Här dog Tanja, 5 år, inlåst i lägenheten av sin mamma
Vi kan kalla henne Tanja, för så hette hon inte. Hon var fem år gammal, och mer än fem år skulle hon inte bli.
Redan innan Tanja var två år lämnades hon enligt vittnen ofta och under många timmar ensam hemma, inlåst i lägenheten av sin mamma. Det senaste halvåret hände det minst 42 gånger enligt åtalet mot mamman.
Den 42:a och sista gången var den 6-7 februari i år. Då avled Tanja vid en brand i lägenheten där hon var inlåst. Hon hade varit ensam i drygt 19 timmar medan hennes mamma var hos sin pojkvän. Under Tanjas säng stod en potta och en skål med spaghetti. En bränd läsplatta låg i sängen.
Nu står den 28-åriga mamman åtalad för olaga frihetsberövande, framkallande av fara för annan och grovt vållande till annans död. Huvudförhandling pågår i Göteborgs tingsrätt.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Några i mammans närhet visste om att flickan lämnades ensam under långa tider, och flera orosanmälningar kom till Socialförvaltningen i Göteborg. Men när mamman förnekade uppgifterna och påstod att hon inte hade varit borta från dottern mer än en kvart avskrevs ärendet utan att någon utredning gjordes.
Det här fallet har likheter med tre av de allvarligaste fallen av vanvård, försummelse och barnmisshandel under 2000-talet, av vilka två ledde till döden, och som jag har skrivit om tidigare: fallet Bobby Äikiä 2006, Lilla Hjärtat (Esmeralda Gustafsson) 2020 och sexåriga Erika (fingerat namn) i det så kallade ”Ättiksfallet” 2022.
Bobby Äikiä och Esmeralda Gustafsson plågades till döds av sina föräldrar, medan Erikas liv räddades i sista minuten sedan föräldrarna tvingat henne dricka 24-procentig ättika som frätte sönder hennes magsäck.
Jag återkommer senare med en krönika om tänkbara orsaker till den problematik som jag ser som gemensam för de tidigare tre fallen och som även gäller 5-åriga Tanja. Vad alla frågar sig är ”Hur kan en mamma systematiskt lämna sitt barn inlåst och utsatt för livsfara?”
Grannar, vänner, pojkvänner och arbetskamrater till Tanjas mamma, personal på flickans förskola och flickans morföräldrar – de flesta tycks ha haft stora skygglappar och inte brytt sig, kunnat eller velat se Tanjas utsatta och farliga situation.
Morföräldrarna hämtade Tanja från förskolan flera dagar i veckan men säger att de inte haft en aning om att mamman sedan flera år lämnade Tanja ensam långa tider när hon övernattade hos sina pojkvänner.
Pojkvännerna trodde att Tanja befann sig hos sina morföräldrar, och morföräldrarna trodde att mamman hade tagit med sig Tanja och de två katterna hem till pojkvännerna. Ingen tog reda på hur det var i verkligheten.
Lördagen den 7 februari utbryter en brand i Tanjas rum som snabbt fyller rummet med tjock rök. Hon är ensam hemma och har inte en chans att ta sig ut ur rummet, eftersom dörren är spärrad av en grind på utsidan. Tanja är 114 centimeter lång. Grinden är påbyggd med ett kompostgaller och 128 centimeter hög.
Tanja är fångad som ett djur i en bur, kan inte ta sig ut och inte kalla på hjälp. Mammans mobiltelefon hos pojkvännen är inställd på ”Stör ej”-läge. Tanja avlider enligt obduktionsrapporten i sin säng av att andas in giftiga rökgaser, bland annat kolmonoxid.
I hennes rum hittas två cigarrettändare och en braständare. Mamman påstår att hon har ”barnsäkrat” lägenheten och kan inte förklara varför tre tändare finns i flickans rum. I rummet hittas också en död katt.
När ambulanspersonal och jourläkare anländer till platsen pågår hjärt-lungräddning på flickan. Men Tanja är sannolikt död redan innan räddningspersonal kommer till platsen.
Lämnar dottern, åker och övernattar hos pojkvännen
Vid 17-tiden på fredagen hade mamman låst in Tanja, lämnat bostaden och åkt till sin pojkvän och övernattat där. Via sin mobiltelefon kan hon på lördagen klockan 12:24 se hur rök sprider sig på bilder från övervakningskameror som hon har satt upp i lägenheten. Klockan 12:32 visar en bild att Tanjas rum är helt rökfyllt.
Men det ska dröja ytterligare 20 minuter innan mamman ringer 112. Då är klockan 12:52. Hon har hunnit bege sig hem från pojkvännen och klätt om till pyjamas för att ge sken av att hon har befunnit sig hemma hos sin dotter under natten.
”Min dotter vaknar inte”
I samtalet till SOS 112 säger mamman:
”Jag behöver ambulans och brandbil. Det måste ha börjat brinna, och jag märkte det inte. Min dotter vaknar inte.”
Det ska ta flera långa polisförhör och tuffa konfrontationer från förhörsledarna innan mamman erkänner att hon inte har varit hemma sedan gårdagens eftermiddag.
Hon ljuger sig igenom de tre första polisförhören och påstår att hon har varit hemma när hon upptäcker att det kommer tjock rök från dotterns rum. Inte förrän i det fjärde förhöret delges mamman brottsrubriceringen olaga frihetsberövande och vållande till annans död. Sjutton dagar har gått sedan Tanja dog i samband med branden.
Lämnade dottern ensam mer än 600 timmar
I förhören med mamman finns ett intressant mönster. Hon pratar mycket ingående och med många detaljerade uppgifter om sig själv och sitt eget mående med innebörden att hon är ett offer. Men när förhörsledarna ställer frågor om Tanja eller när, hur och varför mamman har lämnat henne svarar hon genomgående att hon inte vet eller inte minns.
Ur polisens förhör med mamman
Här är ett avsnitt ur det femte förhöret när förhörsledarna konfronterar henne med frågor om på vilket sätt hon har tagit ansvar för sin dotter när hon lämnat henne ensam mer än 600 timmar.
Siffran är en beräkning som gjorts utifrån parkeringsappar, polisens foton, koppling av mammans mobiltelefon till mobilstationer och andra digitala spår.
FL = förhörsledare.
MT = den åtalade kvinnan.
FL: Du har ju tidigare uppgett att området du bor i inte är bra eller så tryggt eller ord med liknande innebörd, hur säkerställer du Tanjas trygghet när du inte är där?
MT: Jag vet inte. Jag vet inte.
FL: Om Tanja skulle ta sig ut på egen hand, vad skulle kunna hända henne?
MT: Eh. Gud, jag vet inte. Skada sig.
FL: Berätta om det.
MT: Jag vet inte.
FL: Hur skulle hon kunna skada sig?
MT: Jag vet inte.
FL: Vi tänker på trafiken.
MT: Ha?
FL: Vi tänker på trafiken.
MT: Ah.
FL: Att det går en bilväg precis utanför.
MT: Mm.
FL: Vi tänker även då vi har fått uppfattningen om att hon tycker om att klättra om hon skulle klättra upp i fönsterkarmen eller gå ut på balkongen och öppna fönstret och trilla ut.
MT: Mm.
FL: Vad har du för kommentar till det?
MT: Ja låter rimligt. Tror jag.
FL: Tänker också att hon skulle kunna möta på en person som hon inte känner väl och inte vill henne väl.
MT: Mhm.
FL: Vad skulle Tanja kunna råka ut för inne i lägenheten?
MT: Jag kan inte svara, jag vet inte. Jag kommer inte på någonting just nu.
FL: Hur har du säkerställt att hon inte råkar ut för något i lägenheten när du lämnar henne?
MT: Jag, jag kommer inte ihåg.
FL: Vi tänker ju saxar och knivar i köket. Hur säkerställde du att hon inte hade tillgång till det?
MT: Jag kommer inte på det just nu. Jag vet kom inte ihåg vart jag hade dem, *ohörbart*.
FL: Vad sa du? Jag kommer inte på det just nu?
MT: Jag kommer inte ihåg hur jag hade dem just nu.
FL: I köket finns ju även spis och ugn. Hur säkerställer du att hon inte startar dem?
MT: Jag kommer inte på det just nu.
FL: Om hon skulle klättra inomhus och trilla. Hur säkerställer du att det inte sker när du inte är hemma?
MT: Jag kommer inte ihåg. Jag, jag kommer inte ihåg, kommer inte ihåg just nu.
FL: Hur säkerställer du Tanjas behov är du inte är hemma?
MT: Jag kommer inte ihåg, vet inte.
FL: Hur säkerställer du att hon får vätska i sig?
MT: Jag kommer inte ihåg. Jag kommer inte ihåg.
FL: Hur säkerställer du att hon får mat i sig?
MT: Jag kommer inte ihåg.
FL: Hur säkerställer du när du inte är hemma om hon inte skulle sätta något i halsen?
MT: Jag vet inte. Jag vet inte.
FL: Om något skulle hända, att hon sätter något i halsen eller skadar sig. Kan hon kontakta dig?
MT: Jag vet inte. Jag vet inte. Jag tror inte det. Jag kommer inte ihåg. Jag *ohörbart*. Minns inte.
FL: Vad sa du?
MT: Va? Jag vet inte.
FL: Hur säkerställer du att hon kan gå på toaletten?
MT: Eh jag kommer inte ihåg.
FL: Har du någon fråga där *ohörbart*?
FL 2: Fortsätt.
FL: Vi påstår ju att Tanja har varit ensam hemma själv under många timmar och nätter.
MT: Mhm mhm.
FL: Vad har du för kommentar till det?
MT: Stämmer.
FL: Du säger här att det stämmer.
MT: Mhm.
FL: Och då uppfattar jag det som att du minns att du har lämnat henne själv under många timmar och nätter?
MT: Nej.
FL: Nej?
MT: *Ohörbart* igår.
FL: Vad är det då du menar som stämmer när jag säger att vi påstår att du har lämnat henne hemma själv under många timmar och nätter?
MT: För jag kommer inte ihåg saker och ting i detaljer men jag vill göra rätt för mig. Men jag kommer inte ihåg saker. Jag vet inte. Men jag älskar henne och jag vill bara göra rätt för mig. Men jag kommer inte ihåg allt. Allt. Saker och ting.
FL 2: Detta är ju inga detaljfrågor utan mer ganska generellt hur du har gjort.
MT: Ha? Va?
FL 2: Det är inga detaljfrågor om specifika tillfällen ett och ett. Utan det är ju generellt hur du har gjort.
MT: Ahha. Jag älskar henne och jag vill bara göra rätt för mig. Men jag kommer inte ihåg alla detaljer.
FL: Minns du att du har åkt iväg och lämnat Tanja själv i bostaden?
MT: Osäker, oklar.
FL: I delgivningen som vi läste upp så påstås det att det har hänt vid 45 tillfällen.
MT: Mhm.
FL: Minns du något av dessa tillfällen?
MT: Inte på rak arm, nej. Men det stämmer säkert för att jag vill int… Jag vill inte komma ehm, ehm. Eh. Jag hittar inte ordet. Skitsamma, jag hittar inte orden.
FL: Har du någon förklaring till det?
MT: Till vadå?
FL: Till att du inte… Du säger, inte på rak arm, men det stämmer säkert.
MT: För min hjärna är som den är.
FL: Har du någon bevisning mot detta påståendet att du ska lämnat henne ensam?
MT: Tror jag inte. Jag har ingen aning. Eller jag vet inte.
FL: Vi påstår att det enda sättet du har kunnat säkra de här farorna som vi pratat om, är att hon skulle varit inlåst i lägenheten. Vad är din kommentar till det?
MT: Stämmer, låter rimligt.
FL: Berätta om det.
MT: Ja, det låter rimligt. Jag vet inte vad jag ska säga om det.
FL: Vad är det som låter rimligt?
MT: Ehm. Det vi just pratar om. Jag har glömt.
FL: Jag sa ju att vi påstår ju att dörren varit låst för att du ska kunnat säkra Tanja från de här farorna.
MT: Mm.
FL: Och då sa du, ja det låter rimligt.
MT: Mhm.
FL: Och då frågar jag, vad är det som låter rimligt?
MT: Det.
FL: När började du lämna Tanja själv?
MT: Vet inte.
FL: Du säger här att du inte minns detta eller föregående år. Men vad är det senaste du minns?
MT: Ingenting.
FL: Vad sa du?
MT: Ingenting. Jag kommer inte ens ihåg vad jag gjorde på jobbet.
Varningstecknen har funnits – för dem som velat se dem
Av utredningen framgår att personal på förskolan både har reagerat på Tanjas försenade tal och att hon ibland har kommit till förskolan smutsig och med full nattblöja. Hon har en försenad talutveckling och pratar i korta tvåordsmeningar: ”Tanja rita.” ”Tanja arg.”
Det har funnits flera varningstecken för dem som velat se dem, men få verkar ha dragit några slutsatser och kommit till Tanjas hjälp.
Ingen tycks ha märkt något.
”Min uppfattning är att alla runtomkring tänkte att någon annan just i det läget hade flickan. Pojkvännen, som mamman besöker vid de här tillfällena, tänker att flickan är hos mormor och morfar. Mormor och morfar tänker att barnet är med sin mamma, och vännerna tänker att barnet är med en barnvakt. Det är en enorm tragik” säger åklagare Tomas Engman i Expressen.
Uppgifter i polisutredningen tyder på att mamman hade kunnat få barnvakt om hon bett om det. Morföräldrarna tog regelbundet hand om Tanja, hämtade henne från förskolan flera gånger i veckan och ordnade familjemiddagar.
De äger halva lägenheten som Tanjas mamma bor i, låter henne använda en av deras bilar som om det vore hennes egen och betalar hennes parkeringsböter.
När Tanjas mamma träffar Socialtjänsten för att förklara varför hon lämnar sin dotter ensam följer mamman/mormodern med och intar en starkt försvarande ståndpunkt gentemot sin dotter.
Fredrik Sjöshult skriver i Expressen:
”Socialtjänsten i Göteborg har i samband med att rättegången började meddelat att en utredning ska göras.
Jag antar att det blir som vanligt: Tjänstemannaansvaret begravs lägligt i en utredning som inte kommer mynna ut i något konkret och som inte kommer rädda nästa barn som far illa.”
Varför mamman betedde sig som hon gjorde uppfattas – som vanligt i sådana här fall – som en gåta.
Hur kan en mamma systematiskt lämna sitt barn ensamt och inlåst hemma i hundratals timmar?
Det skriver jag om i en kommande artikel.
Rättegången mot mamman pågår till och med den 25 juni.
———————————————————————-
Julia Caesar 