Den 2 september 2013 fattar Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik – alltså en icke-folkvald tjänsteman – beslutet att alla som påstår sig komma från Syrien ska få asyl och dessutom permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige.
Nyheten sprids snabbt över hela världen och förvandlar Sverige till ett ännu starkare dragplåster för migranter.
2014-2015 flyttar en man med tre fruar och 16 barn in från vad de påstår vara Syrien och bosätter sig i tre bostadsrättslägenheter i Nacka med ett sammanlagt värde av cirka 14 miljoner kronor. En lägenhet till varje fru och hennes barn.
Fallet får stor uppmärksamhet i media hösten 2017. På mindre än två år från 1 januari 2016 shoppar Nackas kommunalråd Mats Gerdau (M) 94 bostadsrätter för 305 miljoner kronor av invånarnas skattepengar. Projektet är på orwellskt nyspråk döpt till ”Bostadsförsörjning för sociala behov”.
I krönikan Nackafallet – en svensk värdekollaps skrev jag i oktober 2017 om polygamifamiljen och deras utnyttjande av den svenska välfärden.
Men historien tar inte slut där. Familjen är bara toppen på isberget. Deras och andras anspråk på välfärden fortsätter med krav på att bli försörjda med bidrag, år efter år, och ständiga överklaganden i domstol när kraven avslås.
Den nu 60-årige Ahmad Suliman och hans harem med tre fruar och 16 barn är inte unika. Nya alarmerande siffror från Svenskt Näringsliv visar att bara drygt 30 procent av befolkningen försörjer sig själva. Denna tredjedel måste dessutom slita ihop pengar till att försörja de två tredjedelar av befolkningen som inte försörjer sig själva.
Svensk välfärd, en socialdemokratisk skapelse med begynnelse när (S) vann riksdagsvalet 1932, är unik i världen. Med socialdemokratisk solidaritet som mål har en lång rad rättighetslagar fått växa fram med början på 1930- och -40-talen och toppar på 1960- och -70-talen. I fokus för den här granskningen står Socialtjänstlagen (SoL) från 1982. Lagarna utgår ifrån en svensk befolkning och hur svenskar vanligtvis brukar bete sig; i de flesta fall hederligt, plikttroget och laglydigt.
Här döljer sig en verklig praktfälla, vars konsekvenser blir alltmer synliga i takt med ett pågående befolkningsutbyte. Samma lagstiftare som glatt importerar människor från jordens mest avlägsna och dysfunktionella länder och kulturer intalar sig på fullt allvar att alla människor är lika. De har förvandlat tron till en religion som absolut inte får ifrågasättas.
Tron på likheten har gjort att lagstiftningen släpar efter. Samhällsutvecklingen har sprungit ifrån gällande lagar på en mängd områden. Makthavarna har ännu inte anpassat lagstiftningen till helt annorlunda sätt att tänka och vara i takt med att de byter befolkning på Sverige. En omfattande revision av lagsystemet skulle innebära ett erkännande av att det finns kulturellt betingade och andra skillnader.
Men verklighetsförnekarnas fasta tro börjar rimligen vackla när vi dagligen upplever kraftiga avvikelser från det vi i allmänhet betraktar som normalt, i form av gängskjutningar, sprängningar, mord, misshandel, våldtäkter och annat våld samt en lång rad miljardslukande exempel på systematisk plundring av välfärdssystemen, bland annat i LSS och hemtjänsten.
Själva grundbulten i välfärdssystemet är Socialtjänstlagen (SoL). Den är ett utslag av 1960- och -70-talens extrema vänstervåg och uppfattningen att lilla Sverige har ansvar för alla människor i hela världen. Sedan Socialtjänstlagen trädde i kraft 1982 har i runda tal två miljoner migranter flyttat till Sverige – människor från i huvudsak utomeuropeiska länder och kulturer med ofta helt andra normer och värderingar och en annan syn på demokrati än den Sverige bekänner sig till.
SoL är en troskyldig lag från en annan tid, tiden före massinvandringen. En lag som vill alla människor väl och tror alla om gott. Ingen ska behöva sakna någonting, oavsett om vederbörande själv bidrar till välfärden. Allt åt alla!
Enligt SoL har alla som sätter sin fot i Sverige rätt att bli försörjda av de svenska skattebetalarna. Från första steget på svensk mark, om de inte kan ordna sin försörjning på annat sätt. Eller, som det uttrycks i lagtextens portalparagraf, ”rätt till skälig levnadsnivå”. Vad som är ”skälig levnadsnivå” varierar naturligtvis från individ till individ, sett utifrån en mängd faktorer.
I skenet av en likaledes världsunik svensk migrationspolitik är SoL en klart socialistisk lag – för att inte säga kommunistisk.
Först fastslår lagstiftarna att i princip alla har rätt att bli försörjda av skattebetalarna. Sedan öppnar de gränserna och släpper in två miljoner människor från tredje världen.
Hur ska välfärdssamhället definieras? Hur ska välfärden fördelas? Vem ska ha rätt till skattefinansierad välfärd, och hur mycket? Med en till stora delar utbytt befolkning måste de frågorna diskuteras utifrån så konkreta utgångspunkter som möjligt. Till exempel:
Har alla rätt till en egen dator?
Märkeskläder?
Storbilds-tv?
Har varje barn över förskoleålder rätt till en egen mobiltelefon?
Är bil en mänsklig rättighet?
Är det rättvist att invandrare, så kallade ”nyanlända”, i vissa kommuner har förtursrätt till lägenheter som snos mitt framför näsan på andra kommuninvånare som har köat i många år?
Begreppet ”rättvisa” kan vi glömma direkt. SoL sysslar inte med rättvisa. Den syftar till att upprätthålla en närmast religiös tro på alla människors lika värde och att alla har rätt till allting.
För Ahmad Suliman och hans 20-personersfamilj innebär det (när de är bosatta i Nacka) ett bidragsflöde på minst 94 981 skattefria kronor per månad. Det blir drygt 1,14 miljoner kronor per år enligt den beräkning som Samhällsnytt gjorde med hjälp av Försäkringskassan.
SoL är en av de lagar som, tillsammans med bland andra Brottsbalken från 1962 och Utlänningslagen, upputsad 2005, bör ligga högt upp på den nya regeringens måste-göras-om-lista. De här lagarna och många andra måste snarast anpassas till dagens Sverige med en till stora delar utbytt befolkning.
Hur kommer det sig att en man som är bosatt i Sverige tillåts ha tre fruar, och att svenska skattebetalare dessutom tvingas stå för deras och deras barns försörjning? Uppmärksamheten kring Nackafallet 2017 ställde frågorna på sin spets, och ansvariga blev tvungna att besvara dem.
Jo, polygami är visserligen förbjudet och straffbart i Sverige. Däremot accepteras månggifte som ingåtts i ett annat land där det är lagligt, och om de inblandade flyttar till Sverige. Detta enligt en internationell äktenskapslag från 1904. Dubbla budskap, med andra ord.
”Ett land ska inte sätta sig över andra länders lagstiftning. Vi har ingen svensk lag som tar över när det gäller månggifte” säger Inger Rydell på Skatteverkets folkbokföring i Svenska Dagbladet.
Kommunen som migranterna kommer till, och som är skyldig att förse dem med bostäder, ställer inte frågor om deras civilstånd, antal fruar, religion, utbildning, sexuell läggning med mera.
”Det ligger inte i vårt uppdrag att registrera sådana uppgifter” säger Frida Plym Forshell, tillförordnad arbetsmarknadsdirektör, i en skriftlig kommentar till Svenska Dagbladet.
I Nacka slog Ahmad Sulimans omfångsrika familj ner som en bomb – som fortast möjligt måste hyssjas ner för att undvika skandal och invånarnas vrede.
Dåvarande migrationsminister och biträdande justitieminister Heléne Fritzon (S) ville inte kommentera Nackas agerande eller ”enskilda familjer”. Men regeringen gav Skatteverket i uppdrag att kartlägga månggiftet i landet. Det var allt som gjordes.
Resultatet av översynen blev att det finns omkring 300 polygama familjer i Sverige. Det föranledde inte S-MP-regeringen att vidta någon förändring av den 119 år gamla äktenskapslagen eller några andra åtgärder. Istället sopades skandalen i Nacka skyndsamt under mattan. Nästa polygamifamilj som får medial uppmärksamhet kommer att väcka lika stor bestörtning.
Jag påstår inte
att Ahmad Suliman och hans tre fruar och 16 barn är representativa för dem som utnyttjar de svenska välfärdssystemen. Inte alls. Trots allt är det en mindre andel av inflyttade muslimer som tillämpar rätten för en muslimsk man att ha fyra fruar som gäller i islam.
Fruarna står i allmänhet bokförda som ensamstående med långtgående rättigheter till egna lägenheter och diverse bidrag som försörjningsstöd, bostadsbidrag och flerbarnstillägg. Alla barn har rätt till barnbidrag. Om den andra föräldern inte betalar underhåll går Försäkringskassan in med underhållsstöd.
Vad det djupast sett handlar om är en gradvis pågående uppluckring av lagar, normer och regler som har vuxit fram organiskt under lång tid i Sverige, accepteras av en majoritet av befolkningen och utgör själva grunden i samhällsbygget. Uppluckringen sker genom en ökande värderelativisering, ovilja att se långsiktiga, undergrävande verkningar av en tilltagande normlöshet och så småningom värdekollaps. De små stegens tyranni.
Han hade bara hunnit skaffa sig tre fruar
Ahmad Suliman hade bara hunnit skaffa sig tre fruar innan han valde Sverige. Han har uppgett att han i många år haft ett saudiskt arbetstillstånd och har arbetat i Saudiarabien, ett rikt muslimskt land med en strikt fundamentalistisk sunnimuslimsk tolkning av islam, wahhabism. Landet har dock vare sig försörjningsstöd, bostadsbidrag, barnbidrag eller flerbarnstillägg.
I ett muslimskt land måste mannen själv kunna försörja sina fruar och barn. Att försörja tre fruar och 16 barn är inte billigt. Ahmad Suliman har också rest på upprepade pilgrimsresor till Mecka. Det vittnar om att han är stadd vid mycket god kassa.
- Den 5 maj 1996 gifter han sig med sin första fru, född 4 april 1977. Han är 36 år. Hon är vid vigseln 19 år. Med henne har han fem barn.
- Redan året därpå, den 16 december 1997, ingår han äktenskap med fru nummer 2, född den 10 maj 1974. Bruden är 23 år. Hon föder fyra barn.
- Den 28 maj 2001 gifter han sig för tredje gången. Bruden är född den 2 maj 1977 och alltså vid vigseln 24 år. Hon sätter omedelbart igång och föder barn. Mellan 2002 och 2014 föder hon sju barn.
De tre fruarna och 16 barnen anländer till Sverige på krönet av den enorma anstormning av cirka 163 000 asylsökande som reser in i landet under 2015. Mikael Ribbenviks dragplåster har effekt. Personer som säger sig komma från Syrien utgör en tredjedel av alla asylsökande.
Jag påstår däremot
att de lagar som reglerar Sveriges generösa försörjning av människor från hela världen gjorde det möjligt för Ahmad Suliman att slå sig ner i Sverige med sin storfamilj – och att han fortfarande finns kvar i landet, trots att han den 1 december 2016 bara fick ett tillfälligt, tvåårigt uppehållstillstånd som gällde fram till 1 januari 2018.
Migrationsverket trodde inte på hans historia om att han var politiskt förföljd i sitt hemland och avslog hans begäran om flyktingstatusförklaring och permanent uppehållstillstånd. I sin asylansökan påstod han att han bara har en fru och skriver i ett överklagande till Migrationsöverdomstolen:
”Sedan den 3 november 2015 bor jag, min hustru och mina barn tillsammans som en lycklig familj som älskar varandra.”
Vid det datum han uppger hade alla tre fruarna och hela barnaskaran anlänt till Sverige och sökt asyl.
Handläggare på Migrationsverket hade fattat misstankar om att mannen lever i polygami med flera fruar. Han blir alltmer frustrerad över att handläggningen av hans egen asylansökan drar ut på tiden. När han enligt vad han själv uppger ”börjar pressa tjänstemännen” blir svaret:
”Vi tror att din familj är många och kräver längre tid att utreda deras asylansökan – du kan bara vänta.”
Till den yngsta frun, fru nummer 3 med sju barn, köpte Nacka kommun en lägenhet på 156 kvadratmeter för 5 450 000 kronor.
Fru nummer 1 fick en lägenhet på 145 kvadratmeter för sig och sina fem barn. Nacka kommun betalade 5 200 000 kronor för lägenheten.
Fru nummer 2 fick nöja sig med 92 kvadratmeter för sig och sina fyra barn. Kommunens pris: 3 300 000 kronor.
Alltför få drar försorg om alltför många
I februari släppte Svenskt Näringsliv rapporten ”Reformer för fler i arbete”. Den visar att mer än 1,3 miljoner människor i arbetsför ålder inte försörjer sig själva. Det motsvarar var fjärde person i åldrarna 20-64 år. Majoriteten är lågutbildade och utrikes födda. De måste försörjas av de omkring fyra miljoner invånare som arbetar och betalar skatt. Sverige har en mycket låg självförsörjningsgrad. Alltför få drar försorg om alltför många.
Socialtjänstlagen (SoL 2001:453) är en migrantmagnet som får människor från hela världen att ta sig genom en lång rad länder för att komma till just lilla Sverige. Det är inte det kalla läget och klimatet som lockar. Migranterna vet att så fort de har satt en fot på svensk mark är de garanterade bostad och försörjning genom SoL. Det har flyktingsmugglarna talat om för dem.
Lagen lovar vad som kallas ”skälig levnadsnivå” till alla som befinner sig i Sverige, oavsett hur de har kommit hit eller vilka skäl de har att bosätta sig just i Sverige. Även utlänningar som uppehåller sig illegalt i landet får bidrag i vissa kommuner.
I diagrammet här nedanför, ur Svenskt Näringslivs nya rapport, syns obalansen mellan antal långtidsarbetslösa som är utrikes födda (blå linje) och långtidsarbetslösa, födda i Sverige (gul linje). Flertalet långtidsarbetslösa försörjer inte sig själva utan är beroende av försörjningsstöd.
År 2014 korsas de båda linjerna. De utrikes födda blir i majoritet bland de långtidsarbetslösa, och klyftan mellan de båda grupperna växer.
Fyra miljoner personer i arbetsför ålder – 38,5 procent av landets befolkning – har en löneinkomst som innebär att de står för både sin egen och andras försörjning.
De personer som inte är självförsörjande har generellt sett inte varit det på många år. Cirka 60 procent av dem som inte var självförsörjande år 2020 var inte heller självförsörjande under något år sedan 2015. Detta indikerar enligt Svenskt Näringsliv att omkring 700 000 personer under sex år i följd inte har varit självförsörjande.
Sverige har i dag EU:s femte högsta arbetslöshet och sämsta ekonomiska tillväxt. Svenskt Näringsliv beräknar att de statsfinansiella kostnaderna för att så många invånare inte kan försörja sig själva uppgår till hisnande cirka 270 miljarder kronor per år.
Massinvandringen blev inte den samhällsvinst som politikerna utlovade.
Som jämförelse kan nämnas att det svenska försvaret och beredskapen under 2022 kostade 76,6 miljarder kronor. Hälso- och sjukvården kostar skattebetalarna cirka 235 miljarder per år.
Svenskt Näringsliv borde vara de sista att klaga
En kommentar: Svenskt Näringsliv borde vara de sista att klaga över de dyrköpta konsekvenserna av massinvandringen. Organisationen har i decennier varit en av de största pådrivarna av en generös invandringspolitik – drivna av en önskan om billig arbetskraft för näringslivets behov.
Och hur har det gått för Ahmad Suliman och hans talrika familj? Enligt offentliga handlingar har han fortsatt att systematiskt kräva försörjning från det allmänna för sig själv, sina tre fruar och barnen. Storfamiljen har flyttat från Nacka till det lilla samhället Strömsnäsbruk, Markaryds kommun i Småland, där mannen har släktingar.
En familj på 20-talet medlemmar dimper ner med sina krav på försörjning i ett litet samhälle med bara cirka 2 300 invånare. Själv står Ahmad Suliman som folkbokförd i Grängesberg.
Men innan familjen flyttade från Nacka fick två av deras döttrar skyddat boende av socialtjänsten. I enlighet med familjens strikt ultrakonservativa variant av sunni-islam har en dotter enligt egen utsago tvångsgifts, och den andra har misshandlats psykiskt och fysiskt och hotats med tvångsgifte. En av döttrarna omhändertogs omedelbart av Nacka kommun enligt LVU (Lag om vård av unga) i november 2017. Hon har uppgett att hon är livrädd för sina föräldrar och aldrig vill träffa dem mer.
I en dom från Förvaltningsrätten i Växjö från den 31 maj 2022 avslås Ahmad Sulimans och hans tredje fru, Farida Al Mostafas, överklagande av Markaryds kommuns avslag på försörjningsstöd. För att få stödet ska den sökande stå till arbetsmarknadens förfogande.
”Paret bedöms inte vara aktivt arbetssökande. De har för aktuell period inte sökt arbeten i tillräcklig omfattning, och Farida Al Mostafa har ogiltig frånvaro från SFI-utbildningen. De har inte heller inkommit med samtliga begärda handlingar” skriver Förvaltningsrätten.
Farida Al Mostafa och Ahmad Suliman tycker att beslutet är fel och orättvist. Men eftersom Suliman nu är 60 år kan han om några år, innan det yngsta barnet (fött 2014) har hunnit bli myndigt, ansöka om Äldreförsörjningsstöd (ÄfS). Även ÄfS garanterar, i likhet med Socialtjänstlagen, ”skälig levnadsnivå” och omfattar generöst dessutom kostnader för hemtjänst och färdtjänst.
Ahmad Suliman och hans harem sätter Socialtjänstlagens solidaritetstänkande på prov och tänjer hårt på lagens gränser. Hur långt kan och bör svensk rättighetslagstiftning, med rötter i en annan tid och en annan befolkning, vara giltig när väsentliga förutsättningar har upphävts och förändrats?
Med utgångspunkt från Svenskt Näringslivs rapport om att en dryg tredjedel av Sveriges invånare inte bara försörjer sig själva utan också de andra två tredjedelarna – hur långt kan den exploaterade tredjedelen – ”arbetsbina” – förväntas tänja på sin solidaritet?
Hur länge finner de sig i att utnyttjas och sugas ut innan de gör uppror?
Där har ansvariga politiker en nöt att knäcka.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 