Andras rättigheter och våra

Kanske kommer uppvaknandet när du som kund i hemtjänsten eller annan äldreomsorg börjar fundera över dina rättigheter, kvalitén på tjänsterna och proportionerna mellan den hjälp du får och vad du betalar.

Vad har du gett till Sverige under ditt långa liv?

Och vad får du tillbaka?

Som en bakgrund – läs min krönika om det jag kallar hem-o-tjänsten här.

Länkar till alla mina krönikor om äldreomsorgen hittar du här.

Villkor och rättigheter i äldreomsorgen är inte lika för alla, om du trodde det. Vissa grupper har rättigheter och förmåner som skiljer sig från och i många fall är mycket gynnsammare än de villkor och rättigheter du har som vanlig infödd svensk.

Det vanligaste grova våldsbrottet mot kvinnor över 60 år är våldtäkt

Den intensiva debatt som pågår om äldreomsorgen, åtminstone i sociala medier, har ganska yrvaket kommit igång sedan Anders Östlund, kriminolog i Polisregion Mitt, presenterat en undersökning av våldtäkterna i äldreomsorgen.  Det vanligaste grova våldsbrottet mot kvinnor över 60 år är våldtäkt – någonting som överraskade Anders Östlund stort.

Kvinnor i 80-100-årsåldern utsätts för sexuellt våld i sina egna hem av hemtjänstanställda män.

Anders Östlunds överraskning är ett intressant mått på den aningslöshet som alldeles för länge har fått prägla synen på de enorma skillnader i kultur och människosyn, jämfört med svenska motsvarigheter, som blivit skrämmande tydliga i och med massinvandringen av främst unga män från dysfunktionella muslimska länder i Mellanöstern och Afrika.

2015 kom cirka 36 000 så kallade ”ensamkommande barn” till Sverige – i verkligheten män i vapenför ålder som kastat sina ID-handlingar och ljög om sin ålder. Det är till stor del de här männen som vi nu låter ta hand om våra äldsta och sköraste medborgare.

2015 vällde 163 00 migranter in i Sverige, därav 36 000 ”ensamkommande barn”. Nu är det de som ska rädda den svenska äldreomsorgen.

 

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för ditt stöd!

 

Fortsätt läsa ”Andras rättigheter och våra”

Sluta kalla människor ”brukare”!

Ord avslöjar våra värderingar och berättar vilka vi är. Orden och språket förändras också med tiden och påverkas av vår egen utveckling.

Efter att ha läst och skrivit mycket om äldreomsorg har ordet ”brukare” bitit sig fast och skaver i mig – så mycket att jag bestämmer mig för att gå till botten med ordet. Ordet känns avhumaniserande och nedvärderande, rentav obscent.

Vem i allsin dar har bestämt att äldreomsorgens kunder ska kallas ”brukare”. Och varför?

Är en gammal människa i behov av samhällets stöd enbart tärande? Hon har betalat skatt för välfärden i hela sitt liv och betalar fortfarande.

Ord ramlar inte plötsligt bara ner från himlen. Ord uttrycker den människosyn som samhället för tillfället anammar och omsätter i praktiken.

Ordet ”brukare” som beteckning på kunder i hemtjänst eller annan form av omsorg röjer en människosyn som utvecklingen har sprungit ifrån. Den omedelbara tolkningen av ordet är att det kännetecknar en person som bara förbrukar och tar för sig av det gemensamma, men som inte ger någonting tillbaka. Med andra ord en parasit.

Ingenting av detta stämmer med verkligheten

”Brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord, ett ord som tar människovärdet ifrån äldre människor och andra i behov av hjälp och stöd och förvandlar dem till renodlade konsumenter – personer som är enbart tärande och inte tillför någonting.

Ordet ”brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord på människor som betalar för den hjälp de har rätt till.

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Fortsätt läsa ”Sluta kalla människor ”brukare”!”

Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten

Oavsett om du har sett någon av SVT:s inköpta fördumningsserier har du antagligen noterat att mänskliga uttryck för exempelvis glädje, förtjusning eller förvåning snabbt har reducerats till utstötandet av ett antal läten, till exempel de amerikanska importljuden ”Wow!”, ”Shit!”, ”Najs!” och ”Super!”, ibland förstärkta med ett svenskt ”Verkligen!”.

Lätena kan betecknas som ett slags ljudmässiga motsvarigheter till smileys och e-mojisar. Det handlar om att låta som alla andra och uttrycka en känsla med så få bokstäver som möjligt.  

Fortsätt läsa ”Fördumningens triumfer, Balubakonceptet och vår tids läten”

Är vi på väg tillbaka till pekboken och grottmålningarna?

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

 

En vindlande, mångtusenårig historia om språkets och bildens utveckling i våra liv

 

En cirka 4 000 år gammal hällmålning på en bergvägg på fjället Flatruets sydsluttning i Härjedalen.

I takt med digitaliseringen överger alltfler det skrivna språket som kommunikationsmedel. Små tecknade gubbar och symboler, så kallade smileys och e-mojis, får uttrycka eller komplettera vad vi vill ha sagt. Vad innebär det på sikt att stora delar av vår kommunikation sker via små tecknade figurer?

Är vi på väg tillbaka till ett språklöst tillstånd, till pekboken och grottmålningarna?

 

E-mojisar har i ökande utsträckning blivit ett sätt att kommunicera. Men varför använder vi små tecknade figurer istället för vårt språk?

Fortsätt läsa ”Är vi på väg tillbaka till pekboken och grottmålningarna?”

Mitt Sommarprogram 2023

Välkommen att lyssna på mitt Sommarprogram på Swebbtv!

I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa. 

Fortsätt läsa ”Mitt Sommarprogram 2023”

Det är inte åldrandet som är värst, det är den isande känslan av främlingskap

Jag rekapitulerar dem tyst för mig själv: Bertil Boo, Tory Bernhards, Gustav Torrestad, Lily Berglund, Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist. Tore Ehrlings orkester.

Arne Domnérus. Putte Wickman.

Fortsätt läsa ”Det är inte åldrandet som är värst, det är den isande känslan av främlingskap”

Ärans och hjältarnas språk

Vad händer med svenska språket? Allt färre tycks klara att uttrycka sig på korrekt svenska i tal och skrift. Språket blandas flitigt med engelska glosor, och felaktiga ordkonstruktioner sprids i media, även av statsråd och andra högt uppsatta personer.

En universitetslärare slår larm om att elevernas förmåga att skriva godtagbar och förståelig vardagssvenska har försämrats kraftigt de senaste åren.

Fortsätt läsa ”Ärans och hjältarnas språk”