Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan

En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.

Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.

Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.

Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.

*Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.*

Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser. En bildsatt podd om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

*Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman*

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Den sista manligheten – ta sprutan som en man!

Vi lever i en egendomlig tid. Splittringen i vårt land och världen omkring oss blir tydligare för varje dag. Coronapandemin har skrämt vettet ur folk. Många lever med djup rädsla, och det är precis så makthavarna vill ha det. Ju räddare vi är, desto lättare går vi att styra som viljelösa lamm.

Redan de gamla romarna kände till fenomenet ”Divide et impera” – ”Söndra och härska”. I dag hetsas vaccinerade och ovaccinerade emot varandra. Rädslan och oförsonligheten splittrar familjer, grannar, släktingar och vänner. Samhället fragmenteras och spricker sönder. Det kan komma att sluta mycket illa.

I den här artikeln försöker jag analysera några av de psykologiska drivkrafterna och varför det har blivit så här.

Fortsätt läsa ”Den sista manligheten – ta sprutan som en man!”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige.

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna

Den här texten handlar om ett gigantiskt bedrägeri. Om hur kvinnor har låtit sig bedras av politiska och ekonomiska intressen med en dold agenda. När den starka staten (S) efter andra världskrigets slut ville förmå kvinnorna att lämna sina barn och gå ut på arbetsmarknaden var agendan tvingande – men kamouflerades med ideologisk täckmantel.

Mycket vatten har runnit under broarna på ett halvsekel. Det var på själva julafton 1965 som Dagens Nyheter publicerade feministen Barbro Backbergers (1932-1999) rasande angrepp på familjen, debattartikeln ”Den heliga familjen”. Artikeln finns att läsa här.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna”

Podd: Rätten till sin kropp. Tre berättelser.

1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.

Det är tidigt 1950-tal. Hon är några och 20 år gammal. Hennes föräldrar har gett henne det ståtliga namnet Helena Eleonora, men hon kallas aldrig något annat än Lillan. Hon är förlovad men har varit otrogen, och nu är hon gravid.

Fortsätt läsa ”Podd: Rätten till sin kropp. Tre berättelser.”

Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.

1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.

Hon är bonddotter från en liten by på den jämtländska landsbygden, yngst av fem barn. Hon har flyttat till Östersund för att få jobb. För att hon vill komma hemifrån, för att hon vill vara fri, för att staden erbjuder så många fler möjligheter än den lilla byn.

Fortsätt läsa ”Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.”