Satir: Glada vi gå mot kontantdöden, fallera

Varmt välkomna ska ni vara till ett av alla framkrystade program i SVT som ni arma tittare tvingas betala för med era surt förvärvade skattepengar. Som ni vet låtsas vi informera om angelägna samhällsfrågor som pöbeln därute borde känna till, men självklart har vi redan bestämt vad ni ska tycka. ”Kontantdöden” har vi kallat programmet, visst låter det häftigt?

Ingen behöver vara rädd för kontantdöden, tycker vi. Själva har vi inte använt kontanter på åratal och kommer inte ens ihåg hur de ser ut, ha ha.

Jaha, nu sitter vi här, några slätkammade och politiskt korrekta kvartskändisar av innerstadstyp i 35-50-årsåldern som SVT har plockat ihop för att vi ska låtsas diskutera en angelägen samhällsfråga. I kväll handlar det om kontantdöden.

Fortsätt läsa ”Satir: Glada vi gå mot kontantdöden, fallera”

Tack, kära läsare!

Det är en sällsam sommar för de flesta av oss – coronasommaren 2020. I mitt Sommarprogram pratar jag bland annat om det. Sommaren är särskilt märklig för alla som tillhör riskgrupperna och sitter isolerade i karantän i sina hem. Jag är en av dem (70+), och jag tänker inte låtsas att det är roligt.

Under det japanska vinterkörsbärsträdet blommar rosorna som om ingen pandemi existerar. Sorten heter Lichterloh. Den blommar för femtonde året i rad.

I trädgården som omger mitt hus blommar det nu som allra vackrast. Rosor, dagliljor, clematis, nävor, malvor… Några nytagna bilder lägger jag in här med varm tillägnan till mina bloggläsare och poddlyssnare.

Fortsätt läsa ”Tack, kära läsare!”

Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)

Kalla mig gärna naiv. Men det finns saker som jag inte förstår. Allt fler företeelser lämnar mig i förundran, och jag misstänker att de kommer att öka i antal. Jag dristar mig också till att tro att det är en upplevelse som jag delar med många.

Jag börjar inse att en förmodligen hög andel människor dör med en stark känsla av förundran, obegriplighet och främlingskap. En känsla av att de förstår sig så lite på den här världen att de gör bäst i att lämna den.

Koltrast. Hanne.

Låt mig börja med något så trivialt som koltrasten, denna trivsamma stannfågel (i södra Sverige) som sjunger så vackert för oss. Koltrasten blir gärna bofast på samma ställe år efter år när den har hittat en plats där den trivs. Vi njuter av de vemodiga flöjttonerna i vårkvällarna. Men hur många har reflekterat över huruvida koltrasten har något minne?

Fortsätt läsa ”Saker som jag inte förstår (och heller aldrig kommer att försöka förstå)”