Röster om 5G: ”Wake the hell up!”

Sverige sover sött när det gäller hälsoriskerna med 5G. Här råder kompakt tystnad och ointresse från både media och allmänhet kring lanseringen av femte generationen trådlösa nätverk och vad den innebär.

Det är en farlig tystnad som tillåter 5G-aktörerna – telekomindustri, politiker och tjänstemän i maskopi – att utan ifrågasättande och debatt genomföra en plan som kommer att påverka oss alla, men vars hälsorisker inte är utredda.

I andra länder, framför allt USA, har diskussionen kommit längre. Det vill säga: i USA finns en diskussion över huvud taget. Jag publicerar några videoklipp så att du kan bilda dig en egen uppfattning om experimentet 5G. I klippet ovan en kort diskussion i RT, Russia Today.

Fortsätt läsa ”Röster om 5G: ”Wake the hell up!””

Res ett monument över den anonyme bloggaren!

Res ett monument över den anonyme bloggaren! Det är hans förtjänst att myndigheterna börjar vakna, att moskéer kommer att stängas och våldsagitatorer kallade ”imamer” kommer att skickas hem till sina antidemokratiska hemländer.

Det förutspår den anonyme bloggaren Joneirik på den norska sajten Document.no i en optimistisk text som jag har översatt.

Frihetsmonumentet i Riga, Lettland.

Fortsätt läsa ”Res ett monument över den anonyme bloggaren!”

Åsiktseliten inför EU-valet: Varnar för ”andens och själens mordbrännare”

”Europa är i fara. Huset Europa brinner.”

”Europa är under attack inifrån av falska profeter.”

”Vi drunknar i populismens vågor.”

Några av de 30 personer i den europeiska åsikts- och kultureliten som undertecknat ett upprop inför EU-valet i maj. Från vänster uppifrån: Elfriede Jelinek, Salman Rushdie, Milan Kundera, Anne Applebaum, Svetlana Aleksijevitj och Mario Vargas Llosa.

Trettio kända författare och filosofer – vänsterintellektuella globalister – skräder inte orden när de målar upp vilket fruktansvärt, fasansfullt inferno som väntar oss om patriotiska, nationalistiska partier får framgång i EU-valet i slutet av maj.

Fortsätt läsa ”Åsiktseliten inför EU-valet: Varnar för ”andens och själens mordbrännare””

Jane Goodall och ondskan

Hon är en ikon redan under sin livstid. Nu är hon 84. När hon 1960 sändes ut till nationalparken Gombe Stream i Tanzania var hon 26 år gammal och bokstavligen en bild av mänsklig och vetenskaplig oskuld och naivitet.

Hennes uppdrag: att utforska hur vilda schimpanser lever för att få veta mer om människans förfäder.

Jane Goodall levde i mer än 40 år med vilda schimpanser i Gombereservatet i Tanzania.

Schimpanserna blev en livslång kärlek för Jane Goodall – men de krossade också obarmhärtigt hennes och många andras illusioner om ondska, godhet och ”fredliga” primater.

Fortsätt läsa ”Jane Goodall och ondskan”

”Islams våld och terror har ingenting med fattigdom och orättvisa att göra”

Våld, terrorism och jihad har ingenting med fattigdom och orättvisa att göra.
”Orsaken är islam och ingenting annat än islam” skriver den norske författaren Kent Andersen i den här krönikan, som jag har översatt.

Texten har publicerats på document.no.

Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker.

Av Kent Andersen

”Både Verdens Gang och Nettavisen har nyligen tagit upp en Critical Threats-rapport från Katherine Zimmerman vid tankesmedjan American Enterprise Institute. Rapporten har titeln ”Terrorism, Tactics and Transformation – The West vs the Salafi-Jihadi Movement”, och både den här och liknande rapporter från andra tankesmedjor är intressanta. Inte för att de ger oss lösningar på jihad-terrorn, utan för att de avslöjar en systematisk och självpåtagen vägran att beröra vad som driver jihadister, vilken bok som inspirerar dem och varför de är villiga att dö för saken.

Nej, det är inte fattigdom och orättvisa.

Terrororganisationen IS, Islamiska Staten.

Rapporten från AEI på 48 sidor är grundlig och tankeväckande. Den säger klart att extrema islamistgrupper som IS inte kan nedkämpas med dagens metoder. Det är som utgångspunkt lite magert, eftersom strategin mot IS är densamma som Israel har fört i 70 år: håll gärningarna nere med makt och reducera de värsta med vapen.

Det är varken vackert eller önskvärt, men det verkar. Zimmerman anser emellertid att kampen aldrig kommer att ta slut om man inte gör något åt de underliggande orsakerna som skapar jihadister:

”Bortser man från rent taktiska segrar på marken har dagens strategi slagit fel. Samtliga soldater och underrättelseanalytiker som har arbetat med det här problemet inser vad som sker. De förstår att det vi gör i dag bara är en tillfällig lösning. Det avlägsnar det omedelbara hotet men verkar inte stabiliserande och ger ingen framgång. Detta rör sig om politik.”

Tankesmedjorna och media omfamnar och bekräftar en gammal myt:

Den Islamska Staten har bombats tillbaka till rötterna och gått under jorden. Men tankesmedjan Center for Strategic and International Studies (CSIS) påpekar att det djupa missnöje som många irakier och syrier känner fortfarande finns kvar.

Tankesmedjan har jämfört en karta över var IS och al-Qaida har varit mest aktiva med en karta över myndigheternas effektivitet i de olika länderna och fann ett klart mönster: de flesta länder där upprorsrörelserna var mest aktiva – Jemen, Syrien, Irak, Afghanistan, Libyen, Mali, Nigeria och Somalia – ligger också i botten när det gäller effektivitet hos myndigheterna.

Terrororganisationen al-Qaida.

Ingen överraskning där, men detta är ett användbart halmstrå, för utifrån detta kan man påstå att jihadism verkligen drivs av missnöje, fattigdom och ineffektiva stater – något som har varit en seglivad ”sanning” sedan 9/11. Orsaken till att man klamrar sig fast vid det här narrativet är att ett sådant orsakssammanhang kan kureras med utvecklingsbistånd och pengar. Ös på med pengar och gör människor mer nöjda så slutar de att begå terror!

Men är det sant? Utvecklingsbistånd mot jihad? Verkligen?

John Allen.

General John Allen, som var överstebefälhavare för USA:s styrkor i Afghanistan, leder nu den prestigetunga tankesmedjan Brookings Institution i Washington. Han anser att Väst nu bör fråga sig själv hur de kan få övertaget.

”Var ska vi titta efter nästa problem? Vi bör använda mycket mer tid på de områden som ligger i sköra eller vacklande stater. Vi måste finna de ställen där levnadsvillkoren bidrar till radikalisering av stora delar av befolkningen. När vi till slut registrerar det har sådana radikaliseringsprocesser pågått länge.”

John Allen menar alltså att lösningen ligger mycket mer i utvecklingsbistånd än i terrorbekämpning. Men om det vore sant, varför har så mycket av jihadismen sina rötter i rika länder som Saudi-Arabien och – ändå värre – i Väst? Behöver muslimska terrorister som är födda och uppvuxna i oljerikedom eller i Väst också utvecklingsbistånd för att inte bli radikaliserade?

Det är ju inte meningsfullt. Och även om ”fattigdom eller orättvisa” utan tvivel skapar frustration och vrede – vad är det som legitimerar bruk av våld? Det ordet vill inte tankesmedjorna beröra.

Västliga tankesmedjor är maniskt upptagna av vad terrorister känner, och varför de känner det. Men detta är ett blindspår. De har rätt i att kampen aldrig kommer att ta slut om vi inte gör något åt de underliggande orsaker som skapar jihadister.

Men svaret är inte fattigdom och orättvisa. Det avgörande är vad som legitimerar att man går från frustration till att angripa andra fysiskt. Det vågar tankesmedjorna inte ha några tankar om – och det är en present till islamistiska extremister. Självbedrägeri och lögn är aldrig en bra metod att lösa problem.

Narrativet om att fattigdom och orättvisa är orsaken till jihadism och terror i Allahs namn är en väldigt användbar förklaring för Västs elit, men det har en kolsvart och cynisk baksida: det kastar samtliga fattiga i världen i samma svarta gryta av misstankar.

Långt in på 1900-talet var Sverige ett mycket fattigt land. Ändå hade vi ingen terrorism.

Det innebär att fattiga människor utgör en fara för terrorism och våldsproblem, oavsett var de bor och oavsett vilken kultur de tillhör. Och det är lögn. Klar, ondsint lögn. Det är underligt att regeringar i fattiga länder inte reagerar på det.

Det råder inget tvivel om att världens fattiga och eländiga känner frustration och orättvisa. Men det finns över huvud taget ingen automatik i att man tar till våld bara för att man är fattig, frustrerad och känner sig orättfärdigt behandlad.

De flesta av världens fattiga bär sin fattigdom med största värdighet och fredlighet och utgör ingen fara för människorna omkring dem. Till exempel svenska fattigpensionärer.

Tvärtom bär väldigt många av världens fattiga sin lott med största värdighet och fredlighet och utgör över huvud taget ingen fara för människorna omkring dem. Därför är den här förklaringen som Väst klamrar sig fast vid så genomrutten och ondskefull – och dubbelt upp, eftersom de som hävdar att fattigdom är samma sak som fara för terrorism hävdar att de hyser äkta omsorg om världens fattiga. Vilka fega hycklare de är, helt inkapabla att styra något mer än en cykel med tre hjul.

Ska man ta till våld eller terror räcker det inte att vara fattig och orättvist behandlad. Det är lögn. För att ta till våld och terror måste man också ha ett kulturellt element som legitimerar användning av våld och terror, och det är en helt annan sak. Man måste ha något som sänker impulskontrollen och gör att våld framstår som legitimt och riktigt, och inte bara i det egna huvudet utan också för det omgivande samhället.

De som hamnade i fattigdom efter finanskrisen 2008 har inte sprängt några banker i luften.

Under finanskrisen 2008 var det många västliga människor som blev ruinerade och fortfarande lever i orättvis fattigdom. Det är ingen tvekan om att många av dem har drömt om att angripa cheferna i Lehman Brothers eller spränga bankbyggnader i luften, men det sker inte. Varför?

För att vi inte har en kultur av kränkningar, blodshämnd, vendettor, ära och angrepp på våra personliga fiender för att skapa ”rättvisa”. Det finns ingenting som legitimerar sådana handlingar i vårt samhälle, och det finns ingen ära att hämta från samhället genom sådant uppträdande. Det gör det däremot i islamiska länder.

Milorg var namnet på en hemlig militärorganisation och väpnad motståndsrörelse i Norge under andra världskriget. Den kämpade mot Vidkun Quislings regim och mot Tysklands militära närvaro i Norge.

MILORG var en norsk organisation av svårt frustrerade och rasande unga män, av alla möjliga orsaker. Ändå sprängde de inte bussar eller trottoarkaféer bland civila i Berlin. De skar inte huvudet av kvinnor på campingtur medan de mässade att gud är stor. Hämningar mot bruk av våld finns i de allra flesta länder och kulturer i världen, oavsett hur fattiga de än må vara. Se bara på länder som präglas av buddhism.

Men det finns en kultur som skiljer ut sig: islamisk kultur. Länder präglade av islamisk kultur är genomsyrade av gamla tiders machovärderingar och hederskodex som inte bara legitimerar angrepp och våld mot dem som kränker profeten eller skapar känslan av orättvisa – utan också rakt ut uppfordrar till våld. Det finns en ära att hämta i våld och terror.

Det gäller inte minst denna kulturs ledande bokverk, koranen, som är full av uppmaningar till angrepp mot var och en som kritiserar islam, profeten eller det muslimska herrefolket. Och ”otrogna” eller judar? Gå bärsärk! Allah legitimerar det. Svart på vitt. Där ligger orsaken till jihad och terror. Där och ingen annanstans. Det har ingenting med fattigdom eller orättvisa att göra.

Bevis för detta såg man i den islamiska världens reaktioner på World Trade Center 2001, och alla terrorangrepp sedan dess: ohyggligt många muslimer uppfattar jihadterror som rättfärdig och riktig, för islam är en våldskultur som legitimerar sådana angrepp. Islam gör våldet både legitimt och socialt riktigt.

Muslimer gläds och firar attacken på World Trade Center i New York 2001.

Det finns ingen förlåtelse eller nåd, och därför är det något fel med islam, och diktaren Mohammed bär skulden. Där ligger den grymma sanningen – sanningen som Väst inte vågar säga högt och som Allah högt och tydligt kräver ska stoppas med alla medel. I rest my case.

En så enkel och uppenbar mänsklig svaghet i en dum macho-dyrkan från forntiden borde inte vara svår att erkänna eller förstå för Västs utbildade och intellektuella elit – som redan hade vänt ryggen till kristendomens lärosatser och heliga bok.

Men av en eller annan obegriplig orsak slapp islam samma kritiska behandling. Man inviterade den islamiska världens kaos och våldskultur till Väst med öppna armar i förvissning om att den kunde kombineras med modern demokrati, och att muslimer skulle ”integrera” sig med västliga värderingar. Fråga fransmän eller svenskar om hur de tycker att det projektet fungerar. Oh dear!

Det som sker är att islam långsamt tar nackgrepp på den västliga eliten, med sitt subtila men alltid närvarande våldshot. Islams kulturella bakgrundsmelodi ”Kritisera oss och ta konsekvenserna!” nynnas nu konstant i land efter land. Därför har Väst valt att underkasta sig, så som Mekka gjorde inför Mohammeds ”fredliga” intåg, eller som många områden och städer gjorde inför IS-kolonnerna.

Våld och hot fungerar. Skräck är en effektiv övertalningsmetod.

Våld är en ohyggligt effektiv metod för att behålla makten och skapa ”lugn” i ett samhälle. Ohämmat bruk av våld har sörjt för att islam har kunnat överta land efter land och folk efter folk i 1 400 år, och det är detta konstanta hot om våld och straff som håller kvar locket på tryckkokaren Iran.

Våld fungerar, och det skapar islams högst speciella form av ”fred” – som dumma västliga politiker tror är samma sorts fred som de är vana vid.

Islams våldskultur fungerar speciellt bra på en västlig, fredsförgiftad befolkning med en överfredlig femi-kultur, på en nazi-traumatiserad kontinent där alla pojkar får lära sig att det är usch och fy att slåss och att pistoler är bannlysta.

Europa var helt oförberett när islams våldskultur släpptes fri här. Politiker och aktivister som påstår sig vara uppfyllda av kultur och mångfald hade absolut NOLL förståelse för kultur och mångfald. De var islams ovetande, nyttiga idioter. Där finns förklaringen som tankesmedjorna letar efter men inte kommer att finna.

De är livrädda för sanningen. Inte bara för att den avslöjar dem själva som gigantiska inkompetenta dumskallar utan också för att de är livrädda för hur Europas muslimska kolonisatörer kommer att reagera. Självbedrägeri är mycket behagligare.

Det är inget nytt att islam tränger sig in i nya territorier och långsamt tar över samhällen, kultur och makt genom en blandning av offerkort och svärd. Det har islam hållit på med i 1 400 år, och det är faktiskt hela poängen med islam. Allah kräver det.

Läs boken – och läs gärna en historiebok i samma veva. Men nu när islam har fått infiltrera både politiken, försvaret, polisen, samhällsinstitutioner, näringsliv, städer, stadsdelar, gator och torg i västliga länder, blir det omöjligt att företa en sådan uppgörelse som Polen och andra länder i östblocket gör.

Öststaterna känner igen totalitära krafter när de ser dem och är inte lika förlamade av fred som västliga länder. De säger sanningen utan fruktan, för de har aldrig släppt in det fruktansvärda ibland sig.

Berlinmuren skilde Öst- och Västtyskland åt 1961-1989.

De låter inte den här politiska illusionen få infiltrera någonting alls. De avvisar den, och då blir islam naturligtvis kränkt men kan inte göra någonting. Direkta angrepp är inte islams strategi. Läs boken!

I Västeuropa har islam dock fått så starkt fotfäste att den ena handen viftar konstant kränkt, medan den andra handen vilar på svärdskaftet och moderata muslimer försäkrar att de är fredliga men inte kan göra så mycket åt lagverket från gud och den perfekte profeten.

Ingen kan kontrollera islam, och vad kan man göra då? Det finns bara en lösning: att låta islam få hålla på, samtidigt som man låtsas att man står inför något helt annat: fattigdom och orättvisa.

Därför gör västliga tankesmedjor, politiker och media problemet ”enkelt” och möjligt att åtgärda genom pengar som man kan kasta på fattigdom. Som om islam inte finns.

Som om islam inte är den faktor som legitimerar våld och terror.

Som om samtliga terrorister och prästerskapet där bakom som viftar med koranen inte förstod budskapet.

Som om islam har noll politiska ambitioner.

Som om hoten från islam, sharialagar och jihad mot ”otrogna” och västliga samhällen skulle försvinna.

Ge dem pengar och rättvisa så försvinner terrorn och expansionen? Som om halalslakten av två västliga kvinnor i Atlasbergen var ”obegriplig”? Å, håll munnen!

Under den årliga konferensen om terrorbekämpning som organiserades av den konservativa tankesmedjan Jamestown Foundation var det flera som pekade på irakiska myndigheters marginalisering av den sunnimuslimska minoriteten som bidragande orsak till framväxten av grupper som al-Qaida och IS. Experterna varnade för att om inte sunnimuslimernas missnöje tas på allvar kommer jihadistgrupper som IS åter att blomstra.

Men det är strunt: jihadistgrupper kommer att blomstra oavsett och överallt, av två skäl:

1. För att ayatollah Kohmeini revitaliserade politisk islam 1979, efter bara 50 års ytlig dvala.

2. För att koranen kräver och legitimerar det – och islam blir aldrig nöjd förrän alla ligger på knä i underkastelse för Allah och alla kvinnor lydigt knäböjer för muslimska män.

Islams makt i Iran: Sveriges feministiska regering tar på sig slöjan när de är på statsbesök i landet.

Att jihad och terror inte har något samband med fattigdom och orättvisa är grundligt dokumenterat, och lustigt nog är det IS självt som har dokumenterat det:

2016 fick tysk säkerhetstjänst tag i 22 000 dokument från brittiska och amerikanska jihadister som hade fått nog av kalifatet. Dokumenten är frågeformulär som riktar sig till alla rekryter som anmälde sig till tjänstgöring hos IS och innehåller 23 frågor, inklusive namn, datum, födelseort, hemstad, telefonnummer, utbildning och blodgrupp.

De här dokumenten visar tydligt att det inte finns något samband mellan fattigdom, utbildning och bakgrund i förhållande till jihad och terror. Det är struntprat. Det visar också hur desperata man är i Väst att bortse från fakta.

Självbedrägeriet kring ”fattigdom och orättvisa” blir ännu mer frestande när den gigantiska biståndsindustrin kan stödja sig på det. Det kastas ständigt bort mer pengar i bistånd, trots avsaknad av legitimitet och avsaknad av äkta resultat.

Som om det inte vore nog stöttar detta självbedrägeri vänstersidans eviga projekt att vältra över skulden för all världens eländighet på det kapitalistiska Väst, så att vi frivilligt ger ifrån oss alla våra pengar till islamiska länder av ren skamkänsla.

Och vips – så har man uppnått den 100 år gamla kommunistiska drömmen om ”omfördelning”. Helt utan de obehagligheter som en väpnad revolution för med sig. Genialt! Men islam kommer att tvinga socialisterna på knä, som den gjorde i Iran. Våld fungerar, och islam har ingen bromsfunktion. Ingen.

Men först och främst gör detta trams om ”fattigdom och orättvisa” att västliga journalister och eliter slipper ta en uppgörelse med islam, för de vet att det vill krossa drömmen om regnbågar, mångkultur och gränslöshet för gott – en dröm har tagit ifrån Europa verklighetsuppfattningen sedan Murens fall 1989. Då kommer de naivas tid att vara över, och vuxna människor får ta över igen.

De vet också att en sådan uppgörelse med islam skulle tvinga dem att ta samma risk som vi islamkritiker har gjort i årtionden och som alltför många allaredan har fått plikta med livet för eller måste leva med säkerhetsåtgärder för. Det törs inte dessa naiva fegisar, och därför är de så skiträdda för att säga sanningen, och därför är de så desperata att låtsas som om allting är som förr i Europa. Men ingenting är dom förr, och ingenting blir som förr. För våld fungerar, och skräck är ett effektivt vapen mot frihet och sanning. Som vi ser.

Det finns bara en möjlig väg ut ur denna soppa: sluta med struntpratet om fattigdom och konfrontera den politiska ideologi som legitimerar våld. Ju förr desto bättre. Det kommer att vara bra för Europa, och bra för muslimer också.”

Kent Andersen


Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare?

Stötta gärna document.no och Kent Andersen med en donation!

 Kontonummer 1503.02.49981.

https://www.document.no/stott-oss

Fira en glad jul utan skuld!

Ni har säkert lagt märke till det: den här julen sätter puritanerna agendan. Klimatalarmister, moraliserande köttfiender, förespråkare av vegankost och allmänna glädjedödare gör allt, precis allt i sin makt för att vifta förebrående med sina moraliska pekpinnar och vräka ut skuldkänslor över svenska folket.

Ett äkta julbord – att njuta av utan att bry sig om klimatalarmister och militanta veganer.

Från morgon till kväll har media firat formliga orgier för att uppfostra oss och få oss att skämmas och känna skuld för att vi över huvud taget firar jul. De sadistiska avsikterna från människor i främst public service har inte gått att dölja. Här handlar det om julhatare som anstränger sig blå för att dyvla sina neuroser på oss som bara vill fira en god jul i glädje med våra närmaste.

Tänk på alla som svälter! Tänk på föroreningarna! Sluta äta kött! Om du inte lever klimatsmart är du helt enkelt En Ond Människa. Förbannelse över dig! Du ska sopsortera dig till döds – och dö med ett saligt leende på läpparna. Då gjorde du i alla fall din plikt mot Klotet och miljöpartiet.

Därför är det så befriande att läsa den norske författaren Kent Andersens julbudskap till sina landsmän, som jag har översatt och med varm hand vidarebefordrar till svenska läsare:

Känn ingen skuld!

Artikeln har publicerats på document.no. Kent Andersen är välbekant för mina läsare sedan jag har översatt och publicerat flera av hans tidigare texter. Han skriver med en friskhet som gör luften lättare att andas, även för oss svenskar.

Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker i Fremskrittspartiet.

Fortsätt läsa ”Fira en glad jul utan skuld!”

Kent Andersen: ”Dumhet och inkompetens bakom massinvandringen”

”Debatten om vem som har ansvaret för massinvandringen handlar inte om vem som har sagt vad. Den handlar om vem som har gjort vad – och varför de har gjort det.”

I en väldokumenterad krönika undersöker författaren Kent Andersen på sajten document.no de norska socialdemokraternas (Arbeiderpartiets) ansvar för mångkulturens misslyckande. Ett ansvar som partiet nu försöker smita ifrån.

Jag har översatt krönikan, som lika gärna kunde handla om Sverige.

Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker.

”Inte ett enda land har lyckats med det mångkulturella samhällsexperimentet, och inte heller Norge klarar längre att kamouflera problemet med oljepengar” skriver Kent Andersen.

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”Dumhet och inkompetens bakom massinvandringen””

Skrikvänstern äter sig själv

Hon intar den offentliga scenen som om det är självklart att just hon ska hålla i taktpinnen och dirigera föreställningen. Hon är övertygad om att hon har rätt att sabotera ett demokratiskt torgmöte. Omkring sig har hon samlat en mobb av invandrare. De utgör de ynkliga trupper hon har lyckats skrapa ihop. Invandrarna är hennes nyttiga idioter i vänsterns kamp mot yttrandefrihet.

Alternativ för Sveriges torgmöte i Uddevalla den 30 augusti. Kvinnan i röd jacka är vänsterpartisten och kommunfullmäktigeledamoten Ewa Espling, 56, som hetsar och dirigerar en stor grupp invandrare för att störa mötet.

Vi befinner oss i Uddevalla. Det är torsdagen den 30 augusti 2018, mitt i valrörelsens slutskede. Det nya partiet Alternativ för Sverige håller ett av 50 offentliga torgmöten under sin valturné i hela landet. På varje plats har människor mött upp för att lyssna på vad ett nytt parti har att säga, och på varje plats har de tagits emot med applåder och entusiasm.

Fortsätt läsa ”Skrikvänstern äter sig själv”

Stoltheten över att vara en del av sitt land

I den svenska valrörelsen kan det vara lämpligt att påminna om vad det är att vara en del av ett land. 

Monologen ”I am an Englishman” grep mig när jag hörde den för första gången för många år sedan. Den handlar om nationell identitet och tillhörighet, om familj och tradition. Om stoltheten över att vara en del av sitt land. Den kunde lika gärna heta ”Jag är svensk”.

Den brittiske skådespelaren Marc Warren framför monologen ur BBC’s 2001 NCS Manhunt, ett tal av en man vid namn Laurence Bright. Jag beklagar ett svagt surrande biljud i ljudupptagningen, men det är innehållet som räknas. Texten följer här.

Fortsätt läsa ”Stoltheten över att vara en del av sitt land”

Före detta Sfi-lärare: ”Jag har en moralisk skyldighet att berätta”

I Swebb-tv:s intervju med den före detta läraren på Sfi (Svenska för invandrare) Simon Karlsson berättar han om det gigantiska svindleri som politikerna utsätter svenska folket för genom att utmåla alla som kommer till Sverige som ”flyktingar som flyr från krig och våld”.

I den intervju som Mikael Willgert på Swebb-tv gör berättar Simon Karlsson om helt andra erfarenheter av de elever han har mött som Sfi-lärare i Varberg. Uppgifterna om till exempel människor som kommer från Syrien stämmer sällan med den bild som media och politiker ger.

Fortsätt läsa ”Före detta Sfi-lärare: ”Jag har en moralisk skyldighet att berätta””