Ett händelselöst liv är inte detsamma som ett meningslöst liv. Hur definierar vi ”händelse”? Och hur definierar vi ”mening”? En händelselös sommar kan vara ett framkallningsbad.
I september, när sommaren enligt kalendern ska vara slut, strör någon dagar av nåd över oss. De skimrar som silver över en avsvalnad havsvik.
Idag bjuds det extra fint fika på banken. Prinsesstårtan från det närbelägna konditoriet står på bordet och lyser förföriskt med sitt gröna marsipantäcke och en rosa marsipanros i mitten.
Här ska firas!
På marsipanet står det skrivet med sirlig skrift i chokladglasyr:
”Hurra – en kund mindre!”
Alldeles intill tårtan står några väl kylda flaskor mousserande vin från det likaledes närbelägna Systembolaget. En inte alltför dyr sort, det skulle sticka i ögonen på en bank som vill uppvisa en folklig profil.
Det är en viktig bok som vänder uppochner på många invanda föreställningar och får läsaren att tänka över saker som man kanske annars inte reflekterar över. En enkel sammanfattning kunde vara ”Från gnostikerna till AI” (artificiell intelligens).
Ett av de eviga teman som Shapiro belyser i boken är kampen mellan ont och gott, som vi ser utspela sig under alltmer furiösa former i världen, men ofta också i våra egna, närliggande verkligheter.
Jag hade nästan glömt känslan. Men när den kommer känner jag igen den. Den bedövande känslan av lättnad och befrielse. Att kunna andas lätt och fritt. Känslan av att återerövra sin plats på jorden. Andrummet är äntligen här.
Det lilla fiskeläget återhämtar sig stilla efter sommarens belägring. Foto samtliga bilder: Julia Caesar
Att vara bofast på en plats som under en period varje år intas av stora skaror turister är att återkommande och under lång tid få sina levnadsvillkor påtagligt förändrade. Befolkningen fördubblas och tålamodet prövas.
Jag råkar bo på en plats där ingen vill sätta sin fot på vintern, men där alla vill vara på sommaren.
Tinder är vår tids marknadsplats, där människor marknadsför sig själva som vilken vara som helst.
Vilket utrymme har Tinder för kärlekens magiska gåta och transformerande kraft? Hotar kärleken det individuella projekt som vårt senmoderna samhälle bygger på och som stavas Jag Jag Jag?
Jag är en av miljoner svenskar som av olika skäl (sjukdom, ålder, funktionshinder, penningbrist) lever ett stillsamt liv. Jag reser ingenstans. Jag gör ingenting spännande. Många skulle kalla mitt liv händelselöst.
Men varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora. Det är utgångspunkten för min artikelserie på temat ”Mitt händelselösa liv”.
Idag handlar det om hur yttre händelselöshet ger utrymme för det som pågår på ett inre plan. Om behovet av att skapa.
Universum. Bild: Illustrerad vetenskap.
Jag känner igen symtomen. Den avgrundsdjupa tröttheten och tomheten, känslan av att all energi är förbrukad. Att vara tömd på hela sitt innehåll. En tyngdlös, svävande känsla utan egentlig kärna.
Alla ni som bor i lägenhet och aldrig har behövt lyfta ett finger för att åstadkomma en torkanordning för er tvätt – ni kommer aldrig att förstå.
Låt mig för all del inte hindra er från att leva i lycklig okunnighet resten av era liv. Men skänk gärna en empatisk tanke till oss som själva tvingas köpa, montera, resa och underhålla en torkvinda.
Den nya torkvindan är uppenbart uppochner och felmonterad.
Lättare än man tror kan en torkvinda – precis som man själv och världen i övrigt – hamna uppochner. Lättare än man tror tar såna här praktiska trivialiteter sakta men säkert livet av en. Men ni behöver som sagt inte tänka på det.
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.
År 2015 befinner sig Sverige i en masspsykos. Den har länge varit under uppladdning i samband med den migrantinvasion av Europa som betalas av mångmiljardären George Soros och hans Open Society.
I Sverige stiger antalet asylsökande kraftigt vecka för vecka. I oktober 2015 nås årets högsta siffra med 10 000 asylsökande i veckan. Totalt kommer 162 877 asylsökande till Sverige, därav 36 000 så kallade ”ensamkommande barn”. Det svenska mottagningssystemet är nära att kollapsa.
I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för traktens kulturutbud för oss som bor långt från Kungliga Operan, Konserthuset och Berwaldhallen – men ändå betalar för deras verksamhet.
Den ena är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.
Gammelgarns bygdegård.
Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), är ockuperad av kommunister.