Plötsligt är han borta. Den engelske gitarrvirtuosen och lutenisten Julian Bream avled den 14 augusti, 87 år gammal. Bakom sig hade han en musikalisk karriär som strängt taget inleddes den 15 juli 1944. Den dagen fyllde Julian Bream elva år. I födelsedagspresent av sin pappa, amatörgitarristen Henry, fick han en gitarr. Resten är lysande musikhistoria.
Filmen är BBC:s hyllning av Julian Bream.
På kort tid har Storbritannien förlorat två av sina mest kända kulturpersonligheter. Författaren och filosofen Sir Roger Scruton (1944-2020) avled den 12 januari, en kort tid före sin 76-årsdag. Jag har gjort en podd till hans minne.
Hur ska vi klara oss utan dem? Förlusten skulle vara outhärdlig om de inte hade lämnat spår på nätet.
Vem som helst kan lyssna på någon av Roger Scrutons föreläsningar eller ta del av någon av alla intervjuer med honom som finns på YouTube. Och Julian Breams mästerliga gitarr- och lutspel finns bara några tangenttryckningar bort.
Gitarristen Julian Bream har kallats ”en spanjor i en engelsmans kropp”. Det beror på hans tolkningar av de stora spanska mästarnas musik, bland annat Isaac Albeniz (1860-1909), Enrique Granados (1867-1916), Fernando Sor (1778-1839) och Francisco Tárrega (1852-1909).
Men det var den fransk-belgisk-zigenske jazzgitarristen Django Reinhardt (1910-1953) som blev Julian Breams första idol och musikaliska förebild. Lille Julian tillbringade mycket tid på sin mormors pub i Battersea i London och lyssnade på Reinhardts berömda ”Quintette du Hot Club de France” och annan jazzmusik. Han skulle senare uppkalla sin hund efter idolen Django.
Pappa Henry lärde honom de första gitarrackorden men var tveksam till om sonen skulle kunna försörja sig som musiker. Gitarren var över huvud taget ett ringaktat instrument vid den här tiden. Julian Bream spelade både piano och cello, men det var gitarren som stod honom närmast. Han antogs som elev vid Royal College of Music genom prov på piano. När han av skolans rektor uppmanades att lämna gitarren hemma lämnade han colleget.
Han utvecklade sin egen spelstil, inspirerad av Francisco Tárrega och en annan och senare virtuos, Andrés Segovia (1893-1987), men han tar ut svängarna betydligt mer än Segovia någonsin gjorde. Julian Bream spelar med maximal närvaro, expressivt och med starkt temperament. En spanjor i en engelsmans kropp, som sagt.
Lite i skymundan av gitarristen Bream har lutenisten Bream hamnat. Julian Bream plockade upp det gamla anrika stränginstrumentet luta och gjorde inspelningar av tidig musik från framför allt elisabethansk tid, det vill säga andra delen av 1500-talet och renässansen. Perioden ses som en guldålder i Englands historia, med ett blomstrande kulturliv, tonsättare som John Dowland, William Byrd, Thomas Tallis och Orlando Gibbons och författare som William Shakespeare.
Rikliga exempel på Julian Breams musikaliska briljans finns i filmen här ovan. men här är ytterligare ett exempel på hur han trakterar en tiosträngad luta i ett stycke av John Dowland, först publicerat 1605 i samlingen ”Lacrimae or Seven Tears” (No 8).
Nätet svämmar över av innerliga tack för Julian Breams gärning.
Revell Horton Horton skriver:
”Som svart man trodde jag aldrig att min gitarr- och lutenisthjälte skulle vara en vit man vid namn Julian Bream. Han är i en klass för sig. Nu studerar jag klassisk gitarr och luta.
Jag har vuxit upp i slummen i Chicago, full av gängvåld och enfald och aldrig hört talas om gitarrister som Julian Bream eller John Williams. Vid 66 års ålder känner jag mig som ett bi som suger nektar. Jag önskar att jag hade tagit upp klassisk gitarr och luta mycket tidigare.”
Om bloggen:
Jag är en ålderspensionär som bloggar och gör podcasts. Mitt arbete är ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 