Det är i det mänskliga mötet vi kan byta tankar och tala med varandra, det är där idéer och insikter kan födas. Men överallt, på alla nivåer i samhället, sitter proppar och aktivister som ser som sin uppgift att driva en egen politisk agenda och förhindra människors samtal och utbyte av tankar och idéer.
De finns på biblioteken, i Svenska kyrkan, i media, på myndigheter och institutioner. Med våra skattepengar finansierar vi deras ideologiska gerillakrig mot vanliga medborgare och mot yttrandefriheten.
I tre samtal under rubriken Hotspot berättar Johan Sundeen, docent i idé- och lärdomshistoria, lektor vid Bibliotekshögskolan, författare till bland annat boken ”68-kyrkan” och föreläsare, om hur den extrema vänstern har infiltrerat viktiga samhällsinstitutioner med aktivism, grundad i marxistisk ideologi.
När extremvänstern, långt till vänster om socialdemokratin, insåg att arbetarklassen inte hade för avsikt att göra marxistisk revolution bytte de strategi till identitetspolitik och bytte ut arbetare som symboler för förtryck mot olika minoriteter; kvinnor, sexuella minoriteter, invandrare.
Del 1, Vänsterns långa marsch genom institutionerna, har tidigare publicerats här på bloggen. Jag återpublicerar den här tillsammans med de andra två delarna i samma serie. Om du vill förstå varför Sverige ser ut som det gör i dag är de här tre samtalen oumbärliga.
Del 1. Vänsterns långa marsch genom institutionerna
Det var den östtyske studentaktivisten Rudi Dutschke som 1967 med Mao Zedong som förebild myntade begreppet ”Den långa marschen genom institutionerna”.
Genom infiltration och maktövertagande från insidan av myndigheter, media, utbildningsväsendet, biblioteken, rättsväsendet, kyrkan och politiska församlingar har den extrema vänstern erövrat maktpositioner med mycket stort inflytande i samhället och det utrymme för aktivism som de har i dag.
Svenska kyrkan infiltrerades av vänsterpolitisk aktivism och ”befrielseteologi” med rötterna i Afrika och Sydamerika. Mer närliggande diktaturer, som östtyska DDR, innebar inga problem för de vänsterradikaler som infiltrerade Svenska kyrkan. Kristna studenter hyllade massmördare som Mao Zedong och Che Guevara. Biskopar gjorde extrema och hårresande uttalanden. Samma vänster som vägrade göra värnplikt solidariserade sig med väpnat våld i andra länder och ifrågasatte inte att den ”fred” som den östtyska diktaturen DDR påstod sig företräda kombinerades med fängslande av och mord på oliktänkande.
Hur kunde kristna studenter hylla diktaturer som förföljde och avrättade kristna?
”Kristendomen står alltid inför risken att bli tidsandans fånge” säger Johan Sundeen i samtalet med Per Ewert här nedanför.
Ingen av dem som slöt totalitära diktaturer till sin barm har ännu stigit fram och bett om ursäkt eller ens förklarat sitt handlande. Istället ser vi att Svenska kyrkan i dag har intagits av vänstern med ärkebiskop Antje Jackelén som härförare.
Del 2. Så infiltrerade 68-vänstern Svenska kyrkan
En icke obetydlig andel av personalen på folkbiblioteken bär fortfarande på ett ideologiskt bagage från den vänsterradikala 68-vänsterns dagar och försvarar med hetta sin ”rätt” att bedriva politisk aktivism i sin yrkesutövning som bibliotekarier.
1969 bildades föreningen Bibliotek i samhälle, BiS, som uppger sig vara ”en socialistisk biblioteksförening som verkar för att utveckla biblioteken och samhället i en mer progressiv riktning”.
Föreningen är fortfarande vid liv, som ett slags vittnesbörd om extremvänsterns mer än halvsekelgamla övervintring i en skyddad bubbla där inga nya tankar kan tränga genom väggarna.
I en artikel i BiS’ tidskrift deklarerar den före detta bibliotekarien Ingrid Atlestam trosvisst att det är självklart för henne att bibliotekarier ska utöva ideologisk aktivism inom folkbibliotekens väggar. ”Aktivist javisst!”:
”Erkänner villigt att jag under femtio aktivistår gjort vad jag kunnat för att påverka såväl biblioteksutvecklingen som kulturpolitiken på både arbetstid och fritid tillsammans med arbetskamrater och BiS-kamrater som Lena.” (Vem Lena är framgår inte).
”Vi som bibliotekarier ska stå upp för vår värdegrund i form av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter” anser Ingrid Atlestam. En sådan målsättning ingår dock inte i bibliotekslagen utan är prov på ett privat tyckande.
Övertygelsen om att bibliotekarier (tjänstemän som avlönas med skattemedel) har rätt att utöva politisk aktivism och åsiktskontroll på arbetstid har bland annat avspeglat sig i flera uppmärksammade JO-fall där bibliotekspersonal både har vägrat att köpa in och att fjärrlåna litteratur vars innehåll de personligen inte tycker om, bland annat min bok ”Världsmästarna” (2010). Deras vägran har resulterat i både anmälningar till och fällanden av JO, Justitieombudsmannen.
Den som vill veta mer om Justitieombudsmannens ställningstaganden till vägrade boklån vid fyra bibliotek (Kristianstad, Västerås, Falköping och Tumba) rekommenderas att läsa en masteruppsats av Jesper Sjöberg vid högskolan i Borås.
Och att lyssna på Johan Sundeens samtal med Marco Strömberg här.
Del 3. Aktivisterna på biblioteken – det fria ordets grindvakter
Jag rekommenderar också Johan Sundeens och Roger Blomgrens artikel ”Offentliga bibliotek som arena för aktivism. En fallstudie av vänsterpolitisk biblioteksideologi på 1970- och 2010-talen” i Nordisk kulturpolitisk tidskrift 02 / 2020 (Volum 23).
Bibliotekarier som grindvakter för yttrandefriheten – nej tack.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 