Nytt bostadsprojekt för 70-plussare: bli sambo med ”ensamkommande barn”

Nu kommer de totalitära lösningarna på den katastrofala bostadsbristen. I Helsingborg finns långt gångna planer på kollektivboende för pensionärer 70+ och ungdomar 18-25 år, av vilka hälften är ”ensamkommande barn”.

Ett av kraven är att man umgås med sina grannar minst två timmar i veckan.

Bostaden är den sista bastionen. Det är där vi kan vara oss själva, trivas och själva bestämma hur vi vill leva. Våra hem är basen för våra liv. Där har vi vår trygghet. Eller ska ha.

Sju riksdagspartier (utom Sverigedemokraterna) har under flera decennier öppnat slussarna för massinvandring utan någon som helst planering eller analys av konsekvenserna. Riksrevisionen riktade 2017 svidande kritik mot de tre senaste regeringarna för bristen på konsekvensanalyser av migrationspolitiken. Till exempel har politikerna inte tänkt på att ett par miljoner ”nya svenskar” behöver någonstans att bo.

Nu exploderar den icke förutsedda, svåra bostadsbristen och desperationen hos alla dem som över huvud taget inte kan få en bostad och hos politiker och myndigheter som bär ansvar för den obefintliga planeringen.

Desperationen kommer att vara grogrunden för ”lösningar” som inte liknar någonting som vi har sett hittills i Sverige och som får ordinära svenskar att baxna. Kom ihåg var ni läste det först!

Det kommunala bostadsföretaget Helsingborgshem bör ses som en trendsättare i desperationens tidevarv. De sätter fingret på en typ av nödlösning som vi kommer att få se mer av. För att få nödlösningarna accepterade av befolkningen kamoufleras de som ”moderna”, ”okonventionella”, ”hållbara” och ”progressiva”. Sådana verbala modesignaler är svenskar av hävd mycket känsliga för.

Helsingborgshem har långt gångna planer på ett kollektivboende för två olika kategorier: pensionärer 70+ och ungdomar mellan 18 och 25 år, av vilka hälften är så kallade ”ensamkommande barn” som nyligen har fått uppehållstillstånd. Projektet heter ”SällBo” och ska stå inflyttningsklart i stadsdelen Fredriksdal i december.

Simsalabim – så slår Helsingborgshem två flugor i en smäll: ordna bostäder till de stackars ensamkommande ”barnen” och tvinga gamla människor att i sitt eget boende integreras med ”det nya Sverige”.

Samboendet sträcker sig dock inte bara till att man delar lokaler som kök, träningsrum, filmrum och yogarum. Dessutom kräver Helsingborgshem att de boende ska umgås med varandra minst två timmar i veckan.

”Du som flyttar in bidrar till det sociala livet i huset genom att minst två timmar i veckan leda och/eller delta i olika gemensamma aktiviteter. En aktivitetsvärd, anställd av Helsingborgshem, finns på plats som inspiratör och ”igång-sättare”.”

Och om en hyresgäst inte orkar eller vill tillbringa två timmar i veckan med sina nya grannar? Vem ska kontrollera att umgängestvånget uppfylls av alla?

Anna Olsson, affärsutvecklare på Helsingborgshem, säger att man ”inte har tänkt så långt” men tror inte att det kommer att bli några problem.

Knappt har jag hunnit posta min satir om det nya totalitära Sverige, Skapelselaboratoriet, förrän jag snubblar över nyheten om samboprojektet i Helsingborg. Ingen borde bli överraskad. När svenska politiker och tjänstemän ställs inför enorma problem som de själva har orsakat är paniken och de totalitära lösningarna aldrig långt borta.

På Helsingborgshems hemsida får vi inte bara möta affärsutvecklaren Anna Olsson utan också trygghetsvärden Ingela, som har varit med och utvecklat det nya boendekonceptet SällBo. Så här glad är Ingela över sin idé att tussa ihop pensionärer med unga invandrarmän från Afrika och Mellanöstern.

”Det fina med SällBo är att dina grannar är både i samma ålder som du men också betydligt yngre, 18–25 år, och har olika kulturella bakgrunder” berättar Ingela.

Frågan är om hon själv på ålderns höst skulle vilja bo tillsammans med och dela kök med unga män med ”annan kulturell bakgrund”, till exempel män med muslimsk kvinnosyn och krav på kvinnlig underordning, halalslaktat kött och sharialagar?

Helsingborgshems affärsutvecklare Anna Olsson avslöjar tämligen oförblommerat vad SällBo egentligen handlar om. Hon ”följer och analyserar hur olika trender kommer att påverka hur vi bor”, och nu är det ”delningsekonomi” som gäller. Vi som har oförskämdheten att ha en egen bostad ska dela med oss av den, vare sig vi vill eller inte.

Det finns gott om historiska förebilder. De ryska bolsjevikernas beslag och tvångskollektivisering av privata bostäder är ett exempel. Men usch, sådana tråkiga historiska företeelser vill Anna Olsson inte prata om. Hon talar hellre om moderna företeelser som Airbnb, Uber och Sunfleet.

Hon säger sig också se att människor gärna delar bostad med andra.

”Ja, co-living är ett exempel på det. Tech Farm i Stockholm är ett jättespännande boende där halva huset är gemensamma ytor som till exempel vardagsrum, kök, arbetsplatser och gym. Den ”privata ytan” är en kubiksmart sovmodul på mellan 6 och 10 kvadratmeter.”

(Om Tech Farm: Forskningsprojektet har finansierats med 10 miljoner kronor från Vinnova, och ytterligare 10 miljoner kronor har delfinansierats från partners som fastighetsbolag och arkitektbyråer).

Anna Olsson lanserar här en ny verbal signal om vad det är som gäller: ”kubiksmart”. Lägg det på minnet.

En ”kubiksmart sovmodul på mellan 6 och 10 kvadratmeter” som det enda privata utrymmet – visst låter det lockande? Vi bör antagligen vänja oss vid kubiksmarta lösningar innan vi flyttar in i den sista kubiksmarta bostaden, enrummaren på sådär en kubikmeter under jord.

Låt oss höra hur Anna Olsson motiverar det nya samboendet i Helsingborg. Lägg märke till att hon lyckas klämma in modeordet ”hållbar” två gånger i samma mening:

”Förutom att det främjar och möjliggör en hållbar livsstil genom att resurser och utrymmen delas och används mer effektivt möjliggör den här typen av boende också social hållbarhet som skapar en starkare tillhörighet mellan människor.”

Varför är det nästan alltid kvinnor som sväljer givna politiska förutsättningar med hull och hår, avstår från att ifrågasätta, anpassar sig som duktiga flickor och kläcker ”klimatsmarta”, ”kubiksmarta” och ”hållbara” lösningar som egentligen är totalitära?

Min tweet har väckt många och starka reaktioner. Här är några:

Stackars alla de äldre…RESPEKT… Var är respekten för de äldre?

xxx

Vi har inte längtat efter detta. Det är sjuka marxister som vill styra befolkningen, och tvinga folk som inte har något gemensamt att umgås. Fruktansvärt! Revoltera mot dessa sjuka sociala experiment.

xxx

Jag skulle hellre koka mig själv levande i olja än påtvingas umgänge med främmande människor oavsett deras etnicitet.

xxx

Tack, jag vill själv bestämma vilka jag umgås med och när, skulle aldrig falla mig in att bo på ett sånt ställe!

xxx

Jag skulle skolka på tvångstimmarna. Vem kollar närvaron?

xxx

Tur man inte behöver bo under sådana former!
Vilket idiotiskt experiment med människor som gjort rätt för sig under ett långt liv!

xxx

FULLSTÄNDIGT GROTESKT! Nu ska folk tvingas per kontrakt att umgås med folk från kulturer med normer som inte går att kombineras med västerländsk kultur o värdegrunder, formade av kristendomen. En otäck moment 22-situation.

xxx

Stat och kommun ska ge fan i att tvinga medborgarna aktivt delta i detta vansinniga multikultiexperiment.

xxx

Ikeareklamen skall implementeras i verkligheten.

xxx

Varför ska vuxna människor tvingas umgås med varandra? Har jag något gemensamt med mina grannar som gör att jag skulle önska ett umgänge med dessa brukar det visa sig över tid och ske naturligt. Inte via tvångskommenderingar.

xxx

Att tvinga folk att umgås hör inte hemma i en demokrati.

xxx

De som driver igenom dessa beslut skall själv delta i ”experimentet”! Tvinga deras anhöriga med ålder 70+ att vara en del av detta. Utvärdera och därefter dra slutsatser. Tvång kan inte vara ett redskap i en demokrati.

xxx

Skulle hellre tälta.

xxx

Varför inte blanda in 50 procent hemlösa svenskar istället?

xxx

Till detta kan sägas att samboexperimentet SällBo inte i yttre mening bygger på tvång. De som vill bo under sådana former har själva anmält sig till Helsingborgshem.

Men tvång och frivillighet är inte absoluta storheter. Vilken grad av frivillighet har en 70+-pensionär som inte längre klarar ett i alla avseenden självständigt boende men inte kan få en plats i ett äldreboende? Eller inte klarar boendekostnaden ensam sedan maken/partnern avlidit? Nöden har ingen lag.

Hur medvetna är de som söker sig till boendet om vad det kommer innebära i praktiken att vara samboende med ungdomar som har helt andra preferenser, vanor och behov än man själv, och invandrade unga män från en kultur som är så avlägsen från den svenska som man kan komma?

Jag är själv 70+, och jag skulle absolut inte vilja bo tillsammans med människor som jag inte själv har valt. Samtidigt vet jag att det finns en brytpunkt, en skiljelinje där den egna viljan inte längre tillåts avgöra hur man ska bo och vilka människor man ska vara omgiven av.

Den brytpunkten inträffar när man inte längre kan ta hand om sig själv. När man förlorar sin autonomi och blir beroende av andras hjälp för att klara sina livsbehov förlorar man också bestämmanderätten över sitt eget liv. Då blir det andra som bestämmer.

Det är en förtvivlad situation, och vi kommer att få se fler käcka idékläckare som affärsutvecklaren Anna Olsson och trygghetsvärden Ingela Jonsson, som frustande av innovativ social ingenjörskonst utnyttjar situationen för sina egna syften och egna karriärer.

Det faller sig naturligt i sammanhanget att påminna om en krönika om konfiskation av privatägda bostäder som jag skrev 2012; Egen härd är inte din. Den visar att staten är beredd att gå mycket långt för att enligt beprövad bolsjevikisk modell beslagta din bostad när staten anser att det är befogat.

Den statliga Hot- och riskutredningen drog redan 1993 upp riktlinjerna för hur landet ska hantera massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige. Så kallad ”rekvisition”, det vill säga statlig konfiskation av svenska folkets fritidshus, blir i ett sådant scenario nödvändig, enligt utredningens delbetänkande från 1993, (SOU 1993:89).

Förslaget lades den gången på is utan åtgärder. Men planerna finns kvar i de statliga arkiven.

I synnerhet i ett socialdemokratiskt styrt Sverige är de totalitära lösningarna aldrig långt borta. Pappa Staten, mamma Kommunen och Överstedirigenten EU viftar med taktpinnen för att dirigera ditt liv.

Ge mig en enda anledning till att du ska finna dig i det!

---

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!