En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.
Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.
Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.
Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.
Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.
När jag som första journalist besökte fasta paviljongen i Säter i början av 1980-talet konfronterades jag med landets absolut farligaste brottslingar, dömda till sluten psykiatrisk vård på i princip livstid. De flockades omkring mig och pockade högljutt på uppmärksamhet. Alla ville berätta sin historia om hur hemskt och inhumant det var att vara frihetsberövad och övervakad dygnet runt på oviss tid.
Om jag skrev om dem i landets största morgontidning skulle det skipas rättvisa, trodde de. Alla var givetvis oskyldigt dömda, ansåg de själva.
Landets båda fasta paviljonger stängdes och står idag som förfallna monument över en svunnen tid. Men det som väntade tusentals ”frisläppta” psykpatienter utanför murarna var i allmänhet en spruta långtidsverkande depåneuroleptika med någon veckas mellanrum och i övrigt en förödande ensamhet.
Vem är egentligen fri? Vad kännetecknar en fri människa?
Varför är så många svenskar idag så långt ifrån fria? Istället för att övervinna våra fångvaktare bygger vi idag våra egna fängelser med åsiktskorridoren på plats redan från början.
Den politiska och ekonomiska makten vill att vi ständigt är rädda, för då blir vi lättstyrda och manipulerbara. Genom att splittra och slå sönder det viktiga samhällsbärande kitt som håller människor samman i familjer, i vänskap, i gemenskap och omsorg om varandra kan de som inte vill oss väl härska och söndra.
Men vi har faktiskt ett val. Vi kan välja perspektiv och förhållningssätt. Jag vill slå ett slag för ett värdeord som speglar något helt annat än rädsla och ondska. Ordet är förtröstan. Det är ett vackert gammalt ord som känns nödvändigt att vila i i vår tid.
Om du är en av dem som tänker ”Allting är kört” riskerar din tanke att bli en självuppfyllande profetia. Om du tänker och praktiserar förtröstan bidrar du aktivt till en annan verklighet.
Musik och ljudklipp i programmet
1. Max Richter.
From the Art of Mirrors.
https://www.youtube.com/watch?v=ofguVBlFOio
2. They are coming to take me away ha ha.
Napoleon XIV (Jerry Samuels). 1966.
https://www.youtube.com/watch?v=hnzHtm1jhL4
3. Compliments.
Bloc Party.
https://www.youtube.com/watch?v=oKBqxoiiIVo
4. Ljudklipp Alva Myrdal (S) (1902-1986).
Storbarnkammaren. 1935.
5. Ingen ska hindra mig.
Ur Jösses flickor, befrielsen är nära.
Stockholms stadsteater 1974.
Manus Margareta Garpe och Suzanne Osten.
Musik Gunnar Edander.
https://www.youtube.com/watch?v=sumbN6jQW_Y&t=1773s
6. Eddie Meduza (Erroll Norstedt) (1948-2002).
Såssialdemokraterna. 1980.
https://www.youtube.com/watch?v=zZdj5v82Z8s
7. Max Richter.
From the Art of Mirrors.
https://www.youtube.com/watch?v=ofguVBlFOio
8. J S Bach (1685-1750).
Orgelsonat N:o 4, BWV 528
Vikingur Gudnarsson, piano.
https://www.youtube.com/watch?v=h3-rNMhIyuQ
9. Antonio Vivaldi (1678-1741).
Våren.
Ur Concerto N:o 1 E-dur, Opus 8, RV 269.
Europa Galante.
Fabio Biondi, violin.
https://www.youtube.com/watch?v=AFIq7S3TJAs
10. Max Richter.
From the Art of Mirrors.
https://www.youtube.com/watch?v=ofguVBlFOio
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 