Turister anses vara en skyddsvärd folkgrupp som man inte får säga något negativt om. Besöksnäringen är stor i Sverige.
Jag belyser ett annat perspektiv som sällan kommer till tals: vad innebär turismen för ortsbefolkningen på de platser dit turisterna kommer?
Personerna på bilden har inget samband med texten.
Jag råkar bo på en plats där ingen vill sätta sin fot på vintern men där alla vill vara på sommaren. Sommartid förvandlas mitt händelselösa liv till en händelsemättad actionthriller. Den ö där jag bor ockuperas av en speciell sorts människor. De kallas turister.
Turister kan definieras som människor som tillfälligt vistas på en plats där de inte bor.
Det beror förstås på hur viktiga de är för vår livsföring. Två apparater kan jag inte leva utan. För mig är de bokstavligen livsviktiga.
Utan dem skulle mitt liv vara ännu mer händelselöst. Precis så händelselöst som det blir när man är död.
Hjärtat. Vår livsmotor.
April 2020. Mitt hjärta vill inte vara med längre.
Alltihop börjar med en hjärtinfarkt i augusti 2019. Jag förstår att det är en pågående hjärtinfarkt. Jag har alla symtom. Ändå reagerar jag fullständigt irrationellt. Jag tänker ”Det går nog över”.
Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.
I den här artikelserien går jag tvärtemot det vanliga berättarperspektivet och berättar inifrån ett centrum, från en enskild människa. Därifrån vidgar jag perspektivet till den yttre världen, till periferin.
Idag handlar det om att samtala.
Att samtala är att möta en annan människa.
Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för båda parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av en annan människa. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.
Grobianer finns inte. Det finns åtminstone inget djur som heter grobian. Ordet kommer från tyskans ”grob”, som betyder grov, ohyfsad, tölpaktig. Men det finns mänskliga grobianer. En av dem finns tyvärr i min närhet.
De värsta grobianerna är de som är besatta av ondska. Det rinner omkring så mycket ondska i deras blodkärl att de titt och tätt bara måste ge den utlopp för att inte sprängas. Utbrottet kan drabba vem som helst, och de bryr sig inte om följderna.
En världsbild präglad av hysterisk superaktivitet. Nej tack, jag orkar inte. Om någon säger ”Nu kör vi!” i hurtig ton en gång till skriker jag högt. Miljoner svenskar lever stillsamma liv där inget särskilt händer. Jag vill ge röst åt dem som i likhet med mig lever ett händelselöst liv.
Det finns många skäl, frivilliga och ofrivilliga, att leva ett liv där inte mycket händer. Jag bor ensligt i skogen för att jag måste. På grund av en arbetsskada, orsakad av de första högstrålande bildskärmarna på 1980-talet, är jag elöverkänslig.
Finlands vita ros blommar som vackrast.
För nästan 20 år sedan byggde jag mig en liten elsanerad stuga på två rum och kök längst ut i den yttersta glesbygden på en ö, långt från mobilmaster. I mitt hus är alla elledningar skärmade med aluminium och avger inga elektromagnetiska fält.
Värmepannan står i ett uthus, och därifrån leds varmvatten i en kulvert under marken in i huset. Spisen går på gasol. Jag har två eldstäder som eldas med ved.
Jag kan inte resa längre. Istället flyttar jag ”ut på landet”, till min egen gäststuga
På grund av sjukdom och funktionshinder kan jag inte resa någonstans. Jag kan inte gå mer än några meter. Jag är bunden till mitt specialanpassade hus och är tacksam för att jag har kunnat bygga det, helt på eget bevåg och för egen plånbok. Men sommartid flyttar jag ”ut på landet” och blir gäst i min egen gäststuga. Gäst hos verkligheten.
Ett öppet fönster symboliserar frihet och möjligheter. Förmår vi gripa möjligheterna i flykten, innan de försvinner? Ser vi dem ens, eller grumlas vår blick av våra erfarenheter och begränsningar?
Genom vilka filter silar vi det vi uppfattar av verkligheten? Och finns egentligen tiden? Uttråkad i solstolen har jag plötsligt tid att fundera över de stora frågorna.
Fönstret står öppet ut mot trädgården.
Ett öppet fönster, en öppen dörr symboliserar möjligheter. Just det här fönstret sitter i mitt badrum och vetter ut mot trädgården. Silverpäronträd, doftolvon, dagliljor och nävor nästan exploderar av växtkraft framför mina ögon. Snart blommar Finlands vita ros i överdådiga skyar av ljuvligt doftande pimpinellrosor.
Brevet är olycksbådande tjockt när jag fiskar upp det ur brevlådan. Det är ett dåligt omen. Tunna brev är ofta trevliga brev. Tjocka brev kan innebära vad som helst.
Den bank jag är kund hos sedan mer än 20 år, Länsförsäkringar Bank, har tydligen inte skaffat sig tillräcklig kundkännedom om mig under alla dessa år, trots att de när som helst kan ta del av samtliga mina ekonomiska förehavanden på mina bankkonton.
Saken gäller huruvida jag som 78-årig multisjuk pensionär tvättar pengar dagarna i ända eller är en sån där människa som sitter ute i min stuga glesbygden och i smyg finansierar terrorism mellan besöken på vårdcentralen och flygturerna med ambulanshelikopter till olika sjukhus?
Är jag i själva verket en förhärdad brottsling, vars kriminella läggning blommar ut först nu i 80-årsåldern?
”Feminismen leder inte till ett samhälle med ett kvinnligt och bättre regelverk. Det leder till en samhällskollaps.”
Karl-Olov Arnstberg
Tre glada kvinnliga chefer i Östergötland (det kunde vara i vilket svenskt landskap som helst): socialchefen Camilla Tjäder i Ydre, Tekniska verkens VD Charlotta Sund i Linköping och Josefine Molinder, kultur- och bibliotekschef i Ydre.
”Det är svårt för feminister att svälja, men det är ett historiskt och antropologiskt faktum att matriarkatet inte är ett fungerande alternativ till patriarkatet.
Det handlar inte om politik och heller inte om kultur, utan om att evolutionen har försett männen och kvinnorna med olika men kompletterande egenskaper.”
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi.
Dessa egenskaper är i hög utsträckning överlappande – kvinnor kan sköta manliga sysslor och vice versa – men det betyder inte att de är utbytbara. Könsrollerna är visserligen – som det brukar heta – sociala konstruktioner, men de vilar på en biologisk grund – vilket feministerna och genusaktivisterna tenderar att glömma bort eller förtränger.
Julia Caesar 