Att överleva sjukvården. En maktanalys

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Jag måste inleda den här texten med en brasklapp. Den som är eller har varit patient i sjukvården har sina egna utgångspunkter och erfarenheter. Varje människa är unik. Därför kanske du inte känner igen dig i det jag skriver. Ta till dig det som känns relevant för dig och lämna resten därhän.

Texten är en maktanalys av sjukvården i termer av överordnad och underordnad, utifrån den kanadensisk-amerikanske sociologen och antropologen Erving Goffmans (1922-1982) teorier om totala eller totalitära institutioner.

Goffman beskrev bland annat hur man på sjukhusen på olika sätt skapar en auktoritet som får människor att acceptera det de blir utsatta för. Yttre signaler, som personalens speciella yrkeskläder – de vita rockarnas magi – och användandet av ett medicinskt fackspråk som patienterna inte förstår signalerar kompetens och ger klara besked om vilka som befinner sig på ena sidan av skiljelinjen mellan överordnad och underordnad, och vilka som befinner sig på den andra.

Fortsätt läsa ”Att överleva sjukvården. En maktanalys”

Livsfarliga mödrar: första svenska domen i Münchhausen by proxy-mål

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Treåriga Emilia (fingerat namn) kommer upprepade gånger till sjukvården med allvarliga, oförklarliga och livshotande symtom. Gång på gång räddar sjukvårdspersonalen livet på flickan, men hon insjuknar i nya svårförklarliga tillstånd. Det är någonting som inte stämmer – men vad?

Nu har flickans mamma, en 30-årig kvinna i Härnösand, av Ångermanlands tingsrätt dömts till sex års fängelse för grov misshandel och synnerligen grov misshandel av sin lilla dotter.

Domen är den första i Sverige i ett fall av Münchhausen syndrome by proxy, (på svenska: barnmisshandel genom förfalskning av symtom, BGFS).

*Den allmänna föreställningen är att en mor älskar sitt barn och vill barnets bästa. Just den föreställningen gör det svårt att upptäcka fall av Münchhausen by proxy eller BGFS.*

Münchhausen by proxy är inte en diagnos utan en allvarlig form av barnmisshandel där en närstående – i 95 procent av fallen modern – upprepade gånger söker sjukvård för sitt barn, antingen genom att uppge mängder av symtom som inte kan styrkas eller genom att själv göra så att barnet insjuknar.

Fortsätt läsa ”Livsfarliga mödrar: första svenska domen i Münchhausen by proxy-mål”

Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater

Apparaterna i våra liv – kan man älska dem?

Det beror förstås på hur viktiga de är för vår livsföring. Två apparater kan jag inte leva utan. För mig är de bokstavligen livsviktiga.

Utan dem skulle mitt liv vara ännu mer händelselöst. Precis så händelselöst som det blir när man är död.

April 2020. Mitt hjärta vill inte vara med längre.

Alltihop börjar med en hjärtinfarkt i augusti 2019. Jag förstår att det är en pågående hjärtinfarkt. Jag har alla symtom. Ändå reagerar jag fullständigt irrationellt. Jag tänker ”Det går nog över”.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 5. Älskade apparater”

”Låt dem dö” – coronapandemin avslöjar människosynen bakom flosklerna

Det är de extrema situationerna som avslöjar människans verkliga värderingar. Extrema och/eller oförutsedda påfrestningar är ett lackmustest på vad som döljer sig under påklistrade attityder och tillyxade klyschor.

Hur äldre personer skickats i döden under coronapandemin visar människosynen bakom ”allas lika värde”.

*”Alla människors lika värde” – inte i Sverige. Inte för äldre människor.*

Etik är det vi lever till vardags. Att coronapandemin skulle sätta etik och resurser i sjukvården på stora prov var vi många som insåg och tidigt varnade för. Det var lätt att förutse att den så kallade ”värdegrunden” om alla människors lika värde skulle krackelera, och att det som döljer sig bakom inte skulle vara lika presentabelt som fasaden.

Fortsätt läsa ””Låt dem dö” – coronapandemin avslöjar människosynen bakom flosklerna”

Vem bestämmer vem som ska få leva?

I min hall, alldeles innanför ytterdörren, ligger en förpackning munskydd. Dyrt betalda (500 kronor för 50 stycken) ur min egen ficka. Ingen får komma in i huset utan att ta på sig ett munskydd. Saken är inte förhandlingsbar. Det gäller livet.

Det här blir en lång text som kommer att vindla hit och dit, mellan personligt och allmängiltigt. Det kommer att handla om vem som har rätt att leva, om etisk härdsmälta, om obefintliga munskydd i hemtjänsten, äldreomsorgen som det perfekta sparobjektet, huruvida döden har svarta Fantomentrikåer och om skräck och rädsla som effektiva verktyg att styra människor.

Fortsätt läsa ”Vem bestämmer vem som ska få leva?”

När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram

Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.

Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.

Fortsätt läsa ”När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram”

Paus på grund av hjärtinfarkt

*Ambulanshelikoptern räddade mitt liv. Den och fantastisk sjukvårdspersonal.*

Som mina uppmärksamma läsare säkert har noterat har jag inte uppdaterat bloggen sedan 1 augusti. Den dagen fick jag en hjärtinfarkt och flögs med ambulanshelikopter från den glesbygd där jag är bosatt till närmaste sjukhus. Därifrån flögs jag till Karolinska sjukhuset, kranskärlsröntgen och ballongvidgning av igenkorkade kranskärl och armering av kärlväggarna med metallnät, så kallad stent.

Fortsätt läsa ”Paus på grund av hjärtinfarkt”