Ord avslöjar våra värderingar och berättar vilka vi är. Orden och språket förändras också med tiden och påverkas av vår egen utveckling.
Efter att ha läst och skrivit mycket om äldreomsorg har ordet ”brukare” bitit sig fast och skaver i mig – så mycket att jag bestämmer mig för att gå till botten med ordet. Ordet känns avhumaniserande och nedvärderande, rentav obscent.
Vem i allsin dar har bestämt att äldreomsorgens kunder ska kallas ”brukare”. Och varför?

Ord ramlar inte plötsligt bara ner från himlen. Ord uttrycker den människosyn som samhället för tillfället anammar och omsätter i praktiken.
Ordet ”brukare” som beteckning på kunder i hemtjänst eller annan form av omsorg röjer en människosyn som utvecklingen har sprungit ifrån. Den omedelbara tolkningen av ordet är att det kännetecknar en person som bara förbrukar och tar för sig av det gemensamma, men som inte ger någonting tillbaka. Med andra ord en parasit.
Ingenting av detta stämmer med verkligheten
”Brukare” är ett avhumaniserande och nedvärderande ord, ett ord som tar människovärdet ifrån äldre människor och andra i behov av hjälp och stöd och förvandlar dem till renodlade konsumenter – personer som är enbart tärande och inte tillför någonting.













