Najah al-Shammari, 52, Iraks försvarsminister sedan i somras, är folkbokförd i Sverige sedan nio år under namnet Najah al-Adeli. Han fick svenskt medborgarskap 2015. Nu utreds han för omfattande grov brottslighet, bland annat bidragsbrott, folkbokföringsbrott och brott mot mänskligheten.
Chang Frick och sajten Nyheter Idag avslöjade att Iraks försvarsminister Najah al-Shammari, 52, har svenskt medborgarskap och är folkbokförd i Stockholmsförorten Vårby Gård under namnet Najah al-Adeli.
En praktskandal, men bara en i raden av krigsförbrytare och folkmördare som har släppts in i och fått medborgarskap i Sverige. Najah al-Shammari är inte den förste irakiske krigsförbrytare som fått uppehållstillstånd i Sverige. Redan 2010 skrev jag om Sverige som ett paradis för krigsförbrytare, bland annat Yasin Ahmad Jasem, före detta livvakt hos Saddam Husseins son Qusay Hussein, som arbetade i Saddam Husseins säkerhetstjänst mellan 1982 och 2003, och Muhamed Kemal Abed, före detta kemiingenjör i Irak, en av Saddam Husseins närmaste män som arbetade med att ta fram kärnvapen och kemiska och biologiska stridsmedel åt diktatorn. De användes i folkmord och massakrer på oskyldiga civila. En av de mest kända är giftgasmassakern i den kurdiska staden Halabja i norra Irak den 16 mars 1988 då mer än 5 000 människor dödades. De flesta av offren var kvinnor och barn.
I sjutton år höll sig den rwandiske massmördaren Stanislas Mbanenande flytande i Sverige innan rättvisan hann ifatt honom. Han anses ha begått folkmord på minst 50 000 personer. I juni 2013 dömdes han av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse för folkmord och grovt folkrättsbrott; mord, mordförsök, anstiftan till mord samt människorov.
I fallet med den irakiske försvarsministern har ansvariga myndighetschefer de senaste dagarna varit upptagna med att två sina händer och 1. bedyra att de har följt alla regler och 2. inte har gjort något fel.
Mikael Ribbenvik, generaldirektör på Migrationsverket, säger i SVT Aktuellt:
”Säpo gjorde en prövning av hans fall men ansåg inte att han utgjorde ett hot mot rikets säkerhet och hade därför ingen invändning.”
Försäkringskassan lägger enligt egen uppgift minst 50 miljoner kronor varje år på kontrollverksamhet. Generaldirektör Nils Öberg säger i radions Studio Ett:
”Systemet bygger ju i väldigt hög utsträckning på att den som vill ha bidrag och stöd ansöker om det och lämnar korrekta uppgifter på heder och samvete.”
Svenska myndigheter har fortfarande inte fattat att det finns människor som saknar heder och samvete. De tror att alla är som svenskar. Den naiva tron, med närmast religiös dignitet, kostar svenska skattebetalare miljarder varje år och spränger vårt samhälle i bitar.
Enligt egen uppgift har Najah al-Shammari tidigare varit general i Iraks armé under diktatorn Saddam Husseins (1937-2006) tid vid makten. I september 2009 ansökte han om uppehållstillstånd i Sverige i annat namn, Najah al-Adeli, och beviljades det 2011. Året därpå kom hans fru och parets sex barn som anhöriginvandrare till Sverige och flyttade in i lägenheten i Vårby Gård. I oktober 2015 fick Najah al-Shammari svenskt medborgarskap.
Najah al-Shammari har aldrig haft något fast arbete i Sverige. Under långa perioder har han och familjen varit bidragsförsörjda av svenska skattebetalare. Själv har han uppgett sig vara arbetsoförmögen på heltid på grund av ”minnesproblem” och att han ”inte kan hantera stress och krav”. Förklaringarna har godkänts av Försäkringskassan.
Han polisanmäldes och åtalades våren 2016 för att i åratal ha misshandlat och hotat fem personer, däribland sin fru och sina minderåriga barn. Han har också skriftligt hotat att stämma Nyheter Idag och andra svenska medier som rapporterat om hans dubbla medborgarskap och att han misstänks för bidragsfusk. Detta efter att hustrun upptäckt SMS-konversationer där al-Shammari är otrogen med andra män. Han finns på Grindr.com, en mobilapplikation som riktar sig till män som har sex med män. Hustrun har senare begärt skilsmässa.
Men åtalet för hot och våld mot anhöriga lades ner, enligt uppgift till Expressen på grund av att de målsägande utsatts för påtryckningar från Irak. I det muslimska Irak kan homosexualitet leda till dödsstraff.
Hur är detta möjligt? Det är pinsamt bortom normal fattningsförmåga – för dem som har fattat de beslut som gjort bedrägerierna möjliga. Än en gång står svenska myndigheter med byxorna nere vid anklarna. Men ingen som har ett hum om svensk migrationspolitik kan vara förvånad. Merit Wager, jag och många andra i alternativmedia har skrivit otaliga artiklar om asylbedrägerier och annan migrationsrelaterad brottslighet i 10-15 år.
Anställda på Migrationsverket har berättat om mängder av ”flyktingar” som reser tillbaka till hemlandet så snart de fått uppehållstillstånd och kvitterar ut svenska bidrag där, och så vidare i all oändlighet. En utlänning kan ha flera olika identiteter och kvittera ut olika välfärdsförmåner i varje identitet. Rekordet hittills har en man från Marocko med åtta identiteter.
Här är grundorsaken till att Najah al-Shammari och tiotusentals andra utländska bedragare har tagit sig in i landet och år efter år kan plundra välfärdssystemen: Sverige är världens mest naiva land, med en statsminister som påstår att alla människor är lika. Alla politiker som är rädda om sina karriärer säger samma sak.
Vi tar ett steg bakåt i tiden.
”Massinvandring och mångkultur är ett jävla skit.
Men nu har vi baxat dem ända hit.”
Ingen ledande socialdemokrat kommer någonsin att säga det. Åtminstone inte Stefan Löfven. Citatet är en parafras på dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldts (s) klotter om löntagarfonderna, skrivet under riksdagsdebatten den 20 december 1983.
Olyckligtvis råkade pressfotografen Paolo Rodriguez med teleobjektiv fotografera finansministerns klotter den där decemberdagen 1983. För en gångs skull nådde en högt uppsatt socialdemokratisk politikers uppriktiga åsikt ut till den svenska allmänheten, samt ett vittnesbörd om Socialdemokraternas betongartade krav på likriktning.
Kjell-Olof Feldt har själv skrivit om händelsen i boken ”Alla dessa dagar…”, som kom ut i valrörelsen 1991 – en valrörelse som slutade med förlust för Socialdemokraterna.
”Vi visste ju att räkenskapens dag skulle komma också för oss, när våra skattesänkningar och reformer skulle betalas” skriver Feldt i boken.
Vad har förändrats i socialdemokratin sedan 1983? De interna skruvtvingarna dras åt ännu hårdare när partiets oförmåga att hantera landets allvarliga problem ligger i öppen dag. Isande opinionsvindar sveper runt de socialdemokratiska ändalykterna, och Sverigedemokraterna bara växer. När krismötet på Socialdemokraternas partikansli avslutades i fredags smet statsminister Stefan Löfven (s) ut genom bakdörren. Det var inte första gången. Men det visar på ett parti i djup kris.
”Massinvandring och mångkultur är ett jävla skit.
Men nu har vi baxat dem ända hit.”
Tillägg – därför kommer Socialdemokraterna att förlora regeringsmakten:
”Vi är beredda att ljuga hur mycket som helst för att försvara mångkulturen och rädda vårt eget skinn. Vi kommer aldrig att erkänna att vi har begått århundradets misstag och be folket om förlåtelse.”
Efter ett sekel med nästan oavbrutet maktinnehav går Socialdemokraterna mot sitt Waterloo, ledda av sin sämste partiledare någonsin. En rad opinionsundersökningar visar att svenska folket har nått smärtgränsen vad gäller Socialdemokraterna, och att Sverigedemokraterna upprepade gånger är jämnstora eller större än (S). I sammanhanget är det lockande att citera det klassiska exemplet på syftningsfel i svenska språket:
”Vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag bara beklaga Erik den XIV:s olyckliga öde.”
Att Stefan Löfven är omgiven av dåliga rådgivare är uppenbart. Han saknar sjukdomsinsikt och leder ett parti som är lika illa däran. Socialdemokraterna är ett parti som lever i en bubbla, på minnen från fornstora dar och utan kontakt med verkligheten. Därmed bäddar de för sin egen undergång.
Ett parti som säger sig värna välfärden men kastar svenska gamlingar på sophögen och oselektivt har bjudit in människor från varje tänkbart underutvecklat och våldsamt land på jorden att plundra de välfärdssystem som svenska folket har arbetat ihop.
Det har skett med en stor fet lögn som förevändning: att alla människor är lika. Med lögnen som alibi har Stefan Löfven sedan 2014 och de borgerliga partierna under Fredrik Reinfeldts ledning (2006-2014), samt tillsammans med Miljöpartiet (2010-2014) bytt ut var tredje svensk mot tillresta u-landsinvånare.
Resultatet ser vi varje dag. En skenande kriminalitet med brutala gängskjutningar och sprängningar, en undergrävd ekonomi som nu drabbar kommunernas allra svagaste invånare, gamla och funktionshindrade, en grundligt förstörd skola, en sjukvård på bristningsgränsen, en katastrofal bostadsbrist – listan kan göras väldigt lång. Men lögnen om att alla människor är lika ska upprätthållas till varje pris, ända till det bittra slutet.
Svensk lagstiftning och hela det svenska samhället är byggda av och för svenskar, med svenska normer, svenska värderingar, svensk mentalitet, svensk ärlighet och svensk tillit.
I sin enfald tror de som på 1970-talet började omvandla Sverige till ett mångkulturellt land att samma rättssystem, lagar och regler ska respekteras av människor som kommer från helt andra kulturer med helt andra värderingar, och att människor från u-landskulturer mirakulöst blir som svenskar så fort de sätter foten på svensk mark eller åker tunnelbana. Misslyckandet är totalt och förstör Sverige ända in i den innersta livsnerven. Trots facit av snart ett halvsekels fiaskon håller mångkulturfanatikerna fortfarande fast vid likhetsdogmen som sin käraste kramnalle.
Som en papegoja upprepar Stefan Löfven vad hans uppenbarligen usla rådgivare har sagt åt honom att han ska säga. Karln är en olycka, för sig själv, för sitt parti och för svenska folket. Med så gott som varje offentligt framträdande tillfogar han svenskarna frekventa näradöden-upplevelser, den senaste i SVT Agenda den 17 november. Tre gånger upprepar han ”Vi såg det inte komma” om den grova våldskriminalitet som grasserar i Sverige.
Vilka ”vi”? Vilka ”vi” talar Stefan Löfven om?
Vi som har ögon att se med, öron att höra med och en hjärna att tänka med såg alltihop komma, det som skulle slå sönder vårt land och förvandla det för alltid.
Vi varnade. Och varnade. Och varnade.
Vi blev kallade ”rasister”, ”islamofober” och ”främlingsfientliga”. Vi fick oannonserade besök av journalister och fotografer i våra privata hem. Vi hängdes ut i mediedrev.
Vi mordhotades. Vi kunde inte bo kvar hemma utan fick flytta runt med polislarm.
För den som till äventyrs inte har sett Anders Holmbergs intervju med Stefan Löfven i SVT Agenda kan den ses här nedanför. Se en statsminister haverera på bästa sändningstid. Intervjun är redan legendarisk. Vad är detta om inte en näradöden-upplevelse? Hur lågt kan Stefan Löfven sjunka? Hur står han ut med sig själv?
Tror han på vad han själv säger? Har han inte mer verklighetskontakt än så? Eller ljuger han medvetet för att han inte vågar stöta sig med invandrarväljarna?
Oavsett vilket kränker Stefan Löfven hela svenska folket grovt genom att påstå att vi skulle bete oss precis likadant som invandrade våldskriminella, det vill säga skjuta ihjäl, våldta, spränga byggnader och knivmörda, om det var svenskar som bodde i det som nu kallas ”utsatta områden”. Det är alltså husen det är fel på. Om man bor i en viss typ av hus eller en viss sorts område blir man automatiskt kriminell. Förutbestämt liksom.
Det är lögn. De så kallade ”utsatta områdena” byggdes som delar av miljonprogrammet (en miljon bostäder på tio år) 1965-75. Under många år bodde svenskar där, och de sköt vanligtvis inte ihjäl varandra med AK 4:or, sprängde med dynamit eller gruppvåldtog kvinnor och tonårsflickor. De anslöt sig inte till mördarsekter i Afrika och Mellanöstern. De kastade inte ut sina döttrar från balkongerna. De hade inte multipla identiteter för att kvittera ut maximala bidrag. Husen som stod där var samma hus som nu, men jag kan inte erinra mig att hus i Brandbergen, Tensta eller Akalla sprängdes särskilt ofta.
Redan 1996 visade Brottsförebyggande Rådet, Brå, i en undersökning att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i kriminalitet. Överrepresentationen bekräftades i en rapport som kom 2005.
De som ville vifta bort Brå-rapporten från 1996 (det ville många) fick alltså fakta bekräftade i rapporten 2005. Det var vetenskapliga fakta, inte åsikter. Journalister som gör vad journalister ska göra borde självklart ha bombarderat politikerna med frågor om hur de tänkte klara den ökande och alltmer brutala våldsbrottsligheten som nu var bevisat knuten till invandringen. Det gjorde inte journalisterna.
Istället var de lojala med politikerna och tystade ner rapporterna. Det gällde att till varje pris skydda lögnen ”Alla människor är lika”. Om man inte trodde det var man per automatik ”rasist”.
Den chilenske invandraren Mauricio Rojas lyckades få in en artikel om Brå-rapporten 2005 på DN Debatt. Det kostade honom uppdraget som dåvarande Folkpartiets migrationspolitiske talesman. Rojas emigrerade ännu en gång, till Spanien.
Affes Statistikblogg har sammanställt ett diagram, baserat på SCB:s statistik, som effektivt punkterar lögnen om att alla är lika. Här framgår att den kategori som begår mest brott – män mellan 15 och 44 år med utländsk bakgrund – snabbt ökar i kommunerna. När den här gruppen blir i majoritet i åldersgruppen 15-44 år i en kommun är risken uppenbar att brottsligheten ökar och blir grövre och våldsammare.
Som synes är män med utländsk bakgrund redan i majoritet i åldersgruppen 15-44 år i Malmö, Huddinge, Botkyrka och Södertälje. Men gruppen växer snabbt i flera andra kommuner. Se Affes Statistikblogg, som också har gjort en framskrivning av utvecklingen till 2028.
Det blir säkert en smärtchock för Stefan Löfven om han händelsevis inser att svenska folket inte accepterar en statsminister som kränker dem grovt med ogrundade beskyllningar och svamlar obegripligt vad han än talar om. En statsminister att skämmas för.
Chocken blir antagligen också stor för partisekreterare Lena Rådström Baastad om hon lyckas ta in att det inte längre räcker att blondera håret och säga att situationen är skittuff.
Den kommer att bli tuffare.
”Vi visste ju att räkenskapens dag skulle komma också för oss” skrev Kjell-Olof Feldt.
Svensk invandringspolitik bygger på en fantasi, en myt, en illusion. Regeringspartierna (och alla andra partier) har ett val: sluta ljuga! Erkänn att massinvandring och mångkultur är gigantiska misstag, och att ansvaret är ert!
Börja tala sanning – eller gå under.
Det är inte ett dugg svårare än så.
LÄS OCKSÅ
Merit Wager: Varför har svenska journalister inte tagit journalistiskt ansvar och för länge sedan uppmärksammat det som miggor och andra larmat om i åratal?
Medierna, de som tidigare kallades ”gammelmedier” och som också kallas msm, det vill säga main stream media, har aktivt och hårdnackat vägrat rapportera om samhällsfenomen och därmed gjort sig medskyldiga till det krackelerade och porösa Sverige vi nu lever i.
(…)
Svenska journalister har inte gjort sitt jobb. Men de har slagit ner på dem som larmat (inte miggorna, inte den här sajten; den har bara förbigåtts med tystnad) och försökt smeta och kleta allehanda ytterst otrevliga och osanna etiketter på dem. Vilka etiketter borde nu kletas på dem som förtigit fakta i decennier?
FOTNOT. ”Miggor” är anställda på Migrationsverket.
Uppskattade du den här artikeln? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 