I 15 år har den statliga myndigheten Brå (Brottsförebyggande rådet) genom manipulerad statistik lyckats vilseleda allmänheten om vissa invandrargruppers överrepresentation i kriminalitet. Därmed har Brå undergrävt förutsättningarna för och förlamat debatt och politiska beslut i det som av allmänheten anses vara en av de absolut viktigaste samhällsfrågorna.
Gängkriminaliteten ökar. Till och med 30 september i år har det inträffat 270 skjutningar.
Avslöjandet av Brås fifflande med brottsstatistiken kommer du aldrig att få läsa om i mainstream-media. Det har grävts fram av Affes statistikblogg.
SVT visade på söndagskvällen en av de starkaste och mest gastkramande dokumentärfilmer jag har sett på länge. ”The Work” heter den och handlar om USA:s absolut farligaste och mest våldsamma män. Alla är dömda för grova våldsbrott. Det är första gången någonsin som en filmkamera har kommit innanför murarna på högsäkerhetsfängelset Folsom Prison i Kalifornien.
Den unika filmen är gjord av Jairus McLeary – ett familjeprojekt tillsammans med bröderna Eon och Miles och fadern James McLeary. Arbetet, ”the work”, är att nå männen i deras skadade kärna, att nå fram till den smärta som en gång gjorde dem så likgiltiga för andra människors liv att de inte har tvekat att mörda.
Sveriges mångkulturella framgångssaga (OBS! ironi) kantas av döda barn. Barn blir offer för terrorism, som elvaåriga Ebba Åkerlund, som mejades ner av den illegale uzbeken Rakhmat Akilov med en lastbil 2017. Barn skjuts ihjäl i uppgörelser i den undre världen. Det senaste dödsoffret är tolvåriga Adriana Naghei Ostrowska. Mordet har utlöst starka reaktioner både i Sverige och i våra nordiska grannländer.
Adriana Naghei, tolv år. Ihjälskjuten i Norsborg, Botkyrka söder om Stockholm. En kommun där invandrare är i majoritet sedan många år.
”Sverige fungerar som kanariefågeln i kolgruvan, som sänder chockvågor ut över den europeiska kontinenten när det svenska folkhemmet oåterkalleligt bryter samman. Sedan kan allt ske” skriver den danske historikern, politikern och författaren Morten Uhrskov Jensen i Jyllands-Posten.
Det är för mycket hjärta i svensk migrationspolitik. Med ”hjärta” avses vanligen empati, humanitet och andra berömvärda känslor att visa upp i debatten istället för förnuft, eftertanke och planering. Hur tydligt behöver det bli att hjärtstyrd politik utan hjärna tillintetgör Sverige och inom några decennier gör oss till minoritet i vårt eget land?
Öppna era hjärnor och se vad som pågår.
Ni minns det säkert. Det var den 16 augusti 2014. Inför jublande moderater på Norrmalmstorg i Stockholm höll statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ett så kallat sommartal som för all framtid kvalificerar honom till epitetet landsförrädare. Utnämningen delar han med sin talskrivare Moa Berglöf.
Det finns bilder som sprider hopp och – ja, glädje – mitt i coronapandemin och det galopperande vansinne som pågår just nu med urspårade Black lives matter-demonstrationer, knäböjande poliser och vandalisering och rivning av historiska statyer och monument.
— 𝗦𝗶𝗺𝗼𝗻 𝗞𝗿𝗶𝘀𝘁𝗼𝗳𝗳𝗲𝗿𝘀𝘀𝗼𝗻 (@SamnyttSimon) June 16, 2020
Vad är det vi ser?
En Black lives matter-demonstration i Stockholm. En svart kvinna med megafon, av allt att döma en rutinerad gaphals och uppviglare vid så kallade ”antirasistiska” demonstrationer.
Hon är som fisken i vattnet. Den här demonstrationen är hennes golden moment. Ett perfekt tillfälle att skrika ut vilket praktoffer hon är för svenskarnas ohyggliga rasism.
Nyligen greps Daniel Nyqvist, 37, som misstänkt för dubbelmordet i Linköping 2004. Fallet har gäckat polisen i 16 år men kan nu äntligen klaras upp genom ett unikt samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund.
Nyqvist erkände sig skyldig direkt efter gripandet.
Daniel Nyqvist, 37, spårades genom samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund. Han erkände dubbelmordet direkt efter gripandet.
Familjesökning i kommersiella släktforskningsdatabaser är ett verktyg som i flera uppmärksammade internationella fall har hjälpt polisen att lösa så kallade ”cold cases”, det vill säga brott som har varit ouppklarade i många år. I Sverige är lösningen av dubbelmordet i Linköping 2004 det första stora genombrottet – ett svårknäckt mordfall som har klarats upp med hjälp av släktforskning.
Treåriga Esmeraldas mamma, åtalad som misstänkt för mord på sin dotter, minns ingenting av omständigheterna kring flickans död. Först flera veckor efter att hon häktats förstod hon att dottern var död, uppger hon i den pågående mordrättegången i Norrköpings tingsrätt.
Ungefär två dygn gick efter Esmeraldas död innan polisen den 30 januari hittade flickans kropp, inlindad i sex lager tyg, filtar och plast. Vad som hände under de två dygnen säger mamman att hon inte vet. Hon var borta i drogdimmor.
Treåriga Esmeralda som kallades ”Lilla hjärtat” av BB-personalen sedan hon övergivits av sina föräldrar några dagar efter födseln. Foto privat.
Den 40-åriga mamman har konsekvent nekat till brott. Men från att först ha berättat detaljerat vad som hände har hon i senare förhör sagt att hon bara haft ”en förnimmelse av” att Esmeralda ramlar och slår sig i badrummet. Hon tar lugnande narkotikapreparat. Sedan blir allt ”som en dimma”.
Kalla mig gärna naiv. Men det finns saker som jag inte förstår. Allt fler företeelser lämnar mig i förundran, och jag misstänker att de kommer att öka i antal. Jag dristar mig också till att tro att det är en upplevelse som jag delar med många.
Jag börjar inse att en förmodligen hög andel människor dör med en stark känsla av förundran, obegriplighet och främlingskap. En känsla av att de förstår sig så lite på den här världen att de gör bäst i att lämna den.
Koltrast. Hanne.
Låt mig börja med något så trivialt som koltrasten, denna trivsamma stannfågel (i södra Sverige) som sjunger så vackert för oss. Koltrasten blir gärna bofast på samma ställe år efter år när den har hittat en plats där den trivs. Vi njuter av de vemodiga flöjttonerna i vårkvällarna. Men hur många har reflekterat över huruvida koltrasten har något minne?
”Lilla hjärtat” lämnar mig ingen ro. Polisens förundersökning om mordet på treåriga Esmeralda är fasansfull läsning.
Två föräldrar som inte kan beskrivas som annat än psykiska vrak får det ena barnet efter det andra. Mamman får generöst med narkotikaklassade preparat utskrivna även under graviditet, och barnen föds med abstinens. Lagen (LVU) måste ovillkorligen skrivas om så att barnets behov sätts i centrum.
Lilla hjärtat hette Esmeralda. Genom beslut i Kammarrätten tvingades hon tillbaka till sina biologiska föräldrar som övergav henne på BB. Nu står mamman åtalad för mord.
När Esmeralda dör är hon drogad av sina föräldrar. I hennes kropp finns minst fyra olika narkotikaklassade medel. Den lilla kroppen har mängder av skador av trubbigt våld, vilket vittnar om långvarig misshandel. Enligt den rättsmedicinska undersökningen har en skada i huvudet orsakat en hjärnblödning som tillsammans med narkotikapreparaten har lett till flickans död.
Nu inleds rättegången mot Esmeraldas 40-åriga mamma. Pappan, 45, avled i häktet i mitten av februari. Mamman står åtalad för mord (uppsåtligt dödande), alternativt synnerligen grov misshandel, brott mot griftefriden och narkotikabrott. Enligt åklagaren präglas misshandeln av flickan av ”särskild hänsynslöshet och råhet genom att gärningen riktat sig mot ett skyddslöst barn”. Mamman nekar till brott.
När LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387) infördes för 27 år sedan var tanken god. Kostnaden omräknad till dagens penningvärde var drygt 4 miljarder kronor.
Lagen var tänkt för ärliga och arbetsamma svenskar, journalförda redan från MVC och i de flesta fall utan intentioner att utnyttja systemet på ett oärligt sätt.
Mats Dagerlind, politisk redaktör för Samhällsnytt.
Massinvandringen har totalt ändrat förutsättningarna för LSS. Mängder av invandrade familjer och klaner har dömts i svenska domstolar för att medvetet ha plundrat LSS. Medan infödda svenskar är bokförda i detalj redan från fosterstadiet finns för invandrare oftast inga journaler som grund för bedömning av handikapp och hjälpbehov.
