När mamma var liten fick hon engelska sjukan. Rakit som det också kallas. Hennes skelett utvecklades inte normalt. Hennes ben mjuknade. Hon kunde inte stödja på dem och kunde inte gå. Hon kallade sina ben ”bågarna”.
Det var i början av 1920-talet. Familjen bodde på tredje våningen i ett hus i Ljusdal. Morfar var bilförsäljare. Mormor fick bära både minstingen och min mamma upp- och nedför alla trapporna.
Fortsätt läsa ”När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT”
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, författare och förläggare, är välbekant för mina läsare. Han har nyligen gett ut boken ”Priset”, där vi är tolv dissidenter som berättar om det pris vi betalat och betalar för vår kritik mot Sveriges ansvarslösa invandringspolitik.
Arnstberg driver också tillsammans med socionomen och journalisten Gunnar Sandelin bloggen ”Invandring och mörkläggning”. I dag publicerar han en angelägen krönika som jag återger delar av här.
”Torsdagen den första februari 2018. Ser på Aktuellt, där den nya rikspolischefen Anders Thornberg intervjuas. Han beskriver ett katastrofläge, där ingenting ser ut att bli bättre. Våldtäkterna stiger snabbt i antal men många utreds inte ens. Anmälningarna läggs på hög. Allt fler poliser ger upp och letar rätt på ett annat jobb. Eftersom det tar tid att utbilda poliser är framtiden mörk.
Som efterträdare till den förträfflige Håkan Boström plockar Göteborgs-Posten in Ann Charlott Altstadt, 54, som gästkrönikör på ledarplats.
Äntligen en salt ledarskribent! Altstadt har bland annat arbetat på Aftonbladet och Fokus. Hon anses kontroversiell i vissa kretsar. Desto bättre! I mellanmjölkens medielandskap behövs någon som går in för full fat opastöriserat.
Det händer inte ofta. I Sverige nästan aldrig: att vi får uppleva någon som klarar – och får förutsättningar att klara – attackerna från en aggressiv agendajournalist så till den grad att journalisten tvingas erkänna sig besegrad.
Hur hamnade oljan i min brunn? Jag kan naturligtvis inte påstå att någon med vett och vilja har velat tillfoga mig allvarlig skada. Då vore jag med samtida språkbruk en ”paranoid konspirationsteoretiker”.
Men 2017 var året då någon ändå gjorde det. Någon hällde olja i min brunn. Mitt vatten är obrukbart, och mitt hus har från ett värde på ett par miljoner (och lån på lika mycket) förvandlats till osäljbart.
Fortsätt läsa ”2017 var året då någon hällde olja i min brunn”
1968 ses av många som frigörelsens och revolternas år. Men i ett 50-årigt perspektiv blir det tydligt att 68-vänstern kommer att gå till historien som ansvarslösa extremister som har tillfogat Sverige irreparabla skador.
Med hänsynslös egoism och förblindade av totalitära ideologier har de under falsk flagg av ”solidaritet” tillgodosett sina egna behov på bekostnad av andras. De bär ett mycket stort ansvar för förstörelsen av de kvaliteter som för 50 år sedan gjorde Sverige till ett tryggt och bra land att leva i.
Fortsätt läsa ”68-vänstern 50 år efteråt: från empati till klassförakt”
Efter mina två krönikor ”Thomas Mattsson och skadeglädjen” och ”Thomas Mattsson och stoltheten” har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson känt sig manad att kasta sig in i olika trådar på Twitter. Han gör det med en frenesi som vittnar om att debatten om uthängningar av och drev mot vanliga privatpersoner i Expressen är oerhört viktig för honom.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är stolt över att ha hängt ut och skandaliserat enskilda privatpersoner i tidningen, röjt deras identitet och förstört deras liv.
Han är stolt över att ha smutskastat människor så att de i vissa fall har tagit sina egna liv, i andra fall kollapsat och fått tas in för akut vård på grund av överhängande självmordsrisk. I åter andra fall sparkats från sina jobb, uteslutits ur sina fackförbund och frusits ut av familj och vänner.
Expressens chefredaktör Thomas Matsson frustar av skadeglädje. Än en gång har han lyckats trampa ner en privatperson utan makt och resurser i skiten. Det är nämligen vad Thomas Mattsson visar att media, i synnerhet Expressen, är till för: att trampa nedåt. Ju svagare och mer utsatt den utvalda personen är, desto bättre.
Att tvåla till och trycka ner vanliga medborgare med andra åsikter än Mattssons egna så grundligt att de helst aldrig reser sig igen – då mår Thomas Mattsson bra. Då får han fart på endorfinerna och njuter av sin makt och de miljoner som Expressens ägare, familjen Bonnier, ständigt fyller hans plånbok med.
Trodde du att vi har yttrandefrihet i Sverige? Den är ju fastställd i grundlagen!
Har du tänkt att allt prat om åsiktskorridoren bara är överdrivet och saknar grund? Att de som kritiserar invandringspolitiken verkligen är rasister, nazister och fascister som förtjänar att stigmatiseras, förföljas, skandaliseras och sparkas från sina jobb?
Då är den nyutgivna boken ”Priset” en bok för dig. ”Priset” handlar om vad det kostar att stå utanför den åsiktskorridor som är smalare i Sverige än i något annat västligt land. Boken är en antologi med Karl-Olov Arnstberg som redaktör. Här berättar tolv välkända invandringskritiker om det pris vi betalar för att stå upp för sanningen och för Sverige.
Det är nämligen inte gratis. Priset kan vara mycket högt. Yttrandefriheten är selektiv. Den gäller inte alla och inte heller alla ämnen. Sverige är ett konsensusland där man får ha vilka åsikter man vill, bara man tycker lika som alla andra.
