Sverige är världens mesigaste nation – och vi är våra egna värsta fiender

Rubriken kan provocera vissa läsare. Men jag är ganska säker på att de flesta som läser min blogg inte hör till de mesigas skara.

Den här krönikan ska handla om svenskar i allmänhet. Vilka är vi? Hur förhåller vi oss till faror, risker och hot mot oss själva och vårt land?

Frågan är brännande aktuell efter misstankar om allvarligt, systemhotande valfusk i bland annat Borlänge och på Järvafältet. De olika hoten uppdagas i rasande takt. Situationen kräver vakenhet och eftertanke av oss alla.

Henrik Jönsson på sajten 100%:

”Okända Somaliska kandidater med kopplingar till Somaliska staten tar plötsligt plats i Sveriges riksdag — och flera av dem utreds nu för valfusk.

Hur är det möjligt att okända Somalier tar sig från ingenstans rakt in i landets högsta beslutande församling?”

Se Henrik Jönssons video här:

Det misstänkta valfusket i Borlänge uppdagades efter en anonym anmälan och ett detaljerat tips till Polisen. Misstankarna om utbrett valfusk på Järvafältet i Stockholm publicerades av Peter Wennblad i en ledare i Svenska Dagbladet  efter långa ingående samtal med flera valförrättare i området.

Varför beter vi oss som skyddslösa villebråd?

Jag undrar:

Varför beter vi svenskar oss gång på gång som skyddslösa villebråd som bjuder in och accepterar sådant som skadar oss och vårt land? Vi tycks gå omkring med permanenta skyddsglasögon som hindrar oss från att se klart.

Var går gränsen mellan vanlig hygglighet och självskadebeteende? Frågan är befogad. Jag återkommer till den.

Den knutna näven som aldrig kommer upp ur byx- eller kjolfickan är uppenbart inte till hjälp för oss.

Det finns anledning att fråga ”Vem är svensken?”.

Vilka är vi, och hur blev vi de vi är?

Den lilla röda stugan vid stranden. Inkarnationen av Sverige och den naturälskande svensken.

Svensken är:

Tillitsfull, arbetsam, ansvarstagande, anspråkslös, hederlig, generös, hjälpsam, punktlig, noggrann, flitig, snäll, välvillig, empatisk, lågmäld, reserverad, godtrogen, naturälskande, har ett utpräglat rättvisetänkande och starkt rättspatos, stark konsensuskultur och lagom-tänkande. Vill inte sticka ut från mängden och anpassar sig – eller låtsas anpassa sig – hellre till vad andra tycker än riskerar dålig stämning, konflikt och risk för åtföljande social/ekonomisk förlust.

Man ska hålla sig inom gruppen och inte sticka ut för mycket. Jantelagen sitter fortfarande djupt: ”Du ska inte tro att du är något. Du ska inte tro att du är bättre än vi.”

 

Fortsätt läsa ”Sverige är världens mesigaste nation – och vi är våra egna värsta fiender”

Den ofrivillige statsministern

Statsminister Stefan Löfven (S), 64, har meddelat att han avgår vid partikongressen i november. Oavsett vilka hans skäl är ska de absolut respekteras.

Egentligen ville han aldrig bli statsminister. Han ville inte ens bli partiledare. Han blev övertalad och tvingad att ställa upp.

Jag återpublicerar en krönika om den ofrivillige statsministern från 2018.

Statsminister Stefan Löfven (s). Fortsätt läsa ”Den ofrivillige statsministern”

Den ofrivillige statsministern

Stefan Löfven (s) är den största olycka till statsminister som Sverige någonsin haft. Som ingen annan får han mig att skämmas över att vara svensk. Med nästan varje offentligt framträdande tillfogar han svenskarna frekventa näradöden-upplevelser.

Statsminister Stefan Löfven (s). Fortsätt läsa ”Den ofrivillige statsministern”

Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen

Orestes förföljs av furierna. Motiv ur en grekisk tragedi, skriven av Aischylos (525-456  före Kristus). Målning av William-Adolphe Bouguereau (1825 – 1905).

Varför är så många kvinnor så arga på män? Vad bottnar feministers raseri och hat mot män i? Varför känner sig så många kvinnor som offer, trots att de har samma rättigheter och möjligheter som män? Varför känner sig kvinnor så ofta förfördelade?

Tänk dig Västvärlden som en teaterscen. Tänk dig att du ingår i en pågående teaterföreställning. Som de flesta andra har du bara råkat hamna där, men du börjar inse att rollistan och handlingen är uppgjorda sedan länge. Tänk dig att du upptäcker att regissören heter Karl Marx (1818-1883), återuppstånden från de döda och hyllad av människor som ingenting har sett, ingenting hört och ingenting har lärt av de katastrofer som har iscensatts i hans namn – inte heller av de mer än 100 miljoner människoliv som har offrats åt honom.

Fortsätt läsa ”Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen”