Krönikan om hur prestigefyllda och välbetalda jobb i public service tenderar att gå i arv i mediefamiljer, i synnerhet inom skattefinansierade public service, finns nu som podd.
Omkring 8,5 miljarder kronor drivs in från skattebetalarna varje år för att hålla igång Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.
Genom att bygga upp familjedynastier, där utrymme och makt går i arv eller fördelas till familjemedlemmar på annat sätt, kan journalistfamiljer och medieklaner säkra att deras politiska åsikter lever vidare och fortsätter att kolporteras ut till svenska folket. Det är ett sätt att garantera maktinnehav in i framtiden.
Det är en oförglömlig sommar. 2020 är året vi aldrig glömmer. Ett litet taggigt virus sätter våra liv på standby.
I mitt femte Sommarprogram pratar jag från min hemkarantän om liv och död och rädsla, och om deras motkrafter: kärlek och mod. Mod att våga stå för den man är och det man tycker – även när man går rakt emot flocken och en etablerad åsiktselit. Mod att hålla fast vid den man är och det man tycker, även om man förlorar vänner och blir uthängd på medias galgbacke.
Det finns nästan alltid en motkraft till de mörka krafterna, och ofta bär vi den inom oss själva. Vi vet bara inte om det, för vi har dragit ner rullgardinerna, låst dörren och kastat bort nycklarna.
Ur programmet:
Aldrig har jag njutit så mycket av trädgården som i år. Varje blomma är en gåva. Till och med ogräset får ett försonande drag och tillägnas en egen hyllning med låten ”Weeds and Wildflowers” med gruppen Parsonsfield.
Aldrig har jag älskat livet så mycket som den här sommaren, när jag nyss har varit nära att förlora det.
MUSIK OCH LJUDKLIPP I PROGRAMMET
1. Isaac Albéniz (1860-1909). Mallorca. Opus 202. Julian Bream, gitarr.
2. In the Summertime. Mungo Jerry. 1970.
3. Gustav Mahler (1860-1911). Symfoni N:o 5 i ciss-moll. Adagietto. Berliner Philharmoniker. Dirigent Herbert von Karajan (1908-1989).
4. Ich bleib zu Haus. Max Raabe, Palast Orchestra.
5. Weeds and Wildflowers. Parsonsfield.
6. Giovanni Pierluigi Palestrina (1525-1594). Missa Brevis. 1570. Agnus Dei.
7. Jóhann Jóhannsson (1969-2018). Flight from the City. 2016.
8. J S Bach (1685-1750). French Suite N:o 2 ciss-moll, BWV 813. Motoki Hirai, piano.
9. Zbigniew Preisner. Piotr.
10. I Will Survive. Lyrics by Freddie Perren, Dino Fekaris. Gloria Gaynor, sång. 1978.
11. We’ll Meet Again. 1943. Vera Lynn (1917-2020).
12. Döden spelar schack. Klipp ur Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”. 1957. Max von Sydow, Bengt Ekerot.
13. Arvo Pärt. Spiegel im Spiegel. Leonhard Roczek, cello, Herbert Schuch, piano.
14. Du säger att ditt hjärta är kallt.
15. Lars Gullin. Danny’s Dream. 25 maj 1954. Lars Gullin, barytonsaxofon, Rolf Berg elgitarr, Georg Riedel kontrabas, Robert Edman, trummor.
Nu tar jag en välbehövlig sommarsemester! Jag önskar er alla en bra sommar.
————————————————————————–
Uppskattade du det här Sommarprogrammet? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Den välkände konservative brittiske filosofen och författaren Sir Roger Scruton avled den 12 januari. Den 27 februari skulle han ha fyllt 76 år.
I den här podden tecknar jag en personlig minnesbild av honom. Hans värderingar, kunskap och insikter var trygga stöttepelare att luta sig mot i en tid när den extrema vänstern anser sig ha hela tolkningsföreträdet.
En riktigt GOD JUL önskar jag alla mina läsare som följer mig här på bloggen! Måtte julen innebära allt vad du har önskat dig och längtat efter, vare sig det är några dygn av stillhet och eftertanke eller samvaro med människor som står dig nära.
Traditionen bjuder att jag publicerar mitt Evangelium enligt Julia, skrivet i en form som anknyter till Bibelns julevangelium – men med ett satiriskt innehåll som handlar om vår egen tid på jorden.
Ur texten:
Julen stundade i Svea rike. Snöflingor föllo mjukt och traditionsenligt på taken till såväl höghus som modulbaracker och små röda stugor.
Adventsstjärnorna spredo sitt varma sken i alla fönster som inte voro blockerade av parabolantenner, och eldskenet från hundratals brinnande bilar lyste stämningsfullt mot den mörka himlen i vinternatten.
För rörmokaren Josef Pettersson och hans trolovade Maria Karlsson, som var havande, funnes icke plats i härbärget, ty det var fullt med EU-migranter. Maria födde sin förstfödde son i ett stall och lindade honom och lade honom i en krubba.
I samma nejd voro några poliser ute på marken och höllo vakt om natten över den växande kriminaliteten och de tilltagande gängskjutningarna. Då stod en ängel framför dem, och en stor härlighet kringstrålade dem; och trots att de voro vana vid stenkastning och knivskärningar blevo de mycket förskräckta.
Men ängeln sade till dem:
”Varen icke förskräckta! Se, jag bådar Eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
Ni, detta folk som så länge har låtit Er hjärntvättas och förtryckas, ni som under skatter digna ner, skall resa Er i protest mot islamiseringen av Ert land, mot Edra förtryckare och traditionsdödare, mot politiskt korrekta media, och ni skall spränga den trånga åsiktskorridoren i luften.”
Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.
Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.
Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor? Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?
Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.
Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:
Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?
För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.
Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.
Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.
Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.
Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.
Musiken i programmet
1. Johann Sebastian Bach (1685-1750). Konsert i d-moll, BWV 974. (Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll). Adagio. Vikingur Ólafsson, piano.
2. Simon & Garfunkel. The Sound of Silence (Original Version from 1964).
3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736). Stabat Mater. The Academy of Ancient Music. Dirigent Christopher Hogwood.
4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik. När skönheten kom till byn. Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).
5. J S Bach (1685-1750). Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”. Simone Dinnerstein, piano.
6. Adriano Celentano. La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck). Françoise Hardy, sång. 1966.
7. Berg-Kirstis polska. Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas. Ur Jazz på svenska. 1964.
8. Jean Sibelius (1865-1957). Etude opus 76 No 2. Arrangemang Börje Sandquist. Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.
9. Arne Forsén. Visa från Dorotea.
10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901). Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871. Staatskapelle Dresden. Chor der Staatsoper Dresden. Dirigent Silvio Varviso. 1983.
12. J S Bach (1685-1750). Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”. Alfred Brendel, piano.
14. Alberto Iglesias. Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”. Bau (Rufino Almeida).
15. Max Richter. The Twins.
16. Canto Gregoriano. Ave mundi spes Maria. Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos. Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.
17. Colleen. Ritournelle. Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.
18. Arnold Schönberg (1874-1951). Pianokonsert Opus 42. (1942). The Cleveland Orchestra. Dirigent Pierre Boulez. Mitsuko Uchida, piano.
19 och 20. Gånglåt från Mora. (Anders Zorns favoritmarsch). Jan Anders Andersson.
21. Arne Forsén. Jon Mas polska.
22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Hymn of the Cherubim. The USSR Ministry of Culture Chamber Choir. Dirigent Valery Polyansky.
23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016). Cantus Arcticus. Leipzig Radio Symphony Orchestra. Dirigent Max Pommer.
24. Allan Edwall (1924-1997). När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).
25. Eleni Karaindrou. The Waltz of Hope. Tous Des Oi.
Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
För ett par veckor sedan stoppade YouTube min podd ”Så punkterar du en egohumanist” utan godtagbar förklaring. Podden bygger på den danske författaren Kristian Törnings bok ”Egohumanisterna”.
Jag har överklagat beslutet men fortfarande inte fått någon förklaring från YouTube. Istället publicerade jag hela poddmanuset här på bloggen.
Nu publicerar jag podden, komplett med vacker musik av bland annat Gioachino Rossini. Lyssna och njut!
Traditionen bjuder att det sker med mitt Evangelium enligt Julia, skrivet i en språklig form som anknyter till Bibelns julevangelium – men med ett satiriskt innehåll som handlar om vår egen tid på jorden.
Du som har levt ett tag – hur minns du 1900-talet?
Kommer du ihåg skövlingen av stadskärnorna på 1950- och 60-talen, minns du hur jordbruken lades ner i rasande fart och hur landsbygden tömdes på människor?
Minns du hur familjer och släkter splittrades för det som kallades ”strukturomvandling” och ”urbanisering”? I den här podden ger jag mina minnesbilder, sedda genom min familj och släkt.
