För inte länge sedan fanns de överallt. Ladorna, de byggnader där allt från hö till köttet från höstslakten kunde förvaras. De är en viktig del av vår gamla byggtradition, vårt svenska kulturarv. Den som hade de största och mest välfyllda ladorna åtnjöt status.
Nu förfaller de, rasar ihop, utplånas – som de sista vittnesbörden om ett jordbrukarsamhälle som i stort sett alla svenskar levde i och av. Att riva lador och andra uthus kostar pengar, så de får rasa ihop av sig själva.
I oktober 2020 sviktade spåntaket och var nära att ge upp. En lagning med korrugerad eternit gör inte saken bättre. Elledningen vittnar om att det fanns belysning i ladan – kanske var det delvis en ladugård? Foto samtliga bilder: Julia Caesar.
Jag intresserar mig för lador. Jag bryr mig om lador. Jag ser på lador med ömhet. Under min livstid har de alltid funnits och fyllt en funktion. Nu är de sedan länge onödigförklarade och försvinner långsamt bort från landskapsbilden. Sverige är ett land av övergivna och förfallna lador.
Runtom i Sverige står övergivna hus och gårdar som ingen älskar och ingen tar hand om. Hus som förfaller och till slut upphör att existera. Precis som djur och människor behöver hus kärlek och omsorg.
Visst finns det hus som är bortom all räddning, men betydligt vanligare är hus som förtjänar att rustas upp, bli bebodda, fyllda med liv igen. Här är ett av dem.
Huset ber om att bli omhändertaget, att få sin värdighet återupprättad. Foto samtliga bilder: Julia Caesar.
Det här huset ropar på hjälp. I många år har jag sett det från vägen när jag kört förbi, sett det förfalla mer och mer. Det står tomt och övergivet sedan mer än ett halvsekel, plundrat på allt av värde och överlämnat till förstörelse.
Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor? Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?
Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.
Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:
Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?
För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.
Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.
Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.
Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.
Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.
Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.
Musiken i programmet
1. Johann Sebastian Bach (1685-1750). Konsert i d-moll, BWV 974. (Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll). Adagio. Vikingur Ólafsson, piano.
2. Simon & Garfunkel. The Sound of Silence (Original Version from 1964).
3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736). Stabat Mater. The Academy of Ancient Music. Dirigent Christopher Hogwood.
4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik. När skönheten kom till byn. Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).
5. J S Bach (1685-1750). Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”. Simone Dinnerstein, piano.
6. Adriano Celentano. La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck). Françoise Hardy, sång. 1966.
7. Berg-Kirstis polska. Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas. Ur Jazz på svenska. 1964.
8. Jean Sibelius (1865-1957). Etude opus 76 No 2. Arrangemang Börje Sandquist. Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.
9. Arne Forsén. Visa från Dorotea.
10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901). Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871. Staatskapelle Dresden. Chor der Staatsoper Dresden. Dirigent Silvio Varviso. 1983.
12. J S Bach (1685-1750). Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”. Alfred Brendel, piano.
14. Alberto Iglesias. Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”. Bau (Rufino Almeida).
15. Max Richter. The Twins.
16. Canto Gregoriano. Ave mundi spes Maria. Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos. Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.
17. Colleen. Ritournelle. Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.
18. Arnold Schönberg (1874-1951). Pianokonsert Opus 42. (1942). The Cleveland Orchestra. Dirigent Pierre Boulez. Mitsuko Uchida, piano.
19 och 20. Gånglåt från Mora. (Anders Zorns favoritmarsch). Jan Anders Andersson.
21. Arne Forsén. Jon Mas polska.
22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Hymn of the Cherubim. The USSR Ministry of Culture Chamber Choir. Dirigent Valery Polyansky.
23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016). Cantus Arcticus. Leipzig Radio Symphony Orchestra. Dirigent Max Pommer.
24. Allan Edwall (1924-1997). När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).
25. Eleni Karaindrou. The Waltz of Hope. Tous Des Oi.
Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Julia Caesar 