Douglas Murray om woke – en parallell epidemi

Världen är just nu upptagen av coronapandemin. Det går naturligtvis inte att jämföra betydelse och verkningar av epidemier, men parallellt med coronaviruset sprids en ödesdiger, hårt politiserad epidemi i Västvärlden: woke – den extrema, totalitära form av politisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, hudfärg, sexuell läggning och klass.

Smitthärden är framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider sig smittan över hela Västvärlden.

I den här intervjun i brittiska The Sun – den bästa intervjun med honom som jag har sett hittills – intervjuas författaren och debattören Douglas Murray om den form av extraordinär galenskap som kallas woke.

Intervjuaren är The Sun’s Steven Edginton, som är något decennium för ung för att egentligen förstå vad Douglas Murray pratar om. Men han ställer hyfsade frågor och låter Murray prata på ganska ostörd. Douglas Murray är tillräckligt självgående för att inte behöva ledas i någon riktning.

Fortsätt läsa ”Douglas Murray om woke – en parallell epidemi”

Engelska tv-serier får inte vara engelska längre – mångkulturen tar över

Engelska tv-serier får inte vara engelska längre. Varför? Jag går på jakt efter förklaringar och hamnar i ett veritabelt getingbo av konflikter och motstridiga viljor, tvång och diktat. Bakom döljer sig en politisk propagandaindustri vars kodord stavas ”inkvotering” och ”tvångsmässig mångfald”.

Kommissarie Endeavour Morse, det vill säga skådespelaren John Thaw (1942-2002).

Jag älskade kommissarie Morse. Hans alldeles ovanligt lysande blå ögon. Hans vresiga tungsinne. Hans passion för opera. Hans omöjliga förälskelser. Hans vinröda Jaguar och hans obotliga ensamhet. Hans geniala förmåga att lösa kriminalgåtor.

Fortsätt läsa ”Engelska tv-serier får inte vara engelska längre – mångkulturen tar över”

”Vi hade ett underbart liv, det kan ingen förneka”

Det sönderfallande ”kalifatet” Islamiska staten – i den här dokumentärfilmen från det sista fästet, Baghouz i Syrien, kan vi se de sista striderna, transporterna till flyktinglägren, sanningar och lögner.

Filmteamet pratar med kvinnliga jihadister, europeiska IS-kvinnor som lämnat sina hemländer för att delta i striderna mot ”de otrogna” men nu är tvungna att ta sin tillflykt till flyktingläger. De flesta ångrar ingenting. De vill bygga upp ett nytt kalifat och ”leva på muslimsk jord”.

Fortsätt läsa ””Vi hade ett underbart liv, det kan ingen förneka””