Nikolaus Kopernikus (1473-1543), Giordano Bruno (1548-1600), Galileo Galilei (1564-1642), Isaac Newton (1642-1727) och Albert Einstein (1879-1955) var alla framstående vetenskapsmän som kom med något nytt och revolutionerande. Men deras rön emottogs inte med öppna armar av samtiden. Istället motarbetades flera av dem och fick plikta med livet för upptäckter som vände uppochner på rådande uppfattningar.
Katolska kyrkan dödade för upptäckter som den ansåg strida mot Guds läror. I det sekulära Sverige har religiös tro ersatts av tro på vetenskapen. Men vetenskapen är varken ofelbar eller huggen i sten. Den är bara en yttring av rådande tidsanda och kunskapsläge, och den låter sig gärna säljas för pengar. Ingalunda bär den oegennyttans glänsande gloria. Och även icke-religiösa paradigm kan döda.
Just nu står den stora vetenskapliga striden om vaccin som ett sätt att bekämpa coronapandemin – mer tro och förhoppningar än vetenskap.
Låt oss inte heller glömma den ungerske läkaren Ignaz Semmelweiss (1818-1865), mannen som upptäckte varför dödligheten i barnsängsfeber hos nyförlösta kvinnor var så hög – 13 procent – på det sjukhus i Wien där han arbetade. Orsaken var att läkarna gick direkt från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna. Bakterier (som var okända vid den här tiden) spreds till de födande kvinnorna. Upptäckten och Semmelweiss’ enkla råd att tvätta händerna utlöste en formlig förföljelse av honom. Det medicinska etablissemanget tog avstånd från honom, och han dog en tragisk, för tidig död vid 47 års ålder på ett mentalsjukhus i Wien.
Och varför brändes stackars Giordano Bruno på kättarbål vid 52 års ålder på Campo Fiori i Rom den 17 februari 1600? Svaret är att han, liksom flera andra vetenskapsmän på 1500-talet, utmanade tidens stora maktinstitution, den katolska kyrkan. Stick i stäv med kyrkans världsuppfattning hävdade bland annat den polske astronomen Nikolaus Kopernikus och den italienske astronomen, fysikern och ingenjören Galileo Galilei att jorden inte utgör centrum i universum, utan att det är solen som är centrum (den heliocentriska världsbilden) och att både jorden och andra planeter kretsar runt solen.
Kyrkans företrädare trodde att andra planeter cirkulerade runt jorden (den geocentriska världsbilden). Kopernikus’ upptäckter var illa sedda av katolska kyrkan men spred sig ändå i Europa, och han klarade sig från att bli avrättad. Galilei ställdes 1633 inför inkvisitionens domstol, tvingades avsvära sig sin ”felaktiga lära” och sattes sedan i livslång husarrest, vilket ansågs vara ett milt straff.
Så illa kan det gå om man utmanar samtidens rådande uppfattningar. Nya tankar väcker alltid motstånd, eftersom de rubbar gamla trossatser gjutna i betong, och, inte minst, alla dem som står bakom – människor och institutioner som har investerat liv, heder, pengar, stolthet, karriärer och prestige i den rådande världsbilden.
I vår moderna tid ska skola, sjukvård och andra samhällssektorer bedrivas enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Det låter ju betryggande. Men vad innebär det egentligen? I grunden finns en föreställning om vetenskapen som ofelbar och oföränderlig, tron på att den nu en gång för alla har uppnått sin slutpunkt, en absolut sanning som kommer att gälla för evigt. Så är det naturligtvis inte. Allt är under ständig utveckling och förändring, även vetenskap och beprövad erfarenhet. Hela tiden tillkommer nya upptäckter, nya fakta, nya omständigheter, nya synsätt, nya kunskaper och nya verktyg som efter hand formar nya vetenskapliga uppfattningar.
Det enda normen har täckning för att säga är: ”Detta är den vetenskap vi känner till just nu, i det här ögonblicket. Detta är den beprövade erfarenhet som vi har för tillfället.”
Därför ska vi ta begreppen med en stor nypa salt.
Den objektiva, opartiska vetenskapen är en myt. En sannare beskrivning är att vetenskapen, precis som allt annat, är en produkt av tidsandan och lätt blir tidsandans fånge. Eller tidsandans hora som gärna låter sig köpas. Men det renodlat ekonomiska perspektiv som styr samhället allt hårdare medför ett kortsiktigt lönsamhetstänkande som står i motsättning till att förutsättningslöst söka en helhetsbild. I dag är vetenskapen till salu för högstbjudande, och han får gärna heta Bill Gates och finansiera vaccin som hela världen ropar efter.
Den amerikanske vetenskapshistorikern Thomas S. Kuhn (1922-1996) har förklarat varför vetenskapliga skiften är så outhärdligt smärtsamma. Han har blivit legendarisk som den som formade begreppen paradigm och paradigmskifte. I sin bok ”De vetenskapliga revolutionernas struktur” lägger han fram tanken att vetenskapen genomgår en stegvis utveckling, där en fas utgörs av vetenskapsteoretiska revolutioner som Kuhn kallar paradigmskiften.
Ett paradigm är hela den uppsättning av föreställningar, värderingar, attityder och metoder som delas av medlemmarna i ett givet sammanhang, till exempel en medicinsk disciplin. Gnissel uppstår givetvis när paradigmet inom en disciplin kolliderar med ett annat. Den som är starkast och har störst ekonomisk uppbackning vinner.
Forskarens sätt att se på omvärlden styrs av det för tillfället rådande paradigmet. Det ger honom/henne ett selektivt seende, det vill säga bestämmer vad han/hon väljer att se och formar därmed hans eller hennes kunskap och erfarenhet. Under paradigmets skyddande paraply utgår alla i en forskarhierarki, alltifrån professorer till doktorander och laboratoriepersonal, från samma världsbild. Vilka frågor som ställs avgörs av för tillfället godkända uppfattningar. Genom sättet att ställa frågorna styr forskaren också hur svaren ska formuleras. Information och synpunkter som uppfattas som oförenliga med paradigmet väljs bort och ”finns inte”.
Individens perception påverkas av paradigmet, alltså den uppfattning som alla är överens om. Sådant som motsäger paradigmet märker vetenskapsmännen därför inte eller låtsas inte om. En observation kan alltså inte vara objektiv, opartisk eller utan förutfattade meningar. Den måste bekräfta det rådande paradigmet.
Här finns en förklaring till till exempel skolmedicinens demonstrativa ointresse för och förkastande av alternativläkemedel, kosttillskott, vitaminer, mineraler och andra antioxidanter. Naturmedicin har i århundraden hjälpt människor till läkedom och hälsa. Det stora felet är att medlen är billiga och tillgängliga för vem som helst. Därmed utgör de ett stort hot mot den kommersiella läkemedelsindustrins intressen, som läkarkåren är starkt bunden till och identifierad med. Många av dagens professorer har fått eller får ekonomiskt eller annat stöd för sin forskning därifrån, och det är en tyst överenskommelse att ingenting som skulle kunna riskera industrins vinstintressen släpps in under paradigmet.
De praktiska, ohyggliga, oförsvarbara konsekvenserna av detta är att den skolmedicinska traditionen hellre låter patienter dö än överväger en behandling som inte ryms inom deras paradigm.
Eftersom vetenskap tillmäts auktoritet smittar synsättet av sig på myndigheter, media, politiker och allmänheten. Alla tycker lika, och konformiteten utropas till sanning. Här finns den perfekta födslokliniken för politisk korrekthet och åsiktsförtryck. Den som påstår att vetenskap står över åsikter och samhällsdebatt ljuger. Tidsandan är en lika mäktig dirigent som katolska kyrkan var för 500 år sedan.
Vi kan tydligt avläsa konsekvenserna i bland annat Livsmedelsverkets förnekande av D-vitamin som ett sätt att stärka immunförsvaret och därigenom bygga upp ett skydd mot flera stora så kallade välfärdssjukdomar och mot coronaviruset. Gemensamt för många av dem som har avlidit i Covid19 är att de har haft D-vitaminbrist, bland annat äldre personer, mörkhyade och överviktiga. Men både Livsmedelsverket och Läkemedelsverket sitter fast i den hundra år gamla uppfattningen om D-vitamin som enbart ett medel mot skelettmissbildningen rakit eller ”Engelska sjukan”, som har ett fastställt samband med D-vitaminbrist.
Den statiska förklaringsmodellen belönar status quo och ger inga eller svaga incitament till ifrågasättande, utveckling och förändring. Tvärtom. En ny teori prövas sällan förutsättningslöst. Det är snarare regel att den misstänkliggörs, hånas och bespottas. Processen handlar inte alltid, kanske inte ens i de flesta fall, om att söka sanningen utan oftare om att bevara det existerande paradigmet och sin egen position i den vetenskapliga världen. Oerhört starka krafter kan mobiliseras till försvar när forskare som delar ett visst paradigm känner detta och därmed sig själva hotade.
Ett paradigm är en helhet. Det går inte att bryta loss enskilda tårtbitar och byta ut dem som reservdelar till en bil. När ett paradigmskifte äger rum måste hela paradigmet ersättas med ett nytt paradigm, och enligt Thomas Kuhn föregås skiftet alltid av en vetenskaplig kris. Den kan till exempel utlösas av avvikande resultat som inte passar in i eller kan förklaras utifrån det rådande paradigmet.
Kring paradigmet eller världsbilden råder länge fullständig enighet – ända tills nya rön så småningom tränger igenom och börjar skapa sprickor i muren av enighet. Paradigmförsvararna mobiliserar. För att bli accepterade som sanningar måste nya idéer och rön bokstavligen spränga sig fram och riva allt gammalt.
Paradigmskiften sker aldrig utan stor smärta. När miljoner människor och mäktiga institutioner har investerat hela sin prestige och sina positioner i ett synsätt som blir ifrågasatt utspelar sig en maktkamp på liv och död, och den kan pågå i decennier eller århundraden.
Här är risken överhängande för krossade karriärer, livslång fiendskap, missbruk, utslagning och självmord. För vetenskapen och dem som företräder den är det en mycket smärtsam och uppslitande process att tvingas överge en sedan länge accepterad teori till förmån för en annan som den är oförenlig med. De som har investerat mest i paradigmet är minst benägna att släppa in nya tankar och är i allmänhet beredda att gå mycket långt för att försvara sina ”sanningar”, projekt eller livslögner. Det vet alla som har försökt ifrågasätta en grundmurad vetenskaplig ”sanning”.
Men även etablerade sanningar kan rubbas i sina grundvalar. Till stor del beror utvecklingen på om de som är involverade i forskning orkar vara nyfikna och ödmjuka. Efterhand som de nya rönen blir fler och styrker ett nytt sätt att tänka ökar grupptrycket. Vetenskapliga strider utspelar sig nämligen inte bara i slutna rum utan också ibland inför öppen ridå, och allmänheten kan vara snabb att välja sida trots att den ofta saknar kunskaper i frågan. Så småningom krackelerar det gamla paradigmet och ett nytt stiger fram som Fågel Fenix ur askan. Inte sällan har resan gått över lik som nu snabbt skyfflas undan på det förgångnas gravplats.
En av de få som varken har förföljts eller beslagits med fel av historien är engelsmannen Isaac Newton (1642-1727). En dag under en ett och ett halvt år lång, påtvingad ledighet satt han hemma i sin äppelträdgård på lantgården Woolsthorpe i Lincolnshire. Universitetet i Cambridge var stängt på grund av den stora pesten, och Newton arbetade hemifrån och hade gott om tid att tänka. Äpplena dunsade till marken, och Newton började fundera på hur det kom sig. Resultatet blev gravitationslagen, som ingen hittills har kunnat ifrågasätta.
Just nu utspelar sig en av den medicinska vetenskapens bittra strider kring coronapandemin. Vilka läkemedel fungerar? Varför har Läkemedelsverket förbjudit läkare att behandla Covidpatienter med det bevisat verksamma och billiga hydroxiklorokin? Vadan denna övertro på vacciner som bara är ”nödgodkända” på grund av pandemin, det vill säga har genomgått inga eller otillräckliga kliniska prövningar men släppts fram ändå? Nio av tio svenskar tänker vaccinera sig. Media öser information över oss varje dag, och ofta är det som var sanning i går inte sanning i dag. Vem ska man lita på? Jag föreslår att läsarna lånar sitt öra åt Lars Bern.
Vilka är vår tids kättare? Det de har gemensamt är att de med sina erfarenheter och uppfattningar hotar rådande paradigm och stora ekonomiska intressen. Därför måste de oskadliggöras med alla till buds stående medel.
Ett par grupper som exempel – det finns många fler.
- De som har skadats av elektromagnetisk strålning och vågar gå emot telekomindustrins framgångspropaganda utgör ett stort hot mot industrins intressen. Telekomindustrin vill att alla ska köpa deras produkter och bli beroende av dem. De vill bestråla hela landet med 5G, vars hälsoeffekter inte har utretts. Alltså måste de som har skadats ogiltigförklaras, och det sker med diverse kränkande epitet som ”psykiskt sjuk”, ”foliehatt” eller ”strålkäring”. Det senaste invektivet är ”vanföreställningar”, utslungat av den uppenbart gravt okunnige läkaren Mats Reimer.
- Människor som själva stärker sitt immunförsvar med vitaminer och mineraler för att minska risken att smittas med coronavirus och slippa få otillräckligt utforskade, snabbframtagna vacciner insprutade i sina kroppar. De utmålas som idioter, osolidariska, ansvarslösa och ännu värre saker. Var det inte ”nationens fiender” man kallade dem som vågade kritisera Sovjetväldets diktaturer?
Tidigare artiklar:
Kalla mig foliehatt – du bevisar bara din okunnighet
5G – det största hälsoexperimentet i människans historia
5G – en brutalisering av vårt gemensamma luftrum
Teknikindustrin utnyttjar hur din hjärna fungerar
LÄS OCKSÅ
David Liljequist: Om forskning och andra religioner
Lars Bern: Är det osolidariskt att inte vaccinera sig?
Den dystra slutsats man måste dra av WHOs och det medicinska etablissemangets hantering av coronaepidemin och behandlingen av de sjuka, är att de institutioner som är satta att ansvara för medborgarnas hälsa är totalt korrumperade av de enorma ekonomiska intressena. Prioritering av människors liv och hälsa kommer alltid i andra hand efter industrins profit.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 