Stefan Löfven (s) är den största olycka till statsminister som Sverige någonsin haft. Som ingen annan får han mig att skämmas över att vara svensk. Med nästan varje offentligt framträdande tillfogar han svenskarna frekventa näradöden-upplevelser.
Statsminister Stefan Löfven (s). Fortsätt läsa ”Den ofrivillige statsministern”
Vi levde i oskuldens tid, men vi visste det inte.
Vi levde i en dröm och var lyckliga. Men vi förstod det inte.
Vi visste inte att drömmen snart skulle förvandlas till en mardröm.
Två svenska män skriver om sin verklighet. Båda i 40-årsåldern, båda med erfarenheter, tankar och känslor kring det Sverige vi lever i 2018.
De formulerar sig olika, den ene på prosa, den andre i diktform. Men hos båda finns ett främlingskap, en stark känsla av overklighet i en tid och ett land där allting har förändrats snabbare och mer genomgripande än någon annanstans i historien.
Ledarskapskonsulten och före detta frikyrkopredikanten Runar Sögaard har skrivit ett inlägg på Facebook som jag tror är av intresse även för mina läsare. Jag återger det här.
”Ungtuppen Gustav Fridolin rusar idag ut i media och hälsar att ”hatet mot Annie Lööf gör mig förbannad”.
Fortsätt läsa ”Runar Sögaard: Gustav Fridolins fallna fjädrar”
Om man vill förvandla ett land i grunden är en förändrad demografi det mest effektiva verktyg man kan använda. Människor är nämligen inte – tvärtemot vad politikerna påstår – utbytbara mot varandra. Etnicitet och kultur formar oss olika.
Kommer ni ihåg Brandos? Skoföretaget vars grundare Fredrik Juto och Karl-Johan Pantzar sa att människor som hade röstat på Sverigedemokraterna i valet 2010 inte var välkomna som kunder hos dem.
Så här lät det (i sammanfattning):
”Hej, vi har något som vi vill ta upp med dig som röstade på Sverigedemokraterna i valet i helgen. Den röda tråden bland oss handlar om mångfald. Vi har alla typer av skor och vänder oss till alla sorters människor. Alla ska känna sig välkomna hos oss.”
Allt fler stora media slopar aprilskämten. De har helt enkelt blivit för svåra att särskilja från den vanliga nyhetsrapporteringen.
”I en värld där det blir allt svårare att skilja sanning från osanning väljer Göteborgs-Posten att inte publicera något aprilskämt i år” skriver Christofer Ahlqvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för G-P.
Norge närmar sig snabbt det sandlådetillstånd där svensk politik har befunnit sig i många år.
På tisdagen avvärjdes en regeringskris genom att invandrings- och justitieminister Sylvi Listhaug, 40, (Fremskrittspartiet) överraskande valde att avgå efter en häxprocess mot henne, iscensatt av Arbeiderpartiet och den övriga norska vänstern.
Fortsätt läsa ”Sylvi Listhaug avgår. ”En kamp om Norges själ.””
Rebloggat från Affes statistikblogg:
”Den grupp i samhället som utan tvekan är mest problematisk vad gäller brottslighet, våld och otrygghet är män i brottsaktiv ålder, 15-44 år. Där finns testosteronet och våldspotentialen. Hur denna grupp är sammansatt och beter sig har avgörande betydelse för tryggheten och stabiliteten i samhället. Därför är det intressant att titta på hur gruppen ser ut och hur/om den förändras över tid.
Fortsätt läsa ”Var fjärde man i brottsaktiv ålder är född utomlands”
Apropå den danska regeringens 22-punktsplan med åtgärder mot kriminalitet och utanförskap i vad som i Danmark går under namnet ghetton – inte ”utsatta områden” som den svenska termen lyder.
Jag erinrar mig en text som den socialdemokratiske debattören Johan Westerholm skrev för två år sedan, efter ett besök i Libanon och med anledning av bränder och oroligheter i invandrartäta områden i Norrköping och Borlänge.
Fortsätt läsa ”Att rensa i ghetton – råd från en libanesisk minister”
Julia Caesar 