Nu är jag orättvis. Svanar doppar inte huvudet under vattenytan för att fly från verkligheten, utan för att söka föda på havsbotten. När politiker stoppar huvudet i sanden har man däremot skäl att vara uppmärksam.
Det blev en fin liten utflykt ner till havet och det lilla fiskeläget på eftermiddagen. Fyra plusgrader. För kallt för att ens sitta i bilen och dricka termoskaffe. Men ändå.
Fiskeläget har sin egen ödsliga, suggestiva stämning, i synnerhet när oktober håller på att kantra över i november och gåssträcken drar söderut under ivrigt tjattrande.
Det faller sig naturligt att lyssna på ”Gässen flytta” av vildmarkspoeten Dan Andersson (1888-1920) i Thorstein Bergmans fina insjungning.
Fiskeläget ligger på en liten udde i havet, höjt över tiden. Allting står stilla här, sommargästerna är sedan länge tillbaka i sina vanliga liv. Det är tyst, bara vattnets kluckande hörs in mot stranden. Svanarna är det enda tecknet på liv.
Det är när jag kommer hem och värmer mig, laddar upp bilderna och slår på radion som jag får en koppling till bilden överst på svanarna som doppar huvudet under vattenytan.
Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad intervjuas i radions Studio Ett om de senaste opinionsundersökningarna som visar att Sverigedemokraterna flåsar Socialdemokraterna i nacken. Jag skrev om den utvecklingen i min senaste krönika och beskrev hur närmare 20 års demonisering av Sverigedemokraterna inte fungerar längre.
”Håller socialdemokraterna på att förlora positionen som Sveriges största parti till Sverigedemokraterna?” är en av frågorna i Studio Ett.
Nej, det tror inte Lena Rådström Baastad. Hon känner sig trygg i att Socialdemokraterna kommer att fortsätta driva en stark socialdemokratisk politik som även väljarna kommer att se. Det är märkligt hur enskilda politikers mer eller mindre ogrundade känsla av trygghet anses vara ett argument och en mätare på politikens kvalitet. De har ju bra betalt för att känna sig trygga med vad som helst som utgör andra människors otrygghet.
Men det är bara resultatet på valdagen som betyder något, säger Rådström Baastad.
Var det rätt beslut att bjuda in alla partier utom Sverigedemokraterna till samtal om gängkriminaliteten?
Ja, det tycker Lena Rådström Baastad. För Socialdemokraterna gick ju till val på och har högtidligen lovat att aldrig aldrig aldrig ta i Sverigedemokraterna ens med tång. Det känner Lena Rådström Baastad sig trygg i.
Jag vet inte varför, men min sista bild från det lilla fiskeläget känns på något sätt symbolisk för Socialdemokraterna och Lena Rådström Baastad. Den trasiga båten har flutit på havet i många år. Bärgat hem hundratals kilon fisk. Sedan kom dagen då dess tid var ute, då borden sprack isär och botten började läcka.
Fören fanns kvar i det längsta men orkade inte längre hålla riktningen. Aktern var vidöppen för vatten som flödade in.
Det kom en tid då allting som länge varit självklart plötsligt inte gällde längre. Då de som suttit säkert, varmt och ombonat på översta däck blev tvungna att börja ro små livbåtar i bitande kall motvind, och allt som de hade tillfogat dem som de kallade ”främlingsfientliga” plötsligt slog tillbaka mot dem själva.
Det hade de aldrig räknat med. Det slog hårt. Kylan piskade dem i ansiktet. Och de var alldeles oförberedda.
Julia Caesar 