Det är en sällsam sommar för de flesta av oss – coronasommaren 2020. I mitt Sommarprogram pratar jag bland annat om det. Sommaren är särskilt märklig för alla som tillhör riskgrupperna och sitter isolerade i karantän i sina hem. Jag är en av dem (70+), och jag tänker inte låtsas att det är roligt.
Under det japanska vinterkörsbärsträdet blommar rosorna som om ingen pandemi existerar. Sorten heter Lichterloh. Den blommar för femtonde året i rad.
I trädgården som omger mitt hus blommar det nu som allra vackrast. Rosor, dagliljor, clematis, nävor, malvor… Några nytagna bilder lägger jag in här med varm tillägnan till mina bloggläsare och poddlyssnare.
Det är en oförglömlig sommar. 2020 är året vi aldrig glömmer. Ett litet taggigt virus sätter våra liv på standby.
I sitt femte Sommarprogram pratar journalisten och författaren Julia Caesar personligt från sin hemkarantän om liv och död och rädsla, och om deras motkrafter: kärlek och mod. Mod att våga stå för den man är och det man tycker – även när man går rakt emot flocken och en etablerad åsiktselit. Mod att hålla fast vid den man är och det man tycker, även om man förlorar vänner och blir uthängd på medias galgbacke.
Det finns nästan alltid en motkraft till de mörka krafterna, och ofta bär vi den inom oss själva. Vi vet bara inte om det, för vi har dragit ner rullgardinerna, låst dörren och kastat bort nycklarna.
Ur programmet:
Aldrig har jag njutit så mycket av trädgården som i år. Varje blomma är en gåva. Till och med ogräset får ett försonande drag. Aldrig har jag älskat livet så mycket som den här sommaren, när jag nyss har varit nära att förlora det.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. Isaac Albéniz (1860-1909). Mallorca. Opus 202. Julian Bream, gitarr.
2. In the Summertime. Mungo Jerry. 1970.
3. Gustav Mahler (1860-1911). Symfoni N:o 5 i ciss-moll. Adagietto. Berliner Philharmoniker. Dirigent Herbert von Karajan (1908-1989).
4. Max Raabe, Palast Orchestra. Ich bleib zu Haus.
5. Weeds and Wildflowers. Parsonsfield.
6. Giovanni Pierluigi Palestrina (1525-1594). Missa Brevis. 1570. Agnus Dei.
7. Jóhann Jóhannsson (1969-2018). Flight from the City. 2016.
8. J S Bach (1685-1750). French Suite N:o 2 ciss-moll, BWV 813. Motoki Hirai, piano.
9. Zbigniew Preisner. Piotr.
10. Lyrics by Freddie Perren, Dino Fekaris. I Will Survive. Gloria Gaynor, sång. 1978.
11. We’ll Meet Again. 1943. Vera Lynn (1917-2020).
12. LJUDKLIPP: Döden spelar schack. Klipp ur Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”. 1957. Max von Sydow, Bengt Ekerot.
13. Arvo Pärt. Spiegel im Spiegel. Leonhard Roczek, cello, Herbert Schuch, piano.
14. Du säger att ditt hjärta är kallt.
15. Lars Gullin. Danny’s Dream. 25 maj 1954. Lars Gullin, barytonsaxofon, Rolf Berg elgitarr, Georg Riedel kontrabas.
Det är en oförglömlig sommar. 2020 är året vi aldrig glömmer. Ett litet taggigt virus sätter våra liv på standby.
I mitt femte Sommarprogram pratar jag från min hemkarantän om liv och död och rädsla, och om deras motkrafter: kärlek och mod. Mod att våga stå för den man är och det man tycker – även när man går rakt emot flocken och en etablerad åsiktselit. Mod att hålla fast vid den man är och det man tycker, även om man förlorar vänner och blir uthängd på medias galgbacke.
Det finns nästan alltid en motkraft till de mörka krafterna, och ofta bär vi den inom oss själva. Vi vet bara inte om det, för vi har dragit ner rullgardinerna, låst dörren och kastat bort nycklarna.
Ur programmet:
Aldrig har jag njutit så mycket av trädgården som i år. Varje blomma är en gåva. Till och med ogräset får ett försonande drag och tillägnas en egen hyllning med låten ”Weeds and Wildflowers” med gruppen Parsonsfield.
Aldrig har jag älskat livet så mycket som den här sommaren, när jag nyss har varit nära att förlora det.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. Isaac Albéniz (1860-1909). Mallorca. Opus 202. Julian Bream, gitarr.
2. In the Summertime. Mungo Jerry. 1970.
3. Gustav Mahler (1860-1911). Symfoni N:o 5 i ciss-moll. Adagietto. Berliner Philharmoniker. Dirigent Herbert von Karajan (1908-1989).
4. Ich bleib zu Haus. Max Raabe, Palast Orchestra.
5. Weeds and Wildflowers. Parsonsfield.
6. Giovanni Pierluigi Palestrina (1525-1594). Missa Brevis. 1570. Agnus Dei.
7. Jóhann Jóhannsson (1969-2018). Flight from the City. 2016.
8. J S Bach (1685-1750). French Suite N:o 2 ciss-moll, BWV 813. Motoki Hirai, piano.
9. Zbigniew Preisner. Piotr.
10. I Will Survive. Lyrics by Freddie Perren, Dino Fekaris. Gloria Gaynor, sång. 1978.
11. We’ll Meet Again. 1943. Vera Lynn (1917-2020).
12. Döden spelar schack. Klipp ur Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”. 1957. Max von Sydow, Bengt Ekerot.
13. Arvo Pärt. Spiegel im Spiegel. Leonhard Roczek, cello, Herbert Schuch, piano.
14. Du säger att ditt hjärta är kallt.
15. Lars Gullin. Danny’s Dream. 25 maj 1954. Lars Gullin, barytonsaxofon, Rolf Berg elgitarr, Georg Riedel kontrabas, Robert Edman, trummor.
Nu tar jag en välbehövlig sommarsemester! Jag önskar er alla en bra sommar.
————————————————————————–
Uppskattade du det här Sommarprogrammet? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Den här tiden varje år de senaste fem åren har jag lagt allt annat åt sidan för att kunna ägna mig åt det roligaste jag vet: att göra ett Sommarprogram, som motvikt till radions politiskt korrekta program.
År 2020 är inget undantag. Greta Thunberg, Anders Tegnell, Micael Bydén, Mona Sahlin, Gry Forssell och en rad ointressanta artister och ”influencers” är vad radions P1 bjuder på. Gäsp! Producenten Bibi Rödöö har ansvarat för Sommar i P1 sedan 1996. Hon har sin egen politiskt korrekta lekhage och är en garant för att de utvalda programledarna aldrig går över det förutsägbaras gränser.
Vårt samhälles överlevnad är beroende av att vi i tid upptäcker och kan hantera destruktiva krafter. Att ”vi ser det komma”. Vi underskattade 68-rörelsen, trodde att upproret skulle mogna och gå över. I dag ser vi hur 68:orna har infiltrerat hela statsapparaten.
”Inte kunde jag tro att de skulle bära med sig sina övertygelser in i maktens korridorer och skapa det PK-Sverige vi nu brottas med” skriver Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi.
I dag underskattar vi BLM:s (Black Lives Matters) kraft att engagera unga människor, menar han – även i städer och länder där demonstrationerna är totalt malplacerade och irrelevanta.
Läs och lyssna på två tungt vägande inlägg i debatten. Här nedanför finns också Henrik Jönssons senaste video om yttrandefrihet och svensk konsensuskultur.
Statistik från FBI: Svarta dödar många gånger fler svarta och vita än tvärtom.
Den 17 november 2019 intervjuades Stefan Löfven i SVT:s Agenda om våldsbrottsligheten. Sverige låg då etta i Europa när det gäller dödsskjutningar bland unga män. Statsministern svarade yrvaket att han såg det aldrig komma.
Det finns bilder som sprider hopp och – ja, glädje – mitt i coronapandemin och det galopperande vansinne som pågår just nu med urspårade Black lives matter-demonstrationer, knäböjande poliser och vandalisering och rivning av historiska statyer och monument.
— 𝗦𝗶𝗺𝗼𝗻 𝗞𝗿𝗶𝘀𝘁𝗼𝗳𝗳𝗲𝗿𝘀𝘀𝗼𝗻 (@SamnyttSimon) June 16, 2020
Vad är det vi ser?
En Black lives matter-demonstration i Stockholm. En svart kvinna med megafon, av allt att döma en rutinerad gaphals och uppviglare vid så kallade ”antirasistiska” demonstrationer.
Hon är som fisken i vattnet. Den här demonstrationen är hennes golden moment. Ett perfekt tillfälle att skrika ut vilket praktoffer hon är för svenskarnas ohyggliga rasism.
Nyligen greps Daniel Nyqvist, 37, som misstänkt för dubbelmordet i Linköping 2004. Fallet har gäckat polisen i 16 år men kan nu äntligen klaras upp genom ett unikt samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund.
Nyqvist erkände sig skyldig direkt efter gripandet.
Daniel Nyqvist, 37, spårades genom samarbete mellan Linköpingspolisen och släktforskaren Peter Sjölund. Han erkände dubbelmordet direkt efter gripandet.
Familjesökning i kommersiella släktforskningsdatabaser är ett verktyg som i flera uppmärksammade internationella fall har hjälpt polisen att lösa så kallade ”cold cases”, det vill säga brott som har varit ouppklarade i många år. I Sverige är lösningen av dubbelmordet i Linköping 2004 det första stora genombrottet – ett svårknäckt mordfall som har klarats upp med hjälp av släktforskning.
”Västliga rasaktivister styrs av en föreställning om hyper-nutid, som karaktäriseras av överkänslighet och lynchjustis” skriver den danske författaren och historikern Mikael Jalving i en debattartikel i Jyllands-Posten, apropå ”antirasisters” krav på att riva statyer och andra minnesmärken som de anser vara rasistiska.
Mikael Jalving, författare, historiker och journalist.
Av Mikael Jalving
Översättning från danska: Julia Caesar.
Nyligen råkade jag på en karta av Storbritannien som delades i sociala medier. Den liknade en vanlig geografisk karta, men hade markeringar – inte av städer, floder och vägar – utan av politiskt inkorrekta statyer. Statyer som fortast möjligt skulle avlägsnas eller vandaliseras. Kartan var en plan över vad som måste göras i antirasismens namn. En påbjuden utradering av Storbritanniens rasistiska förflutna i sten, koppar och marmor.
Eric och Ewa gifter sig första gången 1983. Bröllopet blir startsignalen för en stormig relation med ständiga konflikter, gräl, porslinskrossning och separationer. På nästan 40 år har paret skilt sig två gånger och gift sig tre gånger – med varandra. Eric och Ewa sitter fast i ett livslångt beroende av varandra. Ingen av dem kan vara utan den andra.
I en ny radiodokumentär intervjuar dottern Åsa, 33, sina föräldrar om deras förhållande och frågar dem hur de tror att deras ständiga konflikter har påverkat henne och hennes syster. Det är en för föräldrarna ny tanke. I den bild av deras relation som växer fram ligger till och med Lars Norén i lä.
Det var vintern och våren då jag nästan dog. Oräkneliga svimningar varje dag, utan att jag förstod varför. De visade sig bero på att hjärtats sinusknuta inte orkade arbeta längre. Hjärtat stannade några sekunder i taget, det var då jag svimmade. ”Bradykardi” heter det på medicinskt fackspråk.
Höstljungen har övervintrat på trappan och ser bedrövlig ut.
Ända tills helt nyligen har jag mått som höstljungen på bilden här ovanför. Helvissen. Död.
Julia Caesar 