Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).
Föreställ dig att du är en fästing. Det tar emot, jag vet. Du är ett mycket litet spindeldjur, bara någon millimeter stort.
Du sitter på ett grässtrå och begrundar ditt liv. Väntar på att en människa eller ett djur ska komma förbi så att du kan utföra det centrala i din existens: att suga blod.
Fästing.
Men tänk om ingen har vägarna förbi? Tänk om du aldrig någonsin får minsta lilla blodslurk? Då är din saga all, och vilken mening har ditt liv haft då?
Här tar jag dig med på en sightseeing i fästingars till synes händelselösa liv, där det dramatiska slutet slår alla operafinaler med ond, bråd död.
Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.
Idag handlar det om att samtala. Att samtala är en viktig del av vår utveckling och uttryck för vår kultur. Lärandet pågår hela livet.
(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).
Att samtala är att möta en annan människa.
Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för alla parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av andra människor. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.
Samtal är hjärn- och känslogympa på hög nivå.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
Förra sommaren kommenterade en vän att jag lever ett till synes händelselöst liv. Kommentaren blev upphov till en serie krönikor på temat. Jag återpublicerar nu några av krönikorna, delvis omarbetade.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
I synnerhet på sommaren är mångas världsbild och inte minst media präglad av hysterisk superaktivitet. Om någon säger ”Nu kööör vi!” i hurtig ton en gång till skriker jag högt. Miljoner svenskar lever även på sommaren stillsamma liv där inget särskilt händer. Jag vill ge röst åt dem som i likhet med mig lever ett – ytligt sett – händelselöst liv.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Att skapa ett Sommarprogram brukar vara en lustfylld upplevelse. Den här gången gick allting fel som kan gå fel. Att det trots allt har blivit ett program till slut är varken mer eller mindre än ett mirakel. Programmet sänds i Swebbtv.se tisdagen den 30 juli klockan 13. Välkommen att lyssna då!
Som ett komplicerat lapptäcke ser det ut på bildskärmen när alla ljudbitarna, text och musik, är på plats i ljudprogrammet Audacity.
I mitt förra blogginlägg skrev jag om glädjen i att göra Sommarprogram. För mig skulle det bli det nionde året i rad som jag gör det, och det har hittills varit det roligaste jag vet.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Den här tiden varje år de senaste åtta åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Naturen har en egen lagbok, och det mesta som står i den har en mening. Samtidigt har människan genom vetenskapliga framsteg fått allt större möjligheter att överskrida naturliga fysiska begränsningar.
Ska 70-åringar skaffa barn för att det är tekniskt möjligt? Genom så kallat surrogatmödraskap kan man hyra en yngre kvinnas livmoder för att bära och föda barnet. En ny serie i SVT visar hur Tommy Söderlind, 75, och hans fru Marie, 73, hyrde en surrogatmamma i USA för att få barn.
Det blev tvillingar – som efter många orosanmälningar omhändertogs vid tre års ålder av socialtjänsten på grund av stora brister i hemmiljön och i parets föräldraförmåga. Enligt socialtjänsten levde barnen i misär.
Många vill ha barn. Men alla kan inte få det.
När Marie Söderlind, 73, går nedför trappan i parets radhus lyfter hon en fot i taget och håller sig hårt i trappräcket. Sedan sätter hon båda fötterna på samma trappsteg. Ett steg i taget.
Framför allt två kategorier människor går i trappor på det viset: mycket små barn och gamla människor med balansproblem. Maries man Tommy Söderlind, 75, går med kryckor. Lämpliga föräldrar till livliga småbarn? Ja, det tycker de själva.
De strider för att få tillbaka vårdnaden om de omhändertagna barnen. Tommy Söderlind säger att han är beredd att begå självmord (”bränna upp sig”) för att vinna striden om barnen.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Jag måste inleda den här texten med en brasklapp. Den som är eller har varit patient i sjukvården har sina egna utgångspunkter och erfarenheter. Varje människa är unik. Därför kanske du inte känner igen dig i det jag skriver. Ta till dig det som känns relevant för dig och lämna resten därhän.
Texten är en maktanalys av sjukvården i termer av överordnad och underordnad, utifrån den kanadensisk-amerikanske sociologen och antropologen Erving Goffmans (1922-1982) teorier om totala eller totalitära institutioner.
Goffman beskrev bland annat hur man på sjukhusen på olika sätt skapar en auktoritet som får människor att acceptera det de blir utsatta för. Yttre signaler, som personalens speciella yrkeskläder – de vita rockarnas magi – och användandet av ett medicinskt fackspråk som patienterna inte förstår signalerar kompetens och ger klara besked om vilka som befinner sig på ena sidan av skiljelinjen mellan överordnad och underordnad, och vilka som befinner sig på den andra.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Häromkvällen hörde jag den från min altan. Det omisskännliga ko-koandet på avstånd någonstansifrån. Den är punktlig. Det var det vanliga datumet: den 7 maj. Den lät ovanligt nära.
Efter en lång flygtur från Afrika är göken tillbaka på våra nordiska breddgrader och låter höra sitt karaktäristiska tvåtonsläte – ljudet som många av oss tycker om att höra för att det är så starkt förknippat med vårens ankomst.
Göken bygger inga egna bon och tar inte hand om sin avkomma utan parasiterar på andra, mindre fåglar.
Men sanningen bakom gökens lockrop är en brutal historia om ockupation, falsk identitet, massmord, etnisk rensning och att kallblodigt ställa grupp mot grupp.
Som traditionen bjuder återpublicerar jag i maj varje år min krönika ”Gökens förlorade värdegrund”.
Karl-Olov Arnstberg, författare och professor emeritus i etnologi, tar i sin senaste krönika oss med på en svindlande resa in i den mänskliga hjärnan, närmare bestämt till den lilla del som heter Hippocampus och ser ut som små sjöhästar.
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi.
Utgångspunkten ärden tyske läkaren och molekylärgenetikern Michael Nehls‘ bok ”The indoctrinated brain. How to successfully fend of the global attack on your mentality”.
Hippocampus är den perfekta angreppspunkten om man vill avpersonifiera människor och göra dem lydiga. Var det i själva verket ett av målen med ett världsomfattande vaccinationsprogram – inte att rädda liv?
Med Karl-Olov Arnstbergs vänliga tillstånd publicerar jag hans intressanta krönika.
Jag har ägnat merparten av den senaste veckan åt att läsa den tyske läkaren och molekylärgenetikern Michael Nehls bok ”The indoctrinated brain. How to successfully fend of the global attack on your mentality”.
Boken släpptes i höstas, och där knyter Nehls samman ett antal trådar. Jag kan inte avgöra om han är en genetiker som hamnat på konspiratoriska villovägar eller om det han skriver i ”The indoctrinated brain” helt enkelt är sanningen.
Julia Caesar 