Jag erkänner. Jag är partisk. Jag är en av dem som har räddats. När jag läser att man skjuter på ambulanshelikoptern vill jag döda.
En ambulanshelikopter flyger i skytteltrafik mellan Gotland (som är en ö i Östersjön, för de som har missat det, till exempel de miljöpartister som tycker att man ska åka tåg hit) – och Karolinska sjukhuset i Solna. Helikoptern räddar liv varje dag.
En husbil lastad med asylaktivister kör ut på Gotlands ostligaste spets vid havet. En rituell ceremoni, präglad av magiska besvärjelser och religiös extas, tar vid. Asylsökande män utan asylskäl tilldelas låtsaspass och får veta att de får stanna ”så länge de vill”.
Det är bedrägeri och manipulation av människor i beroendeställning. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande.
Det mångkulturella flumprojektet kallas ”Hej Salam” och finansieras av Allmänna arvsfonden och Gotlands muséum.
Som många läsare har upptäckt har filmen nu tagits bort ”because of its privacy settings”. Några klåfingriga fiender till yttrandefriheten tål uppenbarligen inte att filmen visar asylaktivisters extrema agerande. Att åberopa ”privacy” för någonting som finansierats av Allmänna arvsfonden och skattemedel via Gotlands muséum är bisarrt!
Innan filmen släcktes ner har den delats mer än 3 000 gånger på Facebook, vilket är rekord för ett inlägg på min blogg.
En engelsk god vän skriver till mig om situationen i ett England i kris, med moskéer som byggs överallt, utlänningar som tar över det lokala näringslivet, främlingar som befolkar gatorna och bostadshusen, vita män som tigger på gatorna. Känslan av att landet inte längre tillhör det brittiska folket.
” Jag har ingen respekt för mitt eget folk längre. Vi har helt enkelt gett upp vårt land.”
Det är en stark och förtvivlad text. Ingen kan läsa den utan att tänka att den lika gärna kunde handla om Sverige.
Bradford och Al-Jamia Suffa-Tul-Islam Grand Mosque. Tjugofem procent av Bradfords befolkning är muslimer. Hälften av barnen är muslimer.
”Jag har tappat hoppet om England och överväger att emigrera. Jag kommer naturligtvis att upprätthålla personliga relationer. Men jag har ingen respekt för mitt eget folk längre.
Richard Sörman är docent i romanska språk och var fram till 2015 lektor i franska. Sedan en tid tillbaka skriver han regelbundet krönikor på sajten Det goda samhället. Här är hans senaste, om vänsterns klagomål på debattklimatet – som de själva har gjort allt för att förstöra.
”Motståndet mot det tidigare så dominerande vänsterperspektivet drivs nu med ett mycket större självförtroende. Människor vågar säga vad de tycker, och de vågar visa att de är arga.”
Richard Sörman.
Av Richard Sörman
Många klagar just nu på det polariserade debattklimatet: vi måste kunna diskutera med varandra, säger man, vara sakliga och nyanserade. Jaha? Låter det så nu? Tills helt nyligen gick det minsann bra att avfärda sina motståndare med nedsättande epitet som populister, rasister och fascister. Börjar det gunga under fötterna? Känns det inte bra? Ska vi prata? Gärna.
Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.
Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.
Det här är den andra artikeln av engelsmannen Joe Slater (pseudonym) om åsiktsförtrycket i de nordiska länderna, nyligen publicerad på den brittiska alternativsajten Going Postal.
Artikeln handlar om det mediedrev som piskades upp mot den norske bloggaren Peder Jensen, känd under pseudonymen Fjordman, i samband med Anders Behring Breiviks massmord på 77 personer i Oslo och på Utøya den 22 juli 2011.
Peder Jensens ”brott” var att han, utan egen vetskap, blivit citerad av en massmördare. Av fara för sitt eget liv tvingades han i landsflykt.
Karikatyr av Fjordman i NRK. I tv-programmet ”Trygdekontoret” framställs han som en multihandikappad nazist. Norska media gaddade ihop sig i ett statligt sanktionerat karaktärsmord på bloggaren som jagades i landsflykt ut ur Norge.
By Joe Slater
“All the routines of daily life are affected. You choose between being spat on in public places or staying at home. You are completely exposed. It suddenly becomes quiet all around you.
Friends you have known for many years cut themselves off, acquaintances walk on the other side of the street, colleagues turn their heads away and it is suddenly hard to find somebody to have lunch with.
When you are exposed to a smear campaign, you will never be the same again. If you have not had that experience, you cannot imagine how it is.”
Sveriges vidriga och odemokratiska behandling av människor med åsikter som avviker från de statligt anbefallda väcker upprördhet och förundran i andra länder.
Författaren Joe Slater (pseudonym) har tidigare varit bosatt i Sverige.
Expressens uthängning av Sverigedemokrater den 10 december 2013. En tjänsteman på Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, hade tre månader tidigare beslutat att alla asylsökande som sa sig komma från Syrien skulle beviljas asyl i Sverige. Det gällde att tysta oppositionen. Sverigedemokraterna var vid den här tidpunkten ett demokratiskt valt riksdagsparti sedan mer än tre år.
Mer än 130 000 uppehållstillstånd i Sverige har beviljats per år de senaste tre åren. Detta trots att vi enligt regeringen har ”EU:s stramaste regler”.
Medan politiker och myndigheter ljuger befolkningen rakt upp i ansiktet om ”åtstramning” fylls landet med enorma, ointegreringsbara migrantgrupper från länder och kulturer som på alla sätt är Sveriges motsats.
Lägg sommardeckarna åt sidan! Sommarens verkliga rysare levererar Karl-Olov Arnstberg, och den handlar om dig, mig, oss och landet vi bor i. Boken sträckläses lämpligen på en somrig altan eller i en skön hängmatta, gärna med en kopp kaffe eller en lugnande whisky inom räckhåll.
Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi och författare till ett 50-tal böcker. Den senaste heter ”Efter demokratin” och kan beställas här.
I sju essäer med samlingstiteln ”Efter demokratin” ger Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, en svidande sann bild av hur det står till med demokratin i Sverige. Med författarens tillstånd publicerar jag några utdrag ur den essä som har titeln ”Hur demokratier dör”.
En av Sveriges värsta förtryckare av andra människors åsikter, Thomas Mattsson, har avgått som chefredaktör för Expressen. Den påtagliga brådskan tyder på att han inte avgår frivilligt utan med omedelbar verkan har fått sparken av ägarfamiljen Bonnier. Sitt uppdrag har han själv tolkat som ett kall besläktat med den åsiktsförföljelse av oliktänkande som i decennier pågick i DDR och övriga Sovjetväldet.
Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen 2009-2019.
Vänner av yttrandefrihet har anledning att korka upp champagnen. En åsiktstyrann har fallit, en av många. Återstår att se vilken post som väntar Mattsson i den mediala ryggdunkarklubben.
Julia Caesar 