger Jonna Jinton.
Men nu är skadan redan skedd, eftersom han igår var inne på förhör hos polisen, och nu är på fri fot igen. Så det spelar liksom ingen roll.”
När hon och hennes man förstår att den psykiskt sjuke mannen är på väg från Stockholm till den lilla byn lämnar de sitt hem och övernattar på en annan plats. Jonna Jinton gör en ny polisanmälan. När de kommer tillbaka hem nästa dag upptäcker hon att mannen har brutit sig in i och vandaliserat hennes ateljé i en liten stuga på tomten. Han har krossat olika föremål, haft sönder tre stora målningar, eldat på hennes signatur och förstört en stor ram. Han har också blandat ihop och förstört hennes mineralfärger som hon har ägnat mycket tid och möda åt att göra. Han har kastat ut saker ur ateljén och kissat på bordet.
”Det gjorde så ont i hjärtat. Det här var min kreativa plats” säger Jonna Jinton.
Cirka 200 000 personer utsätts för stalkning varje år. Den som inte har varit utsatt för stalkning, hemfridsbrott, oanmälda besök och ofredande har ofta svårt att föreställa sig vad det innebär. Ovissheten och rädslan: när kommer han/hon tillbaka?
Känslan av att allting är sönderslaget och nedsmutsat, att ens eget hem är besudlat. Förorenat. Upplevelsen av att bli kränkt ända in i själen, att nedsmutsningen inte går att tvätta sig ren från.
Framför allt är tryggheten sönderslagen. Man måste antagligen själv ha blivit utsatt för att förstå. Vissa fall av stalkning är traumatiserande för den som blir utsatt och ger symtom som liknar symtomen vid PTSD, posttraumatisk stress. Symtomen uppstår ofta inom de närmaste sex månaderna efter den skrämmande händelsen, ibland senare, och kan vara kraftiga. Men det kan också ta längre tid, upp till årtionden efter traumat.
Stalkare är människor som i sin fantasi konstruerar en alternativ verklighet. De tror att de har en relation med sitt offer och är beredda att gå väldigt långt för att tränga sig in i offrets liv. De kan inte ta ett avvisande, helt enkelt för att det inte finns i deras föreställningsvärld att det utsedda offret inte vill ha med dem att göra.
En grupp människor som ofta drabbas av stalkning är artister: sångare, musiker, skådespelare. De är synliga, exponerar sig inför publik och blir måltavlor för allehanda galningar. Det kanske mest kända svenska exemplet är kompositören och sångaren Evert Taube (1890-1976) och hans familj, som i decennier förföljdes av en psykiskt sjuk kvinna vid namn Mona Wallén-Hjerpe (1932-2008). Hon kallade sig Carmencita, efter Evert Taubes visor, och såg sig uppenbarligen som hans sångmö. Hon hörde Taube i radion 1963, och det var tillräckligt för att hon skulle börja förfölja honom. Hon är framför allt känd som Sjösalakvinnan, efter att 1969 ha bränt ner Evert Taubes sommarhus Sjösala i Stockholms skärgård.
Då dömdes hon till rättspsykiatrisk vård för mordbrand och togs in på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala med diagnosen schizofreni.
”Den här kvinnan var psykiskt sjuk och övertygad om att Taube var kär i henne. Hon hade en kombination av psykiska störningar som gjorde att hon inte kunde läsa av mänskliga signaler som vi andra” säger Agneta Syrén som är kriminolog och jurist, specialiserad på stalkning.
Mona Wallén-Hjerpe var fullt övertygad om att Evert Taube älskade henne och tänkte gifta sig med henne. När han avled började hon förfölja hans änka, konstnären Astri Taube (1898-1980) och senare sonen Sven-Bertil Taube, med samma hallucinatoriska missuppfattning, att han älskade henne. I slutet av 1990-talet greps hon i Sven-Bertil Taubes lägenhet i London, där hon lyckats ta sig in.
”Det var besvärligt. Hon förföljde ju Evert, och sen när han dog förföljde hon Astri, sen ärvde jag henne så att säga. Hon var efter mig även i England, och hon åkte till Argentina och letade efter mig där när jag gjorde en skiva” säger Sven-Bertil Taube i en intervju i Expressen 2017.
”Stalkers förstår inte att kändisen inte älskar dem tillbaka” säger Agneta Syrén.
Andra kända svenskar som har stalkats är sångerskan Agnetha Fältskog, bloggerskan Katrin Zytomierska, radioprofilen Gert Fylking, bloggerskan Blondinbella och gruppen Eldkvarns frontfigur Plura Jonsson. Men de är bara toppen av isberget. Många så kallade kändisar utsätts för oönskade och djupt obehagliga närmanden från fans och andra. Som jag skrev tidigare: om man inte själv har blivit utsatt har man sannolikt svårt att föreställa sig hur det känns när någon med alla medel försöker ta sig in i ens privata sfär.
Det de stalkade kändisarna har gemensamt är att de helst inte vill tala om vad de utsätts för. De är – med all rätt – rädda. Rädda för att trigga igång någon mekanism hos stalkaren så att situationen blir ännu värre. Rädda för att deras karriärer ska förstöras om de berättar.
Den nyare, stora kategori som utsätts för stalkning är bloggare, i synnerhet videobloggare som Jonna Jinton och andra som generöst bjuder på sina egna liv och har ett personligt tilltal i vad de gör. Alla tittare/följare/läsare klarar inte av det. De tror att bloggaren vänder sig till just dem och är deras egendom att fritt förfoga över. Fenomenet vittnar om att väldigt många människor är ensamma och saknar nära relationer. Men grundförutsättningen för stalkning är en psykisk störning hos stalkaren, en oförmåga att uppfatta offrets signaler och en övertygelse om att de egna behoven övertrumfar offrets rätt att vara ifred.
Den 1 oktober 2011 trädde en ny lag om olaga förföljelse i kraft. Med begreppet olaga förföljelse menas att en gärningsperson begår upprepade brottsliga handlingar mot en och samma person. De brottsliga handlingarna måste bestå av någon eller några av följande brott: misshandel, olaga tvång, olaga hot, hemfridsbrott eller olaga intrång, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse eller försök till skadegörelse och överträdelse av kontaktförbud.
Stalkning är ett allvarligt brott. Studier som FBI gjort i USA visar att flera seriemördare har börjat sin karriär som stalkers. Men i Sverige är stalkning inte något prioriterat brott. Många offer tiger, av rädsla för att det ska bli värre. Mörkertalet är stort.
Stalkarna kan i de flesta fall fortsätta att ostört plåga sina offer.
Uppskattade du den här artikeln? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 