Jag säger det på en gång: feminismen och i synnerhet det feministiska manshatet håller, tillsammans med islamisering, mångkultur och kulturmarxistisk värdeuppluckring på att driva Sverige åt pipan. Vart och ett av de här fenomenen är tillräckligt för att förstöra ett land och en kultur. Men i Sverige går de hand i hand, och resultatet av deras destruktiva samverkan – inte bara i Sverige – håller på att undergräva den västerländska civilisationen som vi känner den.
När våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn en dag står i de rykande resterna av ett Sverige som en gång var kommer de förhoppningsvis att ärligt fråga sig hur det kunde hända. Varför bestämde sig starka krafter för att vår civilisation skulle begå självmord? Hur gick det till? Varför sa ingen ifrån?
Tvättmaskinen går sönder. Mitt i sköljprogrammet stannar den och blinkar uppfordrande. Tvätten är vitprickig av tvättmedel och måste sköljas för hand i badkaret. Där jag bor kan man ändå inte tvätta på somrarna, eftersom flera års torka har gjort att grundvattnet står lågt. Tvätten växer efterhand till ett litet berg.
Den trasiga tvättmaskinen skickar iväg mig på en tidsresa, en av dem som vi sällan tillåter oss att göra. Medan tvättberget växer och jag väntar på en reparatör faller blicken på en liten bit historia som finns i mitt hus. Det är ett slitet klappträ efter min pappas mormor. Det hänger på en krok i mitt kök.
I de intellektuellas tempel ska harmoni och samstämmighet råda.
I de intellektuellas tempel tycker alla precis lika.
I de intellektuellas tempel ska alla kunna känna trygghet i att ingen har andra åsikter än man själv.
I de intellektuellas tempel får ingen katt smyga sig in bland hermelinerna.
Bokmässan i Göteborg är litteraturens helgedom och ett viktigt evenemang för många författare, förläggare, bibliotekarier och en litteraturintresserad allmänhet. Till detta tempel för rättroende vallfärdar den svenska kultureliten och möts i en årlig narcissistfestival på gemensam värdegrund, speglar sig i varandra, säljer sina böcker, frotterar sig och mäter sin status med varandra.
Det här är en berättelse om min mormor. Den har raderats flera gånger av YouTube, trots att den inte innehåller någonting som kan uppfattas som kontroversiellt. Det är berättelsen om en vanlig svensk kvinna. Därför kommer hennes historia aldrig att skrivas. Men jag kan berätta den, och Sveriges historia är människornas historia.
Hon hette Matilda och föddes en sommardag 1896 i ett torp långt inne i Järvsös finnskogar i norra Hälsingland. Torpet ligger vid sjön Rossen, fem mil från Järvsö kyrkby och långt från allfarvägar och bebyggelse. Den lilla flickan är nummer fem i en syskonskara på nio barn.
Torpet Stormyra, där mormor föddes 1896.
Genom mina egna minnen, vad min mamma och moster har berättat och bevarade bilder och dokument tecknar jag i det här Sommarprogrammet en bild av min mormor och hennes liv under första halvan av 1900-talet. Det är en tid då Sverige är ett land i snabb förvandling från jordbrukarsamhälle till ett modernt industri- och tjänstesamhälle, och min mormor och morfar blir delar av den omvandlingen.
Programmet är också en musikalisk resa med musik från mormors tid – och en historia om kärlek. Både lycklig och olycklig kärlek, men kanske inte på det sätt du väntar dig.
MUSIKEN I PROGRAMMET
1. Geminiano Giacomelli (1692-1740). Sposa son disprezzata. Cecilia Bartoli, mezzosopran.
2. Text William Butler Yeats (1865-1939). The song of wandering Aengus. Christy Moore, sång.
5. Hon kom över mon. Contact, Ted Ström, Skäggmanslaget. 1970.
6. Johann Sebastian Bach (1685-1750). Preludium ciss moll ur Das Wohltemperierte Klavier. Sviatoslav Richter, piano.
7. Text och musik Noel Gay. Här ska dansas Lambeth Walk. Sven Arefeldt, sång. Nisse Linds orkester. 1938.
8. Jules Sylvain, musik. Vintergatan. Sven-Olof Sandberg, text och sång. 1928.
9. George Gershwin (1898-1937). Summertime. Ur Porgy and Bess. 1935. Mahalia Jackson (1911-1972), sång.
10. Musik Ingrid Ådahl, text Pär Lagerkvist. Jag har gått inunder stjärnor. Ulla Billquist, sång. 1945.
11. Musik Louis Lajtai, text Staffan Tjerneld. Med hundra gitarrer. Tango ur operetten Serenad. Sven-Olof Sandberg, sång. Sune Waldimirs orkester. 1944.
12. Musik Sven Paddock, text Erik Fryman. I en röd liten stuga. Sven-Olof Sandberg, sång. Gösta Jonssons orkester. 1936.
13. Adolphe Adam. O helga natt. Jussi Björling, sång. 1959.
14. Geminiano Giacomelli (1692-1740). Sposa son disprezzata. Cecilia Bartoli, mezzosopran.
15. Larry Conley, Willard Robinson. A cottage for sale. Stan Hasselgard Quintet. 1947. Åke Hasselgård, klarinett, Al Hendrickson, gitarr, Sylvia Brown and Henderson, sång.
Jag säger det på en gång: feminismen och i synnerhet det feministiska manshatet håller, tillsammans med islamisering, mångkultur och kulturmarxistisk värdeuppluckring på att driva Sverige åt pipan. Vart och ett av de här fenomenen är tillräckligt för att förstöra ett land och en kultur. Men i Sverige går de hand i hand, och resultatet av deras destruktiva samverkan – inte bara i Sverige – håller på att undergräva den västerländska civilisationen som vi känner den.
Julia Caesar 