Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?

Förra sommaren kommenterade en vän att jag lever ett till synes händelselöst liv. Kommentaren blev upphov till en serie krönikor på temat. Jag återpublicerar nu några av krönikorna, delvis omarbetade.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för det tillgängliga kulturutbudet för oss som betalar för  Kungliga Operans, Konserthusets och Berwaldhallens verksamhet i huvudstaden men bor för långt bort för att kunna ta del av den.

Den ena bygdegården är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Gammelgarns bygdegård.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), ligger bara en halvmil från den mindre. Den är tyvärr ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5: den ockuperade bygdegården. Eller: vem äger yttrandefriheten?”

Favorit i repris: Kulturelitens djupa sorg över marsvinet Rogers hädanfärd

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

I sociala medier utspelar sig de mest otroliga saker. Jag kan inte undanhålla mina läsare den dramatiska historien om marsvinet Rogers tragiska hädanfärd och den hejdlösa offentliga sorg som Rogers bortgång har utlöst i den svenska kultureliten.

Polismästare Carin Götblad.

Den kraftfulla uppslutningen kring Rogers öde kan sannolikt förklaras av att marsvinets efterlämnade matte är Carin Götblad, välkänd polismästare vid NOA (Nationella Operativa Avdelningen). Efterlämnad husse är författaren och forskaren Erling Bjurström.

Många människor är beredda att ge allt för att – om så bara för ett ögonblick av evigheten – få vistas i kända personers närhet och låna lite ljus och glans från dem. Facebook är den perfekta arenan för att marknadsföra sig själv och, varför inte, sitt döda marsvin? Kanske har vi alla ett osörjt dött marsvin inom oss?

Fortsätt läsa ”Favorit i repris: Kulturelitens djupa sorg över marsvinet Rogers hädanfärd”

Mitt händelselösa liv, del 4. En isande känsla av främlingskap i tiden

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

Bertil Boo, Inger Berggren, John Wilhelm Hagberg, Jules Sylvain. Kändisar från förr.

(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).

Jag rekapitulerar namnen tyst för mig själv: Bertil Boo, Tory Bernhards, Gustav Torrestad, Lily Berglund, Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist. Tore Ehrlings orkester. Andrew Walter.

Ulla Billquist (1907-1946) blev framför allt känd med sin insjungning av ”Min soldat” 1940.

Arne Domnérus. Putte Wickman.

Och ”Hör, långt bo-orta i dälden

spelar Gunnar Lundén-Welden!”

(Povel Ramel ”Birth of the gammeldans” från revyn På avigan (1966). 

Gunnar Lundén-Welden (1914-1988).

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 4. En isande känsla av främlingskap i tiden”

Mitt händelselösa liv, del 3. Fästingars oändliga tålamod

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).

 

Föreställ dig att du är en fästing. Det tar emot, jag vet. Du är ett mycket litet spindeldjur, bara någon millimeter stort.

Du sitter på ett grässtrå och begrundar ditt liv. Väntar på att en människa eller ett djur ska komma förbi så att du kan utföra det centrala i din existens: att suga blod.

Fästing.

Men tänk om ingen har vägarna förbi? Tänk om du aldrig någonsin får minsta lilla blodslurk? Då är din saga all, och vilken mening har ditt liv haft då?

Här tar jag dig med på en sightseeing i fästingars till synes händelselösa liv, där det dramatiska slutet slår alla operafinaler med ond, bråd död.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 3. Fästingars oändliga tålamod”

Konsten att samtala

Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.

Idag handlar det om att samtala. Att samtala är en viktig del av vår utveckling och uttryck för vår kultur. Lärandet pågår hela livet.

(Texten är en omarbetad och uppdaterad version från en tidigare publicering).

Att samtala är att möta en annan människa.

Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för alla parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av andra människor. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.

Samtal är hjärn- och känslogympa på hög nivå.

 

 

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Konsten att samtala”

Återpublicering: Mitt händelselösa liv. Del 1 – att flytta hem till sig själv

Förra sommaren kommenterade en vän att jag lever ett till synes händelselöst liv. Kommentaren blev upphov till en serie krönikor på temat. Jag återpublicerar nu några av krönikorna, delvis omarbetade.

 

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

I synnerhet på sommaren är mångas världsbild och inte minst media präglad av hysterisk superaktivitet. Om någon säger ”Nu kööör vi!” i hurtig ton en gång till skriker jag högt. Miljoner svenskar lever även på sommaren stillsamma liv där inget särskilt händer. Jag vill ge röst åt dem som i likhet med mig lever ett – ytligt sett – händelselöst liv.

Fortsätt läsa ”Återpublicering: Mitt händelselösa liv. Del 1 – att flytta hem till sig själv”

Sommar med motgångar

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

Att skapa ett Sommarprogram brukar vara en lustfylld upplevelse. Den här gången gick allting fel som kan gå fel. Att det trots allt har blivit ett program till slut är varken mer eller mindre än ett mirakel.
Programmet sänds i Swebbtv.se tisdagen den 30 juli klockan 13. Välkommen att lyssna då!

Som ett komplicerat lapptäcke ser det ut på bildskärmen när alla ljudbitarna, text och musik, är på plats i ljudprogrammet Audacity.

I mitt förra blogginlägg skrev jag om glädjen i att göra Sommarprogram. För mig skulle det bli det nionde året i rad som jag gör det, och det har hittills varit det roligaste jag vet.

Fortsätt läsa ”Sommar med motgångar”

Sommararbete pågår!

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Den här tiden varje år de senaste åtta åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.

Fortsätt läsa ”Sommararbete pågår!”

När 70-åringar leker Gud och skaffar barn

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

Naturen har en egen lagbok, och det mesta som står i den har en mening. Samtidigt har människan genom vetenskapliga framsteg fått allt större möjligheter att överskrida naturliga fysiska begränsningar.

Ska 70-åringar skaffa barn för att  det är tekniskt möjligt? Genom så kallat surrogatmödraskap kan man hyra en yngre kvinnas livmoder för att bära och föda barnet. En ny serie i SVT visar hur Tommy Söderlind, 75, och hans fru Marie, 73, hyrde en surrogatmamma i USA för att få barn. 

Det blev tvillingar – som efter många orosanmälningar omhändertogs vid tre års ålder av socialtjänsten på grund av stora brister i hemmiljön och i parets föräldraförmåga. Enligt socialtjänsten levde barnen i misär.

Många vill ha barn. Men alla kan inte få det.

När Marie Söderlind, 73, går nedför trappan i parets radhus lyfter hon en fot i taget och håller sig hårt i trappräcket. Sedan sätter hon båda fötterna på samma trappsteg. Ett steg i taget.

Framför allt två kategorier människor går i trappor på det viset: mycket små barn och gamla människor med balansproblem. Maries man Tommy Söderlind, 75, går med kryckor. Lämpliga föräldrar till livliga småbarn? Ja, det tycker de själva.

De strider för att få  tillbaka vårdnaden om de omhändertagna barnen. Tommy Söderlind säger att han är beredd att begå självmord (”bränna upp sig”) för att vinna striden om barnen.

Tommy Söderlind, 75, och Marie Söderlind, 73 år.

Fortsätt läsa ”När 70-åringar leker Gud och skaffar barn”

Att överleva sjukvården. En maktanalys

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

Jag måste inleda den här texten med en brasklapp. Den som är eller har varit patient i sjukvården har sina egna utgångspunkter och erfarenheter. Varje människa är unik. Därför kanske du inte känner igen dig i det jag skriver. Ta till dig det som känns relevant för dig och lämna resten därhän.

Texten är en maktanalys av sjukvården i termer av överordnad och underordnad, utifrån den kanadensisk-amerikanske sociologen och antropologen Erving Goffmans (1922-1982) teorier om totala eller totalitära institutioner.

Goffman beskrev bland annat hur man på sjukhusen på olika sätt skapar en auktoritet som får människor att acceptera det de blir utsatta för. Yttre signaler, som personalens speciella yrkeskläder – de vita rockarnas magi – och användandet av ett medicinskt fackspråk som patienterna inte förstår signalerar kompetens och ger klara besked om vilka som befinner sig på ena sidan av skiljelinjen mellan överordnad och underordnad, och vilka som befinner sig på den andra.

Fortsätt läsa ”Att överleva sjukvården. En maktanalys”