Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Växande grupper har upptäckt värdet i att lyssna på inlästatexter och poddar istället för att läsa. Poängen är att man kan göra andra saker medan man lyssnar. Det kan också vara en lösning för personer med nedsatt syn.
För att undersöka mina läsares/lyssnares intresse har jag läst in mina tre senaste krönikor för lyssning. Intresset och responsen från läsarna avgör om det är värt merarbetet.
Del 1. Det handlar om identitet: om ett invaderat folks djupaste sorg
Det gör särskilt ont när vi ser en stad eller bygd där vi har fötts och vuxit upp invaderas och förvandlas. När det som var vårt hem förstörs är det en bit av oss som går sönder.
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Hur mycket får en människofientlig ideologi kosta i mänskligt lidande?
I skolan används barnsom verktyg för en omöjlig integration. Det senaste exemplet är Sandviken.
I äldreomsorgen utsätts gamla människor för vanvård, bedrägerier, psykisk misshandel och våldtäkter i sina egna hem eller på äldreboenden. Övergreppen mot samhällets svagaste måste stoppas och ansvar utkrävas av dem som låter det ske.
Barn är sköra. De befinner sig i en känslig utvecklingsfas och ska inte utsättas för tvångsintegration för att uppfylla en politisk ideologi.
Som psykisk misshandel räknar jag att inte förstå eller kunna göra sig förstådd med personal som man som vårdtagare är beroende av och som inte talar svenska. Gamla människor tvingas in i en språklig isolering, ett psykiskt skadligt vacuumtillstånd. Att kunna kommunicera på sitt eget språk är ett grundläggande mänskligt behov.
Rädslan för svaghet, som den norske moralfilosofen Harald Ofstad skrev om i sin bok ”Vårt förakt för svaghet”1972, handlade i hans beskrivning i första hand om nazismen. Men föraktet för svaghet är givetvis inte begränsat dit. Rädslan och föraktet för svaghet finns spridd överallt, i de djupaste, omedvetna skikten hos de flesta människor, ofta bakom en mask av humanism och godhet, värdegrund och problemförnekelse. I den här krönikan vill jag visa hur utbrett föraktet för svaghet är i praktiken, bakom beslutsfattarnas blanka fasader och myndigheternas svällande HR-avdelningar.
Övergreppen mot samhällets svagaste sker i mångkulturens namn. De måste stoppas om Sverige vill göra anspråk på humanitet.
Regeringen har gett en utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till förbud mot äktenskap mellan kusiner. Det är sannerligen på tiden.
”Ett sådant förbud kan vara en viktig del i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck”skriver Richard Jomshof (SD), Louise Meijer (M), Torsten Elofsson (KD) och Juno Blom (L) i en debattartikel i Expressen.
Bild ur SVT Uppdrag Granskning från mars 2009. Pojkens föräldrar är kusiner och kommer från en kristen hederskultur.
Sedvanligt, osakligt och okunnigt tumult inför oönskade initiativ som kan förbättra Sverige uppstår i vänstern, inklusive Socialdemokraterna.
I programmet ger jag några glimtar av mitt arbete som journalist på Dagens Nyheter på 1970- och 80-talen – årtionden då grunden lades för de sterila, människofientliga förorter som några decennier senare skulle komma att kallas ”utsatta områden” och bli grogrund för den våldsammaste, mest systemhotande brottsligheten i hela Europa.
Varje människa är ett mikrokosmos, och varje liv är värt att berätta om. I det lilla sker det stora, det intressanta och begrundansvärda.
I den här artikelserien går jag tvärtemot det vanliga berättarperspektivet och berättar inifrån ett centrum, från en enskild människa. Därifrån vidgar jag perspektivet till den yttre världen, till periferin.
Idag handlar det om att samtala.
Att samtala är att möta en annan människa.
Att samtala är en konst. Det vet alla som har försökt. Samtal som är meningsfulla för båda parter kräver mångårig träning, framför allt i att lyssna, att vara öppen för och intresserad av en annan människa. Att släppa taget om sitt eget ego, släppa in och erbjuda utrymme för en annan.
Nyheten sprids snabbt över hela världen och förvandlar Sverige till ett ännu starkare dragplåster för migranter.
2014-2015 flyttar en man med tre fruar och 16 barn in från vad de påstår vara Syrien och bosätter sig i tre bostadsrättslägenheter i Nacka med ett sammanlagt värde av cirka 14 miljoner kronor. En lägenhet till varje fru och hennes barn.
Kommunalrådet Mats Gerdau (M) shoppade bostadsrätter för 305 miljoner.
Fallet får stor uppmärksamhet i media hösten 2017. På mindre än två år från 1 januari 2016 shoppar Nackas kommunalråd Mats Gerdau (M) 94 bostadsrätter för 305 miljoner kronor av invånarnas skattepengar. Projektet är på orwellskt nyspråk döpt till ”Bostadsförsörjning för sociala behov”.
60-årige Ahmad Suliman har satt i system att söka försörjningsstöd för sig själv, sina tre fruar och 16 barn. Snart kan han söka Äldreförsörjningsstöd.
Men historien tar inte slut där. Familjen är bara toppen på isberget. Deras och andras anspråk på välfärden fortsätter med krav på att bli försörjda med bidrag, år efter år, och ständiga överklaganden i domstol när kraven avslås.
Den nu 60-årige Ahmad Suliman och hans harem med tre fruar och 16 barn är inte unika. Nya alarmerande siffror från Svenskt Näringsliv visar att bara drygt 30 procent av befolkningen försörjer sig själva. Denna tredjedel måste dessutom slita ihop pengar till att försörja de två tredjedelar av befolkningen som inte försörjer sig själva.
En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.
Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.
Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.
Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.
Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.
Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.
Jul, jul, signade jul! Den länge emotsedda och efterlängtade. Julen då allting ska fungera enligt planerna, då alla förberedelser ska falla ut till allas glädje och förnöjelse. Trivsel och gemenskap ska blomma i familjens sköte.
Men trots alla ansträngningar räcker det att en eller ett par medverkande faller utanför ramarna för att julen ska bli något helt annat än vad alla har tänkt sig.
Under den jul som jag berättar om i den här podden spelar ett kastspö en avgörande roll. Kastspöet blir någonting som lever kvar i minnena fortfarande efter 73 år. Det kommer att överleva oss alla.
Mamma städar, fejar och gnor. Det ska bli jul. Året är 1949, och jag har nyss fyllt fem år. Mamma vill så gärna klara av kvinndomsprovet. På samma sätt som värnplikten är ett mandomsprov för en man är förmågan att ordna en riktig jul kvinndomsprovet för en husmor. Så är det i alla fall på 1940-talet.
Den 7 juli råkade Linda V och hennes dotter Emilia komma förbi den plats där nioåriga Luna låg svårt skadad och medvetslös i skogen vid Morö Backe i Skellefteå. Det ändrade deras liv. Linda var den som ringde 112.
Här skriver hon om det som hände den 7 juli och framför sitt varma tack för det stöd hon får – inte från samhällets instanser, utan från människor som är berörda och skakade över de brister som fallet Luna avslöjar.
I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen försökte Abushi Shamse Kamal, 15, mörda nioåriga Luna genom att misshandla henne, strypa henne och binda fast henne vid ett träd. Foto: Erica Sundén, Sveriges Radio.
(Jag har tidigare kallat brottsoffret Josefin, men hennes familj har nu gått ut med hennes rätta namn, Luna).
Luna utsattes för grov våldtäkt och mordförsök med strypvåld av 15-årige Abushi Shamse Kamal. Den 14 december dömdes han till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Abushi Shamse Kamal, 15, våldtog och försökte mörda nioåriga Luna genom att strypa henne med hennes skosnören.
Det var tvåbarnsmamman Linda, 37, som gick in i skogen och hittade Luna. Det var Linda som ringde 112 och därmed räddade Lunas liv. Upplevelsen blev ett trauma som Linda och hennes dotter Emilia, jämnårig med Luna, fortfarande inte har fått någon hjälp att bearbeta. För att försöka förstå har Linda skrivit ner sin berättelse och låtit mig ta del av den.