(Husbild från Bullermyren, Borlänge. Infälld bild från grävandet av Göta kanal 1810-1832).
Vi är våra rötter. De är den äkta kärnan i oss. Ur våra rötter och vårt ursprung grundar vi vår identitet.
Sent omsider börjar vi inse att vår identitet som svenskar är stöldbegärlig. Många gör anspråk på den, inte bara för att begå brott, utan för att posera i den – som om den vore ett klädesplagg som man kan ta av sig och på sig efter behag.
I ett land som har haft fred i mer än 200 år känns freden självklar. Men överallt, även i Sverige, finns krafter som vill ha krig. Som gillar krig och njuter av krig – på skrivbordsavstånd. Själva står de aldrig i stridslinjerna. Det är krafter som berikar sig på krig, finansiellt, psykologiskt och i sitt eget tycke moraliskt och statusmässigt.
Krig får tuppkammen att växa på en viss sorts män. Och många kvinnor är benägna att falla för män med status och hissad tuppkam.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Ett varmt tack för din gåva!
”Under de första krigsveckorna 1914 blev det snart omöjligt att föra ett förnuftigt samtal med någon. Även de fredligaste och mest godmodiga människor var som berusade av blodsångorna.”
Julkort har funnits i Sverige ända sedan slutet av 1800-talet. Förebilden kom från England. För många miljoner svenskar är det en fin tradition att skicka julkort till vänner och anhöriga med en tillönskan om en God Jul och ett Gott Nytt År.
Eller: har varit.
Julkort signerat Jenny Nyström (1854-1946).
Julkort är en varm omtanke, manifesterad med en mysig och vacker bild, och kärkommen hos mottagaren. Nu hotad av giriga, dysfunktionella Postnord. Att skicka ett julkort med julfrimärke kostar i år 17 kronor.
Brevportot höjs från årsskiftet från 18 till 22 kronor, den största höjningen någonsin.
Samtidigt har lönen för Postnords VD Annemarie Gardshol höjts till drygt 935 000 kronor i månaden. För de hutlösa pengarna får man 39,2 undersköterskor – bara som en notering i den aktuella debatten om äldreomsorgen.
Julkort ritat av Jenny Nyström (1854-1946).
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Jag röjer i klädkammaren och hittar en bild. Bilden visar en präktig timmerbyggnad som vittnar om ett välbärgat bondeliv. Finklädda människor med allvarliga ansikten har samlats för att högtidlighålla någonting. Men vad? Jag vill veta.
Efter spårningsarbete vet jag nu att bilden kommer från Bodinsgården i den lilla byn Rödmyra, Järvsö, norra Hälsingland, och efter mycket sökande i olika källor lyckas jag tidsbestämma den till 1912.
Att intressera sig för människor i det förflutna innebär ofta ett intrikat detektivarbete men också glädje och känslor av tillhörighet.
Bilden berättar en släkthistoria. Men vad berättar den? Att ta reda på det är ett rent detektivarbete.
I Allhelgonatid minns vi våra döda och besöker deras gravar om vi har möjlighet. Några dagar i november utgör ett slags undantagstillstånd då vi närmar oss vad våra förfäder har betytt för oss själva och för Sverige.
Årets övriga 363 dagar stoppar vi tillbaks dem i glömskans arkiv. Som om de aldrig har funnits.
Till dig som läser min blogg:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Oavsett om du har sett någon av SVT:s inköpta fördumningsserier har du antagligen noterat att mänskliga uttryck för exempelvis glädje, förtjusning eller förvåning snabbt har reducerats till utstötandet av ett antal läten, till exempel de amerikanska importljuden ”Wow!”, ”Shit!”, ”Najs!” och ”Super!”, ibland förstärkta med ett svenskt ”Verkligen!”.
Lätena kan betecknas som ett slags ljudmässiga motsvarigheter till smileys och e-mojisar. Det handlar om att låta som alla andra och uttrycka en känsla med så få bokstäver som möjligt.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Människor, i synnerhet kvinnor, har alltid velat smycka sig. Åtminstone de senaste 30 000 åren, efter den kulturella explosionen. Viljan att vara vacker inför den älskades ögon är evig, liksom längtan efter att väcka hans kärlek.
Tillverkarna har använt sig av material som har funnits till hands; trä, snäckor, stenar, djurhorn, benbitar, djurtänder. Glaspärlor har hittats i flera tusen år gamla gravar, de äldsta från Mesopotamien.
Följ med på en resa 150 år tillbaka i tiden! Vi beger oss till Järvsös små finnmarksbyar i norra Hälsingland. Den här historien spänner över fem – snart sex – generationer och har sin utgångspunkt i två vackra broscher.
Två broscher som berättar en historia.
Men den handlar också om Sverige i slutet av 1800-talet och de människor som levde långt ute i skogarna, miltals från den så kallade civilisationen.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Har du någon gång frågat någon vad svenskhet är? Noterat att personen ifråga ofta får en irrande blick och har svårt att svara?
I mer än ett halvt sekel har vi matats med påståenden om att det inte finns någonting specifikt svenskt, att Sverige tillhör alla, det finns ingen svensk kultur, och att alla utlänningar som har flyttat hit (två miljoner sedan millennieskiftet) är precis lika svenska som vi som bor här sedan århundraden. I synnerhet om de har åkt tunnelbana.
Sådana vansinnigheter har representanter för samhällseliten ostraffat kunnat kläcka ur sig under lång tid.
Torpet Kestina i Grangärde finnmark i södra Dalarna. Här levde Ragnar Fredriksson sitt liv ända till 2011.
Vår hemhörighet och vår känsla för vårt fosterland har systematiskt undergrävts och förlöjligats av människor som inte vill oss väl.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Alice Teodorescu Måwe, jurist, debattör och kandidat för KD till Europaparlamentet.
Det är ganska häpnadsväckande. Men det finns personer som tror att utläggningar om Sverigedemokraternas ”nazistiska förflutna” fortfarande är gångbara för att skaffa sig själva politiska poäng.
Senast ut på de sviktande arenabrädorna är debattören Alice Teodorescu Måwe, som har låtit sig intervjuas i Dagens Nyheter om sin ”aversion mot Sverigedemokraterna”. Men den tid då det gick att skaffa sig politiska poäng med så enkla knep är på upphällningen. Samma sak gäller den tid då det gick att få applåder för önsketänkande om fri invandring.
”Vilket fynd fär Kristdemokraterna” ser KD:s partiledare Ebba Busch (t h) ut att tänka om nyvärvade Alice Teodorescu Måwe. Men efter Teodorescu Måwes attack mot samarbetspartiet SD framstår hon som ett sänke för KD.
Lönsamheten för hyckleri är i starkt avtagande. Folkets vrede slår tillbaka som en bumerang.
Via vårt medvetande är vi delaktiga i den gudomliga intelligens som finns i naturen. Men kan vårt naturliga sinne infiltreras och tas över av främmande tänkande? Ett slags tankevirus som får oss att leva i en simulering, inte i verkligheten – utan att vi ens märker det?
Inte ens människor som stora delar av sin vakna tid lever i sina mobiltelefoner och är fullkomligt förhäxade av en liten display tycks inse att de är fångade i en låtsasvärld. Så vilka är krafterna som styr oss?
Det är journalisten Per Shapiro som för fram de här tankarna i sin nya bok ”Kriget mot livet. Hur vi manipuleras av arkontisk intelligens”. Han är journalist med lång erfarenhet av att arbeta som undersökande reporter på frilansbasis för Sveriges Radio och SVT.
Överallt på den svenska landsbygden står de, ödehusen i olika stadier av förfall. Häromdagen åkte jag förbi ett av dem, mitt i den glesaste glesbygd, utan möjlighet att stanna. Det var ett litet enkelt hus i höggradigt förfall.
Någonting med huset fångade mig. Jag tänkte att jag måste återvända och ta kameran med mig.
Långt ute i den glesaste glesbygd där nästan ingen bor står huset i långt framskridet förfall. Foto samtliga bilder: Julia Caesar
Som mina läsare kanske har noterat har jag en speciell förkärlek för gamla hus. Jag tycker om dem, fascineras av dem. De är besjälade och intressanta. De talar med mig, väcker min fantasi. Gamla hus har alltid någonting att berätta. Vårt vackra svenska byggnadsarv sjunger sin historia för den som vill lyssna.
Julia Caesar 