De vidriga brotten som socialisterna bäddat för

Vågen av våldtäkter och andra sexuella övergrepp mot gamla, sjuka kvinnor i äldreomsorgen är en av många konsekvenser av massinvandringen de senaste decennierna, i synnerhet från 2015 och framåt.

Bakom tragedierna finns ett mönster som gäller de flesta brott som tidigare har varit okända i Sverige. De drabbar i första hand invånarna i gamla industristäder och andra kommuner som har eller har haft långvarigt socialdemokratiskt styre och släppt in många utomeuropeiska migranter.

Kommuner som Uppsala, Malmö, Umeå, Piteå, Skellefteå, Borlänge, Eskilstuna, Järfälla, Sandviken, Sundsvall, Gävle, Norrköping, Linköping, Örebro och många fler har blivit platser där invånarna har all anledning att vara rädda.

Idag handlar det om Eskilstuna. Enligt kriminologiprofessor Leif GW Persson (bilden) ”ett väldigt giftigt omåde”.

Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072

Varmt tack för ditt stöd!

Fortsätt läsa ”De vidriga brotten som socialisterna bäddat för”

Vem bryr sig om Josef?

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Enligt Bibeln födde Jungfru Maria Jesus, Guds son. Hela den kristna litteraturen är fylld av berättelser om bebådelsen och undret. I bakgrunden finns Josef, timmermannen som oväntat blir far till ett barn vars tillkomst han inte har medverkat till. Vem är Josef, och vad kan han lära oss?

Josef tar ett steg tillbaka, ställer sig i skuggan för Jesus’ mor Maria. Han har tillräcklig tillit till sig själv för att göra det. Men hans undringar och tvivel representerar många andra mäns undringar och tvivel. Bakom tvivlen finns den stora fråga som miljarder män har brottats med ända fram tills vår tids DNA-teknik kan ge svar: är jag far till mitt barn?

Fortsätt läsa ”Vem bryr sig om Josef?”

Jimmie Åkessons tal: ”Det är ditt ansvar som gäst i vårt land”

Året var 2010. Trots åratals motarbetande, mobbing och demonisering av Sverigedemokraterna väljs partiet in i riksdagen.

Tretton år har gått. Mycket vatten har flutit under broarna. Mot bakgrund av det tal SD:s partiledare Jimmie Åkesson höll på onsdagen gör jag en tillbakablick på de tretton åren.

För säkerhets skull vill jag markera att jag inte i allt delar SD:s politiska uppfattning. Men i det förtvivlade läge Sverige befinner sig idag är SD det bästa vi har.

Jimmie Åkessons tal är en milstolpe i svensk politik. Självklara saker som aldrig har fått sägas högt får äntligen kläs i ord. Talet skulle ha hållits för minst tjugo år sedan. Men det var inte möjligt då.

Den kompakta mur av journalister och politiker som gjorde allt för att förhindra en öppen debatt bär ansvaret för det haveri alla kan se idag. Vi kommer inte vidare förrän de avkrävs ansvar.

I sitt tal vänder sig Jimmie Åkesson också till dem som missbrukar Sveriges gästfrihet genom att söka asyl med falsk identitet och på falska grunder. De som kommer hit, inte för att bidra med något, utan för att bli försörjda eller begå brott:

”Jag ska vara helt rak och ärlig. Jag tycker inte att du ska vara här. För mig är du inte välkommen i Sverige. Jag tycker att du allvarligt ska fundera över att flytta någon annanstans. Varför inte tillbaka till ditt hemland där du förmodligen trivs bättre?”

Fortsätt läsa ”Jimmie Åkessons tal: ”Det är ditt ansvar som gäst i vårt land””

Mitt händelselösa liv, del 12. Dagar av nåd

Ett händelselöst liv är inte detsamma som ett meningslöst liv. Hur definierar vi ”händelse”? Och hur definierar vi ”mening”? En händelselös sommar kan vara ett framkallningsbad.

I september, när sommaren enligt kalendern ska vara slut, strör någon dagar av nåd över oss. De skimrar som silver över en avsvalnad havsvik.

Foto samtliga bilder: Julia Caesar Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 12. Dagar av nåd”

Vi bygger våra egna fängelser

Välkommen till 2023 års första krönika! En vindlande text som slingrar sig mellan nödvändiga och onödiga fängelser, om att välja perspektiv, att ta makten över rädslan och landa i förtröstan.

För ett par veckor sedan dömdes 15-årige Abushi Shamse Kamal av Skellefteå tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han dömdes för mordförsök medelst strypvåld och grov våldtäkt mot nioåriga Luna i Skellefteå.

*Abushi Kamal Shamse, 15-årig etiopier. Den 14 december 2022 dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.*

I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen i Skellefteå våldtog Abushi Shamse Kamal, 15, den 7 juli 2022 nioåriga Luna och försökte mörda henne genom att strypa henne och binda fast henne vid ett träd.

Nyåret 2023 får mig att reflektera över begreppen frihet och fångenskap i ett lite vidare perspektiv än det vanliga.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser”

Afghanistan och sprutan – från offermentalitet till ansvar

De paralleller jag tar upp i den här krönikan kan tyckas hisnande. Men vi kan inte fortsätta placera saker i olika fack utan att se de gemensamma beröringspunkterna.

Vi behöver blottlägga mönster och mekanismer som hindrar oss i vår utveckling. När vi blir medvetna om dem har vi ett val: att hålla för ögonen och vända tillbaka till blindheten. Eller att utvecklas och gå vidare.

*Vad kan och ska världen göra för att skydda ett land mot sig självt?*

Hur länge ska Västvärlden hålla Afghanistan under armarna och pracka på landet ”hjälp” som stoppas i fel fickor, och utan att afghanerna själva gör några ansträngningar att förändra de strukturer som hindrar dem från att utvecklas?

Sedan 2001 har fyra amerikanska presidenter investerat tusentals soldaters liv och hundratals miljarder dollar (närmare bestämt cirka 2,5 miljarder dollar PER DAG) i Afghanistan” skriver Niklas Ekdal i Dagens Nyheter och tillägger ”Hur kunde det sluta så illa?”

Fortsätt läsa ”Afghanistan och sprutan – från offermentalitet till ansvar”

Vetenskapen som tidsandans fånge och hora

Nikolaus Kopernikus (1473-1543), Giordano Bruno (1548-1600), Galileo Galilei (1564-1642), Isaac Newton (1642-1727) och Albert Einstein (1879-1955) var alla framstående vetenskapsmän som kom med något nytt och revolutionerande. Men deras rön emottogs inte med öppna armar av samtiden. Istället motarbetades flera av dem och fick plikta med livet för upptäckter som vände uppochner på rådande uppfattningar.

Vetenskapsmän som kom med nya, obekväma teorier kallades kättare och brändes på bål av katolska kyrkan. Giordano Bruno (1548-1600) är ett exempel. Galileo Galilei (1564-1642) dömdes till husarrest livet ut.

Katolska kyrkan dödade för upptäckter som den ansåg strida mot Guds läror. I det sekulära Sverige har religiös tro ersatts av tro på vetenskapen. Men vetenskapen är varken ofelbar eller huggen i sten. Den är bara en yttring av rådande tidsanda och kunskapsläge, och den låter sig gärna säljas för pengar. Ingalunda bär den oegennyttans glänsande gloria. Och även icke-religiösa paradigm kan döda.

Just nu står den stora vetenskapliga striden om vaccin som ett sätt att bekämpa coronapandemin – mer tro och förhoppningar än vetenskap.

Låt oss inte heller glömma den ungerske läkaren Ignaz Semmelweiss (1818-1865), mannen som upptäckte varför dödligheten i barnsängsfeber hos nyförlösta kvinnor var så hög – 13 procent – på det sjukhus i Wien där han arbetade. Orsaken var att läkarna gick direkt från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna. Bakterier (som var okända vid den här tiden) spreds till de födande kvinnorna. Upptäckten och Semmelweiss’ enkla råd att tvätta händerna utlöste en formlig förföljelse av honom. Det medicinska etablissemanget tog avstånd från honom, och han dog en tragisk, för tidig död vid 47 års ålder på ett mentalsjukhus i Wien.

Fortsätt läsa ”Vetenskapen som tidsandans fånge och hora”

”Aktivister har infiltrerat hela samhället” – när det mänskliga samtalet reduceras till politisk extremism

Det är i det mänskliga mötet vi kan byta tankar och tala med varandra, det är där idéer och insikter kan födas. Men överallt, på alla nivåer i samhället, sitter proppar och aktivister som ser som sin uppgift att driva en egen politisk agenda och förhindra människors samtal och utbyte av tankar och idéer.

De finns på biblioteken, i Svenska kyrkan, i media, på myndigheter och institutioner. Med våra skattepengar finansierar vi deras ideologiska gerillakrig mot vanliga medborgare och mot yttrandefriheten.

*Migrationsverket är bara en av många statliga och regionala myndigheter vars verksamhet präglas av aktivism.*

Fortsätt läsa ””Aktivister har infiltrerat hela samhället” – när det mänskliga samtalet reduceras till politisk extremism”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom

Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.

Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.

I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.

Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.