I alla tider har det funnits smärtbärare, människor som har en större känslighet än andra och som bär psykisk smärta åt dem som inte själva förmår härbärgera den. Coronapandemin har ställt fenomenet på sin spets. Har bärandet av andras smärta någonsin varit så utbrett som i dag? I Sverige är det ett fåtal, knappt 20 procent, som bär smärta åt en majoritet på drygt 80 procent.

Vi ser deras smärta, vi känner den – men vi kan, av olika skäl, inte tala om den. Tystnaden växer till en allt större klyfta mellan oss och dem. Vi är fångade i ett etiskt dilemma vars art och dimensioner åtminstone jag inte kan erinra mig ha upplevt tidigare.

Att identifiera och erkänna problemet kan vara ett steg på vägen mot en lösning. Men några garantier finns inte.

Fortsätt läsa ”Smärtbärarna”