Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur

Det brukar kallas ”De små stegens tyranni”. Vad stort sker, sker bakom de flestas ryggar. Det som händer i Borlänge handlar inte bara om Borlänge. Det är ett exempel av många på en utveckling som riskerar att utplåna vår svenska kultur.

Borganäsvägen i Borlänge på 1950-talet. En svunnen idyll.

Vägen till helvetet är som bekant kantad med goda intentioner. En lång rad beslut, som vart och ett för sig inte ter sig särskilt uppseendeväckande, kan resultera i en katastrofal och oåterkallelig förändring.

Borlänge är ett varnande exempel. Där har Jussi Björlingmuséet stängts, men somaliska kulturcentra och somalisk folkdans belönas av politikerna. Kulturnämndens ordförande råkar vara somalier och röstades in i politiken genom somalisk klanröstning i valet 2018.

Fortsätt läsa ”De små stegens tyranni riskerar att utplåna svensk kultur”

Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen

Den politiska korrektheten är inte bara ett språkbruk. Den är ett smygande, långsamt verkande gift som förgiftar och förlamar befolkningen i hela Västvärlden. I Sverige har den nått rekordnivåer, eftersom svenskar oftast är av vänsäll och anpasslig, stundom feg natur, obenägna att stå upp för sig själva och ta konflikter.

Här är en liten checklista för dig som inte vill låtsas vara en annan än den du är, som har svårt för att ljuga och vill stärka din förmåga att stå emot grupptryck och ängslan att bli utesluten ur flocken.

Kaffekalas med släkten i grönskan 1932. Den politiska korrektheten var ännu inte uppfunnen.
  1. Börja med att ge akt på ditt språk. Om du kommer på dig själv med att säga ”ungdomsgäng” när det handlar om invandrargäng och ”utsatta områden” om platser där invandrare skjuter ihjäl varandra, våldtar och krigar om narkotikarevir istället för att lära sig svenska, arbeta och anpassa sig till Sverige – då är du i farozonen för politisk korrekthet och bör reflektera över vilka ord du använder och varför du använder dem.

De här orden och många andra används frekvent i media, och de har ett syfte: att förneka eller försköna konsekvenserna av massinvandringen och slippa bli kallad ”rasist” eller andra tillmälen. Men det är inte rasism att öppet diskutera invandringens negativa konsekvenser.

Fortsätt läsa ”Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen”