Vetenskapen som tidsandans fånge och hora

Nikolaus Kopernikus (1473-1543), Giordano Bruno (1548-1600), Galileo Galilei (1564-1642), Isaac Newton (1642-1727) och Albert Einstein (1879-1955) var alla framstående vetenskapsmän som kom med något nytt och revolutionerande. Men deras rön emottogs inte med öppna armar av samtiden. Istället motarbetades flera av dem och fick plikta med livet för upptäckter som vände uppochner på rådande uppfattningar. 

Vetenskapsmän som kom med nya, obekväma teorier kallades kättare och brändes på bål av katolska kyrkan. Giordano Bruno (1548-1600) är ett exempel. Galileo Galilei (1564-1642) dömdes till husarrest livet ut.

Katolska kyrkan dödade för upptäckter som den ansåg strida mot Guds läror. I det sekulära Sverige har religiös tro ersatts av tro på vetenskapen. Men vetenskapen är varken ofelbar eller huggen i sten. Den är bara en yttring av rådande tidsanda och kunskapsläge, och den låter sig gärna säljas för pengar. Ingalunda bär den oegennyttans glänsande gloria. Och även icke-religiösa paradigm kan döda.

Just nu står den stora vetenskapliga striden om vaccin som ett sätt att bekämpa coronapandemin – mer tro och förhoppningar än vetenskap.

Ignaz Semmelweiss (1818-1865).

Låt oss inte heller glömma den ungerske läkaren Ignaz Semmelweiss (1818-1865), mannen som upptäckte varför dödligheten i barnsängsfeber hos nyförlösta kvinnor var så hög – 13 procent – på det sjukhus i Wien där han arbetade. Orsaken var att läkarna gick direkt från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna. Bakterier (som var okända vid den här tiden) spreds till de födande kvinnorna. Upptäckten och Semmelweiss’ enkla råd att tvätta händerna utlöste en formlig förföljelse av honom. Det medicinska etablissemanget tog avstånd från honom, och han dog en tragisk, för tidig död vid 47 års ålder på ett mentalsjukhus i Wien.

Fortsätt läsa ”Vetenskapen som tidsandans fånge och hora”

Sommar 2020: om liv och död, kärlek och mod

För er som hellre vill läsa än lyssna finns mitt manus till Sommarprogrammet här.

Det är en oförglömlig sommar. 2020 är året vi aldrig glömmer. Ett litet taggigt virus sätter våra liv på standby.

I mitt femte Sommarprogram pratar jag från min hemkarantän om liv och död och rädsla, och om deras motkrafter: kärlek och mod. Mod att våga stå för den man är och det man tycker – även när man går rakt emot flocken och en etablerad åsiktselit. Mod att hålla fast vid den man är och det man tycker, även om man förlorar vänner och blir uthängd på medias galgbacke.

Det finns nästan alltid en motkraft till de mörka krafterna, och ofta bär vi den inom oss själva. Vi vet bara inte om det, för vi har dragit ner rullgardinerna, låst dörren och kastat bort nycklarna.

Ur programmet:

Aldrig har jag njutit så mycket av trädgården som i år. Varje blomma är en gåva. Till och med ogräset får ett försonande drag och tillägnas en egen hyllning med låten ”Weeds and Wildflowers” med gruppen Parsonsfield.

Aldrig har jag älskat livet så mycket som den här sommaren, när jag nyss har varit nära att förlora det.

 

MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET

1. Isaac Albéniz (1860-1909).
Mallorca. Opus 202.
Julian Bream, gitarr.

2. In the Summertime.
Mungo Jerry. 1970.

3. Gustav Mahler (1860-1911).
Symfoni N:o 5 i ciss-moll.
Adagietto.
Berliner Philharmoniker.
Dirigent Herbert von Karajan (1908-1989).

4. Ich bleib zu Haus.
Max Raabe, Palast Orchestra.

5. Weeds and Wildflowers.
Parsonsfield.

6. Giovanni Pierluigi Palestrina (1525-1594).
Missa Brevis. 1570.
Agnus Dei.

7. Jóhann Jóhannsson (1969-2018).
Flight from the City. 2016.

8. J S Bach (1685-1750).
French Suite N:o 2 ciss-moll, BWV 813.
Motoki Hirai, piano.

9. Zbigniew Preisner.
Piotr.

10. I Will Survive.
Lyrics by Freddie Perren, Dino Fekaris.
Gloria Gaynor, sång. 1978.

11. We’ll Meet Again. 1943.
Vera Lynn (1917-2020).

12. Döden spelar schack.
Klipp ur Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”. 1957.
Max von Sydow, Bengt Ekerot.

13. Arvo Pärt.
Spiegel im Spiegel.
Leonhard Roczek, cello, Herbert Schuch, piano.

14. Du säger att ditt hjärta är kallt.

15. Lars Gullin.
Danny’s Dream. 25 maj 1954.
Lars Gullin, barytonsaxofon, Rolf Berg elgitarr, Georg Riedel kontrabas, Robert Edman, trummor.

 

Länk till YouTube.

 

Till mina läsare och lyssnare:

Nu tar jag en välbehövlig sommarsemester! Jag önskar er alla en bra sommar.

————————————————————————–

Uppskattade du det här Sommarprogrammet? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!