När man har varit borta länge måste man närma sig sitt land, naturen och människorna mycket försiktigt. Vara medveten om att de kubikcentimetrar som ens fysiska gestalt upptog i luftrummet har smält ihop till ett intet, och att alla spår är utplånade. Om man ska mejsla ut ett nytt livsrum åt sig gäller det att gå mycket varsamt tillväga.
1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.
Det är tidigt 1950-tal. Hon är några och 20 år gammal. Hennes föräldrar har gett henne det ståtliga namnet Helena Eleonora, men hon kallas aldrig något annat än Lillan. Hon är förlovad men har varit otrogen, och nu är hon gravid.
Fortsätt läsa ”Podd: Rätten till sin kropp. Tre berättelser.”
Tillbaka på fosterjorden efter övervintring på andra, för kropp och själ skonsammare breddgrader. Det första jag noterar är ljuset – det klara, allt genomborrande vårljuset. Nu ska jag ta reda på ifall bofinken har hunnit före mig. Om den följer sin vanliga kalender bör den ha anlänt kring 29 eller 30 mars.
Och snart sticker blåsipporna upp sina söta små ansikten ur ris och mossa.
Kommer ni ihåg Brandos? Skoföretaget vars grundare Fredrik Juto och Karl-Johan Pantzar sa att människor som hade röstat på Sverigedemokraterna i valet 2010 inte var välkomna som kunder hos dem.
Så här lät det (i sammanfattning):
”Hej, vi har något som vi vill ta upp med dig som röstade på Sverigedemokraterna i valet i helgen. Den röda tråden bland oss handlar om mångfald. Vi har alla typer av skor och vänder oss till alla sorters människor. Alla ska känna sig välkomna hos oss.”
Allt fler stora media slopar aprilskämten. De har helt enkelt blivit för svåra att särskilja från den vanliga nyhetsrapporteringen.
”I en värld där det blir allt svårare att skilja sanning från osanning väljer Göteborgs-Posten att inte publicera något aprilskämt i år” skriver Christofer Ahlqvist, chefredaktör och ansvarig utgivare för G-P.
Karl Marx är död, men genom att Frankfurtskolan och filosofer som Theodor Adorno, Max Horkheimer, Antonio Gramsci, Jacques Derrida och Michel Foucault har fört hans läror vidare lever de och åstadkommer fortfarande enormt stor skada i form av postmarxism, postmodernism och feminism.
Marx’ idéer om de förtryckande kapitalisterna och den förtryckta arbetarklassen har bara bytt innehavare av rollerna som förtryckare och förtryckta. Arbetarklassens offerroll har övertagits av kvinnor, invandrare och HBTQ-grupper, det vill säga människor med avvikande sexuell identitet.
Fortsätt läsa ”Karl Marx – en av historiens största skitstövlar”
Hon är bonddotter från en liten by på den jämtländska landsbygden, yngst av fem barn. Hon har flyttat till Östersund för att få jobb. För att hon vill komma hemifrån, för att hon vill vara fri, för att staden erbjuder så många fler möjligheter än den lilla byn.
Fortsätt läsa ”Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.”
Norge närmar sig snabbt det sandlådetillstånd där svensk politik har befunnit sig i många år.
På tisdagen avvärjdes en regeringskris genom att invandrings- och justitieminister Sylvi Listhaug, 40, (Fremskrittspartiet) överraskande valde att avgå efter en häxprocess mot henne, iscensatt av Arbeiderpartiet och den övriga norska vänstern.
Fortsätt läsa ”Sylvi Listhaug avgår. ”En kamp om Norges själ.””
Musik: Cantus Arcticus. Konsert för fåglar och orkester, opus 61. 1972.
Kompositör: Einojuhani Rautavaara (1928-2016).
Leipzig Radio Symphony Orchestra.
Dirigent Max Pommer.
Snart har vintern tappat greppet.
Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 18. Cantus Arcticus. Konsert för fåglar och orkester.”
Det här är en podd som handlar om frontalkollisionen mellan den bild som media ger av dagens Sverige och den verklighet som många äldre svenskar levde i för inte alls länge sedan och som vi fortfarande bär levande inom oss.
Om ett stycke svensk arbetarhistoria som illustrerar kollisionen mellan den offerdramaturgi som media slentrianmässigt bygger upp kring invandrare, och våra egna minnen av fattigdom, bostadsbrist och trångboddhet innan Sverige blev ett välfärdsland.
Fortsätt läsa ”Podd: När mamma gick till tandläkaren. En svensk historia.”
Julia Caesar 