Jul, jul, signade jul! Den länge emotsedda och efterlängtade. Julen då allting ska fungera enligt planerna, då alla förberedelser ska falla ut till allas glädje och förnöjelse. Trivsel och gemenskap ska blomma i familjens sköte.
Men trots alla ansträngningar räcker det att en eller ett par medverkande faller utanför ramarna för att julen ska bli något helt annat än vad alla har tänkt sig. I min familj blev julen 1949 – annorlunda.
OBS! Felaktigt Swishnummer på YouTube-bilden ovan.
Se rätt nummer längre ner.
Mamma städar, fejar och gnor. Det ska bli jul. Året är 1949, och jag har nyss fyllt fem år.
Jag röjer i klädkammaren och hittar en bild. Bilden visar en präktig timmerbyggnad som vittnar om ett välbärgat bondeliv. Finklädda människor med allvarliga ansikten har samlats för att högtidlighålla någonting. Men vad? Jag vill veta.
Efter spårningsarbete vet jag nu att bilden kommer från Bodinsgården i den lilla byn Rödmyra, Järvsö, norra Hälsingland, och efter mycket sökande i olika källor lyckas jag tidsbestämma den till 1912.
Att intressera sig för människor i det förflutna innebär ofta ett intrikat detektivarbete men också glädje och känslor av tillhörighet.
Bilden berättar en släkthistoria. Men vad berättar den? Att ta reda på det är ett rent detektivarbete.
I Allhelgonatid minns vi våra döda och besöker deras gravar om vi har möjlighet. Några dagar i november utgör ett slags undantagstillstånd då vi närmar oss vad våra förfäder har betytt för oss själva och för Sverige.
Årets övriga 363 dagar stoppar vi tillbaks dem i glömskans arkiv. Som om de aldrig har funnits.
Till dig som läser min blogg:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Människor, i synnerhet kvinnor, har alltid velat smycka sig. Åtminstone de senaste 30 000 åren, efter den kulturella explosionen. Viljan att vara vacker inför den älskades ögon är evig, liksom längtan efter att väcka hans kärlek.
Tillverkarna har använt sig av material som har funnits till hands; trä, snäckor, stenar, djurhorn, benbitar, djurtänder. Glaspärlor har hittats i flera tusen år gamla gravar, de äldsta från Mesopotamien.
Följ med på en resa 150 år tillbaka i tiden! Vi beger oss till Järvsös små finnmarksbyar i norra Hälsingland. Den här historien spänner över fem – snart sex – generationer och har sin utgångspunkt i två vackra broscher.
Två broscher som berättar en historia.
Men den handlar också om Sverige i slutet av 1800-talet och de människor som levde långt ute i skogarna, miltals från den så kallade civilisationen.
Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.
Pingst är hänryckningens tid. Esaias Tegnér myntade begreppet i en dikt från 1820. Det är inte lätt att vara hänryckt under en coronapandemi, men jag vill bjuda mina läsare på hänryckning som utspelade sig för nästan 100 år sedan. 1928 låg världen öppen mellan två världskrig, och nästan allting var möjligt.
Pingsten 1928: mormor och morfar och deras vänner på utflykt till Laforsen, Hälsingland. Notera resegrammofonen!
Pingsten 1928 firar min mormor (1896-1950) och morfar (1893-1941) och deras vänner, liksom tusentals andra på en klassisk festplats, Laforsen i Hälsingland. Bilden här ovanför förevigar deras pingstfirande för 92 år sedan.
Ljusdals kommun i Hälsingland är en av många som har tagit emot så många kostsamma migranter att kommunens ekonomi har kapsejsat. Nu får de gamla invånarna betala för politikernas misstag. Äldreboenden läggs ner på löpande band. Åttio platser ska bort.
”Vi har inte så mycket annat att spara på” säger äldreomsorgschefen Anna Forsberg.
(Artikeln finns också inläst som ljudfil nedanför texten).
Julia Caesar 