Dagen då politikerna valde sig ett nytt folk

Torsdagen den 7 juni var dagen då politikerna valde sig ett nytt folk. Genom att rösta igenom den lag som innebär att 9 000 afghaner utan asylskäl får stanna visar fyra partier hur mycket blanka f-n de ger i svenska folket. Ett svek blir inte tydligare än så här.

Jag försöker dunka in röstsiffrorna i riksdagens omröstning i huvudet: 166 för och 134 emot. Det är omöjligt att ta in. Fyra partier – socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet – har fattat ett beslut som med full kraft kommer att slå tillbaka mot dem själva i det kommande valet. Men framför allt kommer det att drabba redan utsatta grupper av svenskar.

Riksdagsbeslutet är ett politiskt haveri inför öppen ridå. En seger för politiskt vansinne, omdömeslöshet, ansvarslöshet, lögner och godtycke, djup orättvisa och underkastelse inför extremvänsterns aktivister och lobbyister som målmedvetet har bedrivit känslomässig utpressning och manipulation för att tvinga politikerna att fatta det här katastrofala beslutet.

Hur beslutet kommer att slå tillbaka mot de ansvariga politikerna i socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och centerpartiet är i sammanhanget av perifer betydelse. De kommer att få den respons de förtjänar, och jag vill redan i förväg av hela mitt hjärta gratulera var och en av dem som förlorar sin riksdagsplats efter valet.

Ni har gjort det absolut oförlåtliga. Det mest orättfärdiga. Ni har trampat på och uttryckligen visat ert förakt för ert eget folk. Det är svek och förräderi. Folkets vrede är er belöning.

En alldeles särskild plats i helvetet förtjänar åsiktsmannekängen Annie Lööf (c) som av påstådd ”medmänsklighet” valde att driva sitt parti att släppa igenom lagförslaget i riksdagen.

Det de här fyra partierna gör är att begå ett svek mot sin egen befolkning som är av sådan kaliber att det knappast går att ta in. De riktar en stor fet praktsmocka rakt i ansiktet på framför allt tre grupper: kvinnor, barn och fattigpensionärer. Det är från dem pengarna kommer att tas för att betala för en grupp utomeuropeiska män i storleksordningen en mindre stad.

De 9 000 illegala afghanska männen har redan åsamkat Sverige gigantiska kostnader, och notan stiger med astronomisk hastighet för varje dag som de vistas i landet. Enbart den krok i form av gymnasiestudier som den så kallade gymnasieamnestin har hängts upp på kostar 3 miljarder kronor, allt annat oräknat.

Det är pengar som behövs i sjuk- och förlossningsvården, i äldre- och handikappomsorgen, i barnomsorg och skola, hos Polisen och för att ge 245 000 fattigpensionärer en värdig tillvaro utan ständig, gnagande oro för hur den magra pensionen ska räcka till.

Bakom de storslagna orden finns bara tom luft. De så kallade ensamkommande som nu i strid med alla rättsliga principer och all anständighet får stanna i landet behöver inte genomföra några gymnasiestudier. De behöver bara ”ha för avsikt” att studera. Som jag skrev i min senaste krönika är gruppen ensamkommande de som klarar gymnasiestudier allra sämst. Sannolikheten för att mer än en liten minoritet av dem dels kommer att ha motivation, dels lyckas klara gymnasiestudier, torde vara mycket liten.

Med berått mod tar alltså regeringen och deras stödpartier resurser från landets egna svagaste grupper och vräker dem över friska, starka unga män som inte har några som helst skyddsskäl och som inte har skytt några medel eller kostnader för att ta sig hit i sin jakt på social välfärd.

78 procent av dem har ljugit om sin ålder för att få en gräddfil till asylprövning. Ingen enda har visat giltiga ID-handlingar. Hälften av de 9 000 kommer från det icke krigsdrabbade Iran.

De 9 000 männen kommer från länder och kulturer som avviker allra mest från svensk kultur och svenska normer, bland annat i synen på religion, jämställdhet mellan könen, mänskliga rättigheter, sexualitet och lag och rätt. Att ge dem fri lejd in i Sverige är ett socialt och kulturellt högriskexperiment där kvinnor och barn utgör försökskaninerna.

Ett mycket tungt ansvar kommer att falla på ansvariga politiker om män i den grupp som nu släpps in från Iran och Afghanistan följer det mönster som hittills i en rad undersökningar har visat sig gälla invandrare av samma härkomst, nämligen en kraftig överrepresentation i våldtäkter och andra sexualbrott.

Politikerna väljer att lägga upp kvinnor och barn som presumtiva offer på den politiska idiotins altare. Och de gör det frivilligt, de gör det överlagt. De är väl medvetna om att de beslutar släppa in 9 000 män som ur brottssynpunkt utgör en högriskgrupp i Sverige. Men de gör det ändå. Vilket bara kan tolkas som att den svenska befolkningen är dem fullkomligt likgiltig.

Regeringen och deras stödpartier V och C väljer sig ett nytt folk. Det är en process som har pågått i mer än fyra decennier, men den 7 juni 2018 blev avsikt och konsekvens så tydliga att man måste vara både blind och döv för att inte se förräderiet.

De fyra partierna driver igenom sitt beslut samma dag som Stockholms tingsrätt avkunnar en livstidsdom mot en annan illegal invandrare, uzbekiske medborgaren Rakhmat Akilov, som för lite mer än ett år sedan dödade fem personer och skadade 15 i ett välplanerat islamistiskt terrordåd. Han döms för fem mord och 119 mordförsök på Drottninggatan i Stockholm.

Var finns eftertanken, var finns ansvaret, var finns det kompetenta övervägandet?

”Mitt under valrörelsen skjuter såväl Socialdemokraterna som alliansen sin trovärdighet i sank. För många väljare blir det uppenbart att blocken inte klarar av att hantera migrationsfrågan på ett ansvarsfullt sätt” skriver Expressen i en osignerad ledare.

På Twitter kokar vreden.

Helena Edlund skriver på sin blogg: 

”Det är sista spiken i samhällskontraktet. Det vi har sett idag är godhetsposörer i aktion. Vi har fått se en plenisal där våra riksdagspolitiker från V, S, MP och C genom sina knapptryckningar har satt ett fett långfinger framför näsan på sina väljare. De har markerat att de inte lyssnar till våra vädjanden att hushålla med våra skattepengar. De har visat att de struntar i vår verklighet och att de är oförmögna att göra rimliga prioriteringar i ett stressat samhälle. De har framför allt visat att de prioriterar odlandet av sin egen goda självbild framför lindrandet av verklig nöd. Gymnasieamnestin har nämligen inte ett skvatt med humanitet att göra.”

Draksådd brukar ge bitter skörd. Det regeringen, centerpartiet och vänsterpartiet sådde torsdagen den 7 juni kommer att ge skördar de i sin aningslöshet och sitt grandiosa folkförakt aldrig kunde föreställa sig. Om de händelsevis känner marken skälva under sina fötter är det en helt korrekt iakttagelse.

Författaren och debattören Stefan Torssell skriver på Facebook:

”En överhet kan bara sitta kvar så länge den är legal (laglig) och legitim (den rätte innehavaren).
När överheten bryter samhällskontrakten, då har den förlorat sin legitimitet.
När samhällskontrakt och legitimitet bryts lever överheten mycket farligt.
Minsta lagöverträdelse och de har också förlorat sin legalitet.”