Döden kommer alltid oväntat

Det är inte sant att man kan förbereda sig på döden.

Döden kommer alltid oväntat.

En av mina bästa vänner är borta. Vi kände varandra i mer än 30 år.

Han var den snällaste, den roligaste, den mest omtänksamme. Den som alltid brydde sig.

Den som inte vek undan när andra trodde att det media skrev om mig var sant.

Den som såg humorn i det absurda, så att vi kunde skratta åt det tillsammans.

Han bar sitt lidande med en tapperhet som är unik. Tomrummet efter honom har inga konturer. Det fyller hela himlen.

Det blir ingen krönika i dag.

Du säger att ditt hjärta är kallt

Du säger att ditt hjärta är kallt

du fryser

du är trött

och förresten har du glömt vem du är

När jag var barn

och det kom oväntat kaffefrämmande

eller när vi kom hem från skolan och frös

– det kunde vara 30 grader kallt i Östersund –

Då gjorde mamma fattiga riddare

Hon tog dagsgammalt bröd

vände skivorna i uppvispat ägg

och strödde på kanel och socker

stekte i smör på svag värme

Hon värmde våra hjärtan tills de slutade frysa

Jag håller ditt hjärta i mina händer

jag bär det närmast kroppen och värmer det

det rör sig som en fågelunge mot mitt hjärta

Jag minns vem du är

Facit av radikalfeminismen: ”Så många förstörda liv”

*Kvinnokampen i USA, ”Women’s Liberation”*

Alla som kan sin feminismhistoria vet att det började med Betty Friedan, Kate Millett och Germaine Greer. Det var deras insatser som var startsignalen för ”Womens’ Lib” (Womens’ Liberation Movement), som med början på 1960- och 70-talen skulle komma att sprida sig över hela den icke-muslimska världen.

Betty Friedan (1921-2006) var först med sin bok ”Den feminina mystiken” (1963). Sedan kom Kate Millett (1934-2017) med ”Sexualpolitiken”(1970), samtidigt som australiensiska Germaine Greer (född 1939) med
”Den kvinnliga eunucken”.

Fortsätt läsa ”Facit av radikalfeminismen: ”Så många förstörda liv””

Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen

*Orestes förföljs av furierna. Motiv ur en grekisk tragedi, skriven av Aischylos (525-456 före Kristus). Målning av William-Adolphe Bouguereau (1825 – 1905).*

Varför är så många kvinnor så arga på män? Vad bottnar feministers raseri och hat mot män i? Varför känner sig så många kvinnor som offer, trots att de har samma rättigheter och möjligheter som män? Varför känner sig kvinnor så ofta förfördelade?

Tänk dig Västvärlden som en teaterscen. Tänk dig att du ingår i en pågående teaterföreställning. Som de flesta andra har du bara råkat hamna där, men du börjar inse att rollistan och handlingen är uppgjorda sedan länge. Tänk dig att du upptäcker att regissören heter Karl Marx (1818-1883), återuppstånden från de döda och hyllad av människor som ingenting har sett, ingenting hört och ingenting har lärt av de katastrofer som har iscensatts i hans namn – inte heller av de mer än 100 miljoner människoliv som har offrats åt honom.

Fortsätt läsa ”Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen”

När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT

När mamma var liten fick hon engelska sjukan. Rakit som det också kallas. Hennes skelett utvecklades inte normalt. Hennes ben mjuknade. Hon kunde inte stödja på dem och kunde inte gå. Hon kallade sina ben ”bågarna”.

Det var i början av 1920-talet. Familjen bodde på tredje våningen i ett hus i Ljusdal. Morfar var bilförsäljare. Mormor fick bära både minstingen och min mamma upp- och nedför alla trapporna.

Fortsätt läsa ”När mamma gick till tandläkaren – en berättelse tillägnad Marja Grill, SVT”

”Sverige blir fattigt och farligt”

Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, författare och förläggare, är välbekant för mina läsare. Han har nyligen gett ut boken ”Priset”, där vi är tolv dissidenter som berättar om det pris vi betalat och betalar för vår kritik mot Sveriges ansvarslösa invandringspolitik.

Arnstberg driver också tillsammans med socionomen och journalisten Gunnar Sandelin bloggen ”Invandring och mörkläggning”. I dag publicerar han en angelägen krönika som jag återger delar av här.

Hela krönikan kan läsas här.

”Torsdagen den första februari 2018. Ser på Aktuellt, där den nya rikspolischefen Anders Thornberg intervjuas. Han beskriver ett katastrofläge, där ingenting ser ut att bli bättre. Våldtäkterna stiger snabbt i antal men många utreds inte ens. Anmälningarna läggs på hög. Allt fler poliser ger upp och letar rätt på ett annat jobb. Eftersom det tar tid att utbilda poliser är framtiden mörk.

Fortsätt läsa ””Sverige blir fattigt och farligt””

Äntligen en salt ledarskribent

Som efterträdare till den förträfflige Håkan Boström plockar Göteborgs-Posten in Ann Charlott Altstadt, 54, som gästkrönikör på ledarplats.

Äntligen en salt ledarskribent! Altstadt har bland annat arbetat på Aftonbladet och Fokus. Hon anses kontroversiell i vissa kretsar. Desto bättre! I mellanmjölkens medielandskap behövs någon som går in för full fat opastöriserat.

Fortsätt läsa ”Äntligen en salt ledarskribent”

Musikaliska anteckningar 16. Söndagsmornar. J S Bach.

Musik:

Aria ur Goldbergvariationerna, BWV 988.

Ich ruf’ zu Dir Herr Jesu Christ, BWV 639.

Kompositör: Johann Sebastian Bach (1685-1750).
Artist: Simone Dinnerstein.

Johann Sebastian Bach (1685-1750).
Aria ur Goldbergvariationerna, BWV 988.

Simone Dinnerstein, piano.

Det är något särskilt med söndagsmornar. Något tidlöst, ett undantagstillstånd då vi sträcker oss mot flikar av lugn bortom dagshändelser och stress. Söndagar ger oss, åtminstone somliga av oss, en möjlighet att komma till ro och möta och komma nära den där människan som man ägnar resten av tiden åt att springa ifrån; sig själv.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 16. Söndagsmornar. J S Bach.”

Podd: Femtio år med 68-vänstern

Inget årtal är så höljt i revolutionärt rosenskimmer som 1968. I demonstrationståg med röda fanor och med slagkraftiga kampsånger protesterade vänstern mot makten. Sverige hade haft socialistiskt styre sedan 1932, men 68-vänstern ville ha ännu mer socialism. De häcklade kapitalets ”feta nackar”, hyllade kommunistiska diktaturer och tillbad massmördare som Josef Stalin, Mao Zedong och Ernesto ”Che” Guevara.

Fortsätt läsa ”Podd: Femtio år med 68-vänstern”

Ett folk på undantag

*I den här husvagnen uppställd på en ödegård i Helsingborg bor Stefan med sin femårige son, utan rinnande vatten, kylskåp och dusch.*

Det kallas ”undanträngningseffekten”. Som om det vore ett naturfenomen, någonting oundvikligt som vi ska finna oss i. Egentligen en nationalekonomisk term, men i Sverige betyder det att invandrare tränger ut svenskar på bostadsmarknaden. Svenskar sätts på undantag i sitt eget land. Och det är absolut ingenting som vi ska finna oss i.

Sverige, med 10 miljoner invånare, har nu fler personer i akut hemlöshet – drygt 5 900 – än England, med 55 miljoner invånare. Där är totalt 4 751 personer hemlösa.

Fortsätt läsa ”Ett folk på undantag”